lördag 31 augusti 2013

Elva, eleven, once




Stålbröllopsdag, så kallas den elfte bröllopsdagen. En dag att minnas och glädjas år tillsammans. I år gjorde vi inget under själva dagen men nu i kväll har vi avnjutit en fantastisk middag på Sankt Markus vinkällare i Malmö. Trots att vi bor så nära Malmö är det sällan vi går ut i Malmö, oftast hamnar vi i Lund men nu valde vi Malmö den här gången.



Hög mysfaktor i de gamla källarvalven, massor med tända ljus och atmosfär utan dess like. Servicen är bra och de har en härlig vinlista med allt från normala priser till sanslöst dyra.



Min älskade man studerar vinlistan och valet föll på ett gott vin från Sydafrika som passade perfekt både till fisksoppan och det kallskurna och varma....


Den sanslöst goda fisksoppan med saffran i....


... följt av diverse kallskuret, det fanns tom kräftor. Efter det varmrätt bestående av olika filéer, kycklingspett, bergtunga och smarrig potatisgratäng. Givetvis fanns det goda ostar och en desertbuffé.
Mätta, givetvis, helt proppmätta.




Jag gillar upplägget att få gå ut och äta, sitta ner i lugn och ro och ha en vacker linneservett i knät, vacker miljö, rustik atmosfär och klassisk musik som spelas mjukt i bakgrunden. Jag gillar ännu mer att veta att detta är lika uppskattat av min man och även om vi älskar våra barn oerhört mycket så är det viktigt att få några timmar på tu man hand ibland. Detta kan jag leva länge på nu!



Sensommarkvällar i skenet från levande ljus

Ute smattrar regnet mot fönsterrutan och i soffan kryper vi ihop, en krasslig kille och hans mamma, vi njuter av regnets stilla rytm och funderar på varför man oftast blir sjuk i samband med skolstart? Vi tänder ljus. Startar en DVD och ser hur det skymmer ute. Lugnet sänker sig och febern viker på den givna medicinen.


Eftersom halsen svider lagar vi te med honung i till sonen och det går ner, smakar gott och honungen lenar den såriga halsen. Vi fixar enkel fredagsmiddag med bakad potatis och kräftröra med fräscha grönsaker och många skratt från barnen då pappan gör miner åt deras tokerier.


På kvällen viskas hemligheter fram från dottern till mamman, de skrivs ner i den nya boken med omsorgsfullt vässad penna och sirlig skrift. Låset som omsorgsfullt knäpps igen om drömmar och funderingar, om känslor så stora. 


Mina små som inte är så små längre, som börjar vandra på egna vägar, med egna tankar och funderingar, men än så länge pratar de med oss, ännu har vi inte passerat den där tröskeln där mamma och pappa ses som nödvändigt ont under några års frihetsbrytning, innan relationerna landar i det trygga men förändrade.




fredag 30 augusti 2013

200-års jubileum



1813 kom den första utgivningen av Jane Austens Stolthet och Fördom, nu 200 år senare finns en nyöversättning. Boken utgavs översatt på svenska gavs ut för första gången 1920. Jag har läst den både på engelska, och svenska, flera gånger men det är spännande att nu läsa några sidor varje dag ur nyöversättningen och återuppleva historien ännu en gång.

Eftersom jag är en bokslukare och Jane Austen är en av mina favoritförfattare så finns givetvis nyutgåvans översättning här hemma, sedan tidigare finns både Förnuft och Känsla samt Mansfield Park i min klassikerhylla utav samma författare. Det finns inget bättre än att en grå och lite trist morgon krypa i hop i soffhörnet med en klassiker, en mugg te och vackra cello adagios på spotify. Det är skönt att läsa gamla klassiker, gamla bekanta som aldrig sviker och aldrig sårar. Som gör att verkligheten försvinner några timmar.

Sedan gör det ju inget heller att det finns fantastiska filmatiseringar av alla Jane Austens verk, och att det nu görs en filmatisering av P. D James bok När döden kom till Pemberly,som tar vid några år efter Stolthet och Fördom. Det ska bli intressant att se hur de får till det i den filmatiseringen, britterna är ju mästare på sådana kostymdraman. Den ska sändas 2013-2014 så vi får väl se när den hittar till Sverige och någon av våra kanaler?

Har du någon klassiker favorit? Vilken i så fall och av vem?

tisdag 27 augusti 2013

På en ledig tisdag...


