Att sammanfatta ett år... 12 månader, 12 bilder

Årets sista vardag

Och här hemma är det dags att blicka bakåt och se på det år som varit. När vi kom hem från Värmland fanns det lagom med julkort i brevlådan, och det är så trevligt att få alla dessa vackra kort från nära och kära. Och det finaste julkortet i lådan var det på mina underbara brorsbarn.

Här hemma har dagarna så här innan nyår ägnats åt att städa, tvätta och förbereda inför nyårsafton med goda vänner. Och så här i nyårstider så kan man ju också fundera på en tillbakablick över 2014 som har varit ett mycket innehållsrikt år med många variationer, sommarminnen och annat skoj. Men den tillbakablicken tar  vi en annan dag.

Annat som man kan fundera över är sådant man kan bli bättre på och jag ger inte några nyårslöften utan jag tänker fortsätta att använda mig av målsättningar i stället. Och det första målet blir att ta tag i min egen träning eftersom jag mår så otroligt mycket bättre när jag tränar. Kanske kan jag få med mig min konvalescent till man dessutom nu när han ska komma igång efter sin olyckshändelse tidigare i november. 

Den stora målsättning är dock att minimera energitjuvar, jag har några sådana i min närhet och det sliter så ohyggligt på mitt välbefinnande och på min självkänsla, för ett ord från en av dessa energitjuvar kan medföra ohyggliga kostnader för mig i fråga om resurser och tid då det som går sönder inom mig tar så lång tid att laga igen. Det finns inga andra som kan få mig så långt under isen vad gäller självtillit och tro på andra människor, som vad dessa personer kan.

Så jag är hemskt ledsen att behöva skriva detta men jag kan inte ge mer av mig själv längre utan att någonsin få något tillbaka. 

Men nu är den tegelstenen lyft, och undanpackad och jag tänker inte älta detta mer nu utan bara låta det vara. Jag tänker inte låta gamla val och de konsekvenserna som de valen lett till tynga mig mer utan nu är det nog.

Den blå vinterskymningen i Skåne ger mig insikt om att våga fotografera mera och ta tillvara på tiden med barnen, med familjen och verkligen måna om de som står mig närmast, det finns inget viktigare och i år har bloggen fått backa för verkligheten tror det är rätt naturligt med tanke på allt som varit under detta året.

Jag har också som målsättning att måna mer om vårt hem och som alltid är det så fridfullt med levande ljus, och jag tycker om deras flackande sken om att stilla få sitta och skriva i skenet från dem och att få känna doften från ett doftljus. Kanske påbörjar jag den där drömmen om att skriva under 2015.

Ha nu en skön avslutning på 2014, krama någon som du håller kär, säg något snällt till någon som är omedveten om att han/hon behöver höra ett snällt ord och uppskatta livet precis som det är!

Kram

Stilla så stilla

Många mil i bil, genom regn, rusk, sol och ishalka så tog vi oss fram till Värmland för en värmländsk jul med min pappa och hans familj. Tretton år har det gått sedan sist, och det var dags för en jul på hemorten med allt vad det  innebär.

Julafton, allt är lugnt och stilla, börjar med att göra fint på min mammas grav, lyktan tände vi redan den 23:e, i mörkret när alla ljusen glimmar så vackert på kyrkogården. Igår åkte vi dit dottern och jag och smyckade graven, och pratade med henne, berättade om året som gått. Efter det hem igen, och fortsatta förberedelser inför julaftonskvällen. Efter gröt och sedvanlig Kalle på tv fördelades alla klappar mellan barnen, syskon och föräldrar.

Som vanligt vid jul blir jag fundersam och i år har jag funderat på vad jag är tacksam för. Och jag har oändligt mycket att vara tacksam för, Min man och mina barn som varje dag fyller mitt liv med så mycket, en outsinlig källa till stolthet, trygghet och glädje. Min store son som varje dag bjuder på sig själv, som övar flitigt och växer för varje gång jag träffar honom! 

Mina fina svärföräldrar, min lillebror och hans fina familj, min pappa med allt vad han står för.

Jag är  också tacksam för mitt arbete, fina kollegor och nya vänner. Jag är tacksam för mina vänner, som gör mitt liv så rikt på innehåll, ni vet vilka ni är ingen nämnd och glömd. Jag är tacksam för ett varmt hem, som är tryggt och kärleksfullt. Jag är tacksam för att jag bor i Sverige, för att det finns så mycket som är givet i vår vardag, men som för andra inte hör till deras vardag.  Jag är tacksam för att jag lever här och nu!

Vad är du tacksam för?

Nu passar jag på att önska er alla en god fortsättning på julen!

Söndags(o)vanor

Att jobba regelbundna tider har sina fördelar, i varje fall för mig. Att vakna långsamt på helgerna och framförallt söndagarna har sin charm, dvs att få sova tills man vaknar (oftast vid sju)  och sedan ligga kvar och dra sig och veta att man inte behöver gå upp och fara rundor med barnen det första man gör är så underbart. Både barnen och jag uppskattar det lugnet. Ett annat lugn är att jag inte känner mig lika stressad längre, att jag själv bestämmer hur min dag ska se ut när jag jobbar och hur jag lägger upp mitt arbete är så fridfullt, allt handlar bara om god planering.

Nu är det också nedräkning till jullov, fem arbetsdagar kvar innan det blir några veckors ledighet för hela familjen tillsammans något som vi alla ser fram emot. Vi får bara hoppas att det blir vinter också!

Här hemma verkar det bli en söndagsovana att bara blogga en gång i veckan men det är många bollar i luften just nu och med en man som är sjukskriven så får jag en del mer att göra än vanligt. Från det stora bensinbolaget har vi inte hört ett ljud, vilket är dåligt eftersom vi gärna hade hört något från den själviske chauffören. 

Vi tog en tur med bilen idag till svärföräldrarna i Nordvästra Skåne och visst charmade vår nya familjemedlem även dem. Vi pratade om hur det var förr och med tanke på skriverier i media om tiggare, invandrare och asylsökande så tänkte jag berätta lite om vad min kloka svärmor upplevde i sin ungdom under krigsåren då det svenska folket ställde upp och tog emot flyktingar i sina egna hem, det ni, här snackar vi medmänsklighet, Att öppna sitt hem och dela med sig av det man har till  behövande som inte hade något, det är annat än vad vi gör i dag då många av oss inte ens möter blicken hos en tiggare, eller än mindre låtsas om den fattiga familjen från Egypten som passerar förbi där rädsla och oro står skriven i en mammas ögon. Att blunda och inte vara medmänsklig längre då har det gått långt. Men vidare berättade  min söta svärmor om den unge estländaren som spelade fiol när svärmor spelade dragspel och som sedan skrev kärleksbrev som än i dag över 60 år senare finns sparat i ett trasigt kuvert. Eller om de finska vinterbarnen som kom till de svenska byarna långt från ett Finland som kämpade i ett krig som Sverige påstod sig hålla neutralt till. Jag tror det finns en läxa att lära sig i detta eller hur?

Men nog nu, nu gör jag Fenix sällskap och tänker sova gott hela natten och ta itu med sista jobbveckan innan jullov!

Adventstid

Förra lördag var jag på utflykt, till fina Suz, det var bloggträff med fina tjejer, julmarknad på Musteriet i Sövde och ja jag har hittat nya favoriter, bland annat deras äppelglögg. Hemma hos Suz blev det brunch och som vanligt flög tiden i väg när vi tjejer kom igång och började snacka. Efter bloggträffen bar det av till Musikhögskolan i Malmö för avslutning på Stråkforum, och det var några år sedan vi