... så där den första vardagsveckan kan en sån som jag hinna med mycket i stället för att ligga på soffan och pilla navelludd och fundera på vad jag egentligen borde göra. Dagen började med tvätt och städ och som vanligt så morrade jag över sakernas tillstånd i tvättstugan, funderade på att köpa och placera dit Batras bok "den som inte tar bort luddet ska dö!" för återigen så var det inte städat... men nu är det! :)

Annat man kan göra en ledig tisdag det är att lämna in trotjänaren till cykel på reparation och komma tillbaka och få höra att det går ju att cykla på den men... den behöver ny växelvajer, och nytt framhjul och och och... samtidigt så trillade jag över sötaste dotterns "nya" cykel, så jag har i varje fall gjort ett barns tisdag här hemma. Efter att ha hämtat den numera enväxlade  cykeln (och det var inte den lättaste eller trögaste växeln som var i) trampade jag ut på landet till barnens skola och så cyklade vi hem tillsammans, imorgon testar vi skolbussen om den kan leverera barnen in till byn? Förhoppningsvis får jag hem barnen någorlunda i tid för onsdagsaktiviteterna.



Mer då? Jo man kan baka sjukt goda äppelmuffins eftersom jag från Värmland plockade med mig hem ungefär 3,5 kg äpplen, och de är så där goda att baka på och att äta också givetvis, så idag blev det äppelmuffins med knaprig skorpa, eget hittepårecept. Nyfiken?



Börja med att skala och skiva 3 äpplen tunt, stek dem mjuka i smör tillsammans med kanel och socker. Vispa sedan 2 ägg och 1½ dl socker, 2 tsk vaniljsocker, vitt och poröst. Smält 100 gr smör, tillsätt 2 dl mjölk, rör ner det i ägg och sockerblandningen. Blanda 4 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver och en nypa salt, rör ner i äggsmeten. Tillsätt de stekta äpplena i smeten och fyll formarna till 2/3.
Blanda sedan 1,5 dl vetemjöl, 1 dl socker, och 75 gr  smör och strö ovanpå muffinsen. Grädda i 175 grader ca 20 minuter, njut med en klick vaniljsås/visp... onyttigt ja visst, men man kan alltid ta en extra tur med cykeln efteråt! Eller göra som min goda vän Lotta flytta lite möbler!

måndag 26 augusti 2013

Värmland tur och retur

Det har varit några tuffa dygn men nu är sonen åter igen på plats i Arvika för ett års studier på Musikhögskolan Ingesund. Det är sanslöst vackert där uppe, sjöar och skogar som inte finns i Skåne! Vi började turen med att vittja kräftor tillsammans med min bror och pappa, tyvärr följde inte kameran med ut på sjön men det var magiskt. William var först lite rädd då det handlade om en eka och vatten, men det släppte när han såg hur dimslöjorna dansade i månens sken över spegelblankt vatten, och kräftor, jodå det blev en del även om jag vet att min käre far ville ha många fler än de som fanns i burarna.


Grilla över öppen eld, tja det är en av de saker min bror är bra på!



På den stora flyttdagen passade vi på att gå på loppis och IKEA, det sonen sparade in på att gå på loppis kan man lugnt säga att han spenderade på IKEA men det blev så fint i hans lägenhet i Arvika.



Medan de andra hämtade saker på loppisen passade jag på att gå runt i pappas trädgård. Hemma hos honom växer tre meter höga solrosor, så galet vackra och så den vackraste av dem alla, Dahlian som är så förtjusande.
Efter min runda i trädgården förberedde vi oss för vidare färd mot Arvika, släp lastades och vidare mot IKEA i Karlstad. Som tur var vi några som kunde hjälpa sonen att flytta in och min pappa är ju hejare med verktyg och fick upp det som behövdes få upp.


Utsikten från sonens balkong, och om några månader har han sjöutsikt över Glafsfjorden. Mysigt! Jag minns fortfarande känslan av att flytta hemifrån den första gången och jag tror att sonen känner likadant!

I går så styrde vi bilen hem genom vårt vackra land, och vilka platser det finns. Helt otroligt. Först stannade vi dock hos min lillebror och hans familj, passade på att få några kramar av min fina svägerska och av min underbara och goa brorson som hade massor att visa oss i sin trädgård. På vägen hem fastnade vi vid Ö. Laxsjön, så ljuvligt att barnen funderade på att bada, men det fanns det inte tid till. 




Vi åkte vidare över Askersund ner mot E4:an och fastnade vid Stora Hammarsundet. Dottern var ju bara tvungen att hålla bron på plats för den kan ju trilla ner eller?
Det är något med broar som fascinerar mig, men jag har inte kommit fram till vad det är ännu, men jag funderar vidare!


Nästa stopp på vägen hem blev Brahehus, en ruin efter ett gammalt lustslott alldeles utanför Ödeshög, en ruin som eldhärjades på 1700-talet men som hade de gamla tyska borgarna som förebild då den byggdes, givetvis kunde jag inte låta bli att fotografera för utsikten över Visingsö är underbar, och sen kunde inte galna familjen låta bli att hitta på hyss men denna gång bakom lås och bom!




Efter den bensträckaren körde vi ner till Gränna, tyvärr var all polkagristillverkningen stängd för dagen, vilket var tur både för tänder och föräldrar. Någon gång ska vi stanna till och kolla på tillverkningen men inte denna gång. Vi hade däremot stannat till för mat och om ni någon gång kör förbi Gränna på E4:an och tänker att ni snart måste stanna för mat, kör då inom Gränna och besök ett grillkök som serverar det mesta, det heter Mac Andrée och serverar allt mellan himmel och jord, och deras pizza hade nog den sprödaste botten och fräschaste råvaror någonsin. Restaurangen drivs av familjen och var oerhört barnvänlig med söta kaniner och charmiga kattungar i en en trädgård på baksidan, så vi har nog hittat ett stamställe med bra mat på våra turer till och från Värmland i fortsättningen.




Så nu var bilderna slut för denna gång, över 130 mil i bil på en helg det är en del det. Här hemma är det återigen vardag, barnen går i skolan och läxorna lär trilla in denna vecka, mannen jobbar hårt och jag, tja jag jobbar två kvällar och ägnar resten av veckan åt att förbereda inför den egna skolstarten på måndag. Så nu ska jag njuta av veckan och förbereda inför vår bröllopsdag som infaller till helgen!

Kram

onsdag 21 augusti 2013

På en gata i stan...




... ligger ett teatermuseum, och i helgen kunde vi inte låta bli att gå förbi där på väg till bilen efter att vi tillbringat några timmar på Malmöfestivalen. Teatermuseet ligger mitt emot Malmös gamla Hippodrom, som numera är en teater. Att då på andra sidan gatan få se dessa fönster tilltalade mig otroligt mycket. Under Malmöfestivalen finns det mycket att göra, lyssna, se och prova.


På en cykelkärra med ett gammalt piano och gamla slagdängor kan man få många människor att le stort. Det är det här jag verkligen gillar med Malmöfestivalen. Galet kul!

Nu är vi ju mitt i första arbetsveckan av två och ja vad ska jag säga och skriva, tycka och tänka då det skrivs om vården i princip dagligen. Barnsjukvården är inte skonad, så mycket kan jag skriva och jag inser att för att orka så måste det finnas balans och jag är livrädd för att mista balansen, vill inte göra det igen! Det kostar alldeles för mycket och då handlar det inte bara om ekonomi, utan om andra kostnader.

Nu väntar en intensiv helg runt hörnet, stora flyttlasset går till det Värmländska skogarna och för ett år till på Musikhögskolan i Ingesund, spännande, roligt och omtumlande.

Det lär bli en del bilder på instagram, inte så mycket blogg under helgen men sen kan det nog bli ett och annat inlägg då en lugn vecka med förberedelser för studierna tar vid!

Kram

måndag 19 augusti 2013

Vardagens återkomst





Så var det dags igen för återgång till vardagen, och när jag blickar bakåt så har barnen haft ett otroligt härligt sommarlov, vi har haft en oerhört skön semester och jag har inte tänkt på jobbet på veckor och det har varit så skönt!

Men nu drar vardagen i gång och det kommer bli en höst som vi är redo för och vi har en fina härlig sommar bakom oss.


Att få njuta av fina kvällar, av rosa himmel och bara vara finns fortfarande framför oss. Och  jag ser fram emot kvällar i biomörkret, helger med långsam matlagning och tindrande ljus. Bra böcker och fina vänner.

Vad ser du fram emot med vardagen och hösten?





lördag 17 augusti 2013

Lediga helger...






...är så sanslöst sköna, det är lugn och ro, god frukost, melodikryss, en bra bok, barn i pyjamas och allmän myskänsla. Men jag har fortfarande ett dilemma, jag hittar ingen frukost som passar mig, som inte skickar blodsockret upp i taket trots insulin. Resten av dagen fungerar det utmärkt och värdena ligger bra men det stör mig att inte hitta någon bra frukost och tro mig jag har testat det mesta utom att äta vanlig mat på morgonen för det går inte, det är inte ens tänkbart!




Så just nu håller jag en hyfsad frukost med osötat bröd, leverpastej med tomat och en kopp te, det klarar kroppen av men det är så tråkigt. Jag önskar jag kunde äta yoghurt med färska bär, havregrynsgröt med blåbär och kanel, goda frukostfrallor osv, jag gör det i bland men allt mer sällan för kroppen fixar inte att åka berg och dalbana. På vardagarna har ju havregrynsgröten varit min livräddare, men nu fungerar det ju inte med den längre. Så nu står jag slätt, vad tusan ska jag äta då skolan drar igång och jag behöver ordentlig frukost för att fungera??? Visst jag kan korrigera insulinet baserat på mängden kolhydrater men att kräva så mycket till frukost och sedan nästan inget resten av dagen stör mig! Egentligen är det ju inte ett problem utan mer ett irritationsmoment.





Annars fungerar min kropp, diabetesen och jag skrämmande bra tillsammans. Jag har god kontroll och tränar mer regelbundet nu än tidigare och vi börjar finna en harmoni och inre balans tillsammans. Jag vet att det tar tid att hitta rätt och landa, men nu har ändå en fungerande relation inletts. Jag har inte samma oro i kroppen längre, jag vet vad som fungerar för mig och inte, men det har varit intensiva månader av lärande för att hitta rätt och uppnå balans.


(Alla bilder  We heart it)

torsdag 15 augusti 2013

En annorlunda torsdag

I dag inledde vi den, jakten på den perfekta cellon för vidare studier och vidare utveckling. Den som tror att det bara är att gå och köpa sig ett instrument kan sluta läsa här och nu och surfa vidare till någon annanstans i cyberrymden, ok?

Sonen fick sin första cello för dryga fem år sedan och han var nöjd, vi var nöjda allt var frid och fröjd och visst den cellon har varit med om mycket och gjort många lyckliga och det är ett vackert instrument men precis som med en del relationer kommer man nog som musiker till en punkt där det tar stopp, där man inte kan utvecklas längre tillsammans, där relationer alltid kommer vara att man är bästa vänner men det kommer inte vidare, och utvecklingsmöjligheterna fryses fast i en låst position.

Nu i sommar har vi följt hans lärares rekommendation och hamnat ute hos en fantastisk instrumentmakare ute på den skånska landsbygden och det var något visst att komma in i hennes lokal med instrument i olika stadier och i olika skick. Den första cellon han provade tillverkades kring sekelskiftet mellan 1800-1900-talet. Den kom till Sverige från Tyskland via Köpenhamn. Den andra han provade var en cello tillverkad alldeles efter första världskrigets slut i Berlin och hade klarat sig genom ett sönderbombat Berlin under andra världskriget och kom tillslut till Sverige. Det var otroligt häftigt att se sonen testa de olika instrumenten och deras olika karaktärer. Och med tanke på hur mycket historia jag har läst genom åren så fascineras jag av instrumentens historiska bakgrund!


Cello nr 1




Cello nr 3 - Love at first sight

Den tredje cellon han provade, är relativt nybyggd, och han är den första att spela på instrumentet och det var en cello i hans smak, den låg rätt i relation till hans längd och kroppshållning och det fanns otroligt mycket i instrumentet att arbeta med både vad gäller klanger, ljudbild och utvecklingspotential. Han testade två andra cellis som också var nybyggda men återvände hela tiden till cello nr 3.  Så nu får vi se, ytterligare testning blir det nästa vecka då han ska dit igen sen gäller det att leta finansiering via olika kanaler, för det är inte en triangel vi pratar om...




onsdag 14 augusti 2013

Jag vägrar...

... inse att sommaren onekligen går mot sitt slut. I dag har det regnat och åskat om vartannat så fönstren har skallrat. Och eftersom vädret är så urbota trist passade jag på att göra en hel del av de där sakerna jag tenderar att skjuta upp.



Städa tycker jag är tråkigt i normala fall och ännu tråkigare är det om det är underbart sommarväder ute men eftersom sommaren idag lyser med sin frånvaro så kör jag grovrengöring av skåp och skafferier, något som jag hoppade över i vårstädningen och usch jag skäms när jag säger att vi verkligen lever i ett slit och slängsamhälle. Vi handlar lasangeplattor som används en eller två gånger och sedan hinner passera bäst föredatum med gott mått innan man blir sugen på lasange igen. Jag skäms men jag har haft ohyra i ett skåp för länge sedan så jag har mani på att hålla efter för det var det äckligaste jag varit med om, någonsin! Urk! Däremot ska den här hösten gå i eftertänksamhetens tecken, mer återanvändning, mer ekologiska produkter och ingen hamstring av onödiga konserver och mjöler. För vid nästa rengöring ska svinnet minimeras.



Eftersom jag varit så i gång här hemma har jag givetvis haft några rundor i tvättstugan också med underbart ren och väldoftande tvätt men jag säger bara en sak jag tycker det är galet ocharmigt att dela tvättstuga med 13 andra familjer, för alltid när jag ska tvätta får jag börja med att städa efter någon annan, kladdiga tvättmedelsfack är äckligt precis som gammalt ludd i torktumlarfiltret och smutsigt golv. Jag tränar på min ödmjukhet och städar både före och efter mitt eget pass för jag skulle skämmas över att lämna över en smutsig tvättstuga till den som kommer efter mig. Inombords morrar jag och funderar över hur jag ska formulera mig men jag vill inte sjunka så lågt att jag sätter upp en lapp, jag vill inte! Men det känns så trist för det är en fin tvättstuga med bra maskiner... Nåja nog muttrat...

Annars fortsätter semesterlunken här hemma och vi förbereder inför skolstart, flytt och höst. Så när hösten väl hittar hit är den välkommen och jag kommer omfamna den, gå ännu längre promenader och hoppa i höstlöven tillsammans med barnen!


tisdag 13 augusti 2013

Klok, klokare, klokast

Ute har högsommarvärmen försvunnit och det finns en viss krispighet i den augustivind som nu blåser. Vi njuter av sista semesterveckan barnen och jag och nästa vecka börjar de tredje klass vilket får mig att fundera, minnas tillbaka genom åren, bilden nedan är från 2010 när de började föreskoleklass, en dimmig septembermorgon.



Och så tänker jag tillbaka på var och ett av mina hjärtan och i dag är orden till William.

Min kära son, att komparera adjektiv så att du får ut så mycket som möjligt av orden är något du gärna använder dig av, ibland kommer dock tårarna, då orden saknas och känslorna svallar över, du snubblar på dem fast du vet vad du vill säga och jag lyssnar, rynkar pannan och koncentrerar mig på vad är det egentligen du säger mellan raderna när orden inte räcker till och dina ögon blir tårfyllda och alldeles röda.

Mitt i natten, du kommer tassandes för du kan inte sova, du kryper ner nära och jag snusar i ditt hår, någonstans mellan alla sandkorn från dagens bad i havet känner jag din doft den som du alltid haft sedan du var bebis. Dina ögon sluts och drömmarna fångar dig, du ler, kramar nallen du har i famnen och kniper till om min hand.

Vi är ute, du står i en äng full med blommor, kanske är du tre år gammal och tycker livet är alldeles underbart, i dina ögon glittrar glädjen över alla värdefulla intryck du hämtar in, den hösten minns jag att du ritade många teckningar med blommor på. En annan dag, ett annat år när du nu har börjat skolan du säger till din fröken att det är vackert ute, ute är det dimmigt och rått, fröken funderar över vad du menar och du förklarar att dagdropparna glittrar som diamanter i gräset och att bakom dimman finns det färger där solen glittrar igenom.

Att förstå sig på dig är ett evighetsjobb, en utmaning till mig i mitt föräldraskap, och dagligen ställer du mig inför nya tankar, tankar om hur jag ska hjälpa dig framåt, utmana dig att söka mer kunskap, lära dig nya saker. Käre son du får mig att växa som förälder och som människa. Jag växer tillsammans med dig.


söndag 11 augusti 2013

I augustikvällens sken




Jag tycker om augusti, jag gillar att ha semester i augusti, för mig tar inte sommaren slut bara för att vi vänder blad i kalendern till augusti månad. Nu har det varit augusti några dagar och vi har njutit av sol  och bad, eftersom sommaren varit så otroligt grann. En underbar sommar är det verkligen.

I går var det dags för den traditionella kräftskivan hemma hos söta svägerskan. Vi bidrog med två västerbottenostpajer och det blev lyckat, inte en bit paj följde med oss hem mitt i natten. 







Mannen och hans kusin, njuter av kvällen.

Söta syskon, trots åldersskillnad står de varandra nära.

Coole Wille, kräftmästaren, det finns nog inget (förutom jul och födelsedag) som
kan få hans ögon att tindra som kräftor kan.


Fina svägerskan och det otroligt goda kräftorna, ett extra grattis till dig i dag Susanne! Vi hoppas att du provsmakat dina presenter!

Här hemma är det söndagslunk som gäller. För min älskling börjar vardagen i morgon medan jag och barnen softar och vänder rätt dygnet under veckan som kommer. För vi  har en veckas ledigt till innan vardagen drar i gång med skola, jobb och mina studier, och vi har två veckor till innan det är dags att åter igen flytta den store sonen upp till de värmländska skogarna och de vackra vyerna kring Glafsfjorden. Så det blir ett besök till för oss i Värmland, och det ser vi fram emot.

Kram & trevlig söndag!

fredag 9 augusti 2013

Rügen del 3 - avslutning

Ni tänker att det finns kanske inte så mycket mer att skriva om vår korta resa till Rügen men det blir ett inlägg till, ett inlägg som handlar om saker att tänka på, och saker att skratta åt.

Först och främst ska ni veta att jag kan inte ett ord tyska (mer än de svenska låneorden och några klassiska fraser). Skall ni åka till Rügen rekommenderar jag att du vässar din skoltyska, tar med ett reseordbok med nyttiga fraser eller helt enkelt finslipar dina kunskaper i ryska. På Rügen är dagens vuxna generation inte så glada över att prata engelska, vi bodde på ett hotell där det bor mest tyskar som är på semester, där den yngste medhjälparen i viss mån pratade lite engelska, resten av personalen pratar ingen engelska, ingen engelska alls!

Första morgonen på hotellet var vi lite sena ner till frukosten och vi tog ett bord som i våra ögon var ledigt, problemet var att det strax kom en husfru och sjasade bort oss, för där var inte dukat och eftersom vi var fyra personer var det bara till att gå och sätta sig där det stod fyra kaffekoppar. Sure, vi borde ha fattat detta själva, jag vet och hon var inte otrevlig, det bara lät otrevligt när hon tjoade på oss och vi stod där som fyra vilsna turister med frågetecken i ansiktet. Morgon två på hotellet var vi rutinerade och visste vad som förväntade av oss och det var inte några problem vid frukosten!



                                                                           


Maten då? Den är som hemma med det undantaget att barnen uteslutande åt schnitzel. Annars är det mycket med maten som är likt den som vi äter här hemma, vi hittade inte några tyska specialiteter, (om vi bortser från den bredbara korven som sonen hade på frukostmackan), det får vi ta vid nästa besök.
















Fler saker att skratta åt är när vi körde till Straalsund och skulle parkera hittade vi ett parkeringshus, där det stod frei, och eftersom det låg granne med museet tolkade vi det så att museibesökare fick gratis parkering, vi tillbringade några timmar i Straalsund med museibesök och promenad i gamla delen av staden. När vi kom tillbaka till bilen i p-huset och skulle köra ut så insåg vi att frei inte är lika med gratis parkering utan att det betyder att det finns lediga platser i parkeringshuset. Nåja vi borde ju veta att eftersom allt annat kostar så varför skulle de helt plötsligt vara gratis parkering? Nåja vi fick oss ett gott skratt.

Annat som fått mig att fundera är att det finns områden där det är tydliga spår av DDR, en hel del vägar är under all kritik. Spåren från DDR finns kvar även om mycket är nybyggt och renoverat. Huspriserna är så gott som halverade mot vad ett hus kostar här hemma.




Och på frågan om vi skulle åka hit i gen, så ja det skulle vi, men då hamnar vi nog på en badort alernativt kör längre söderut i Tyskland eller väster ut mot Belgien, eller Frankrike.

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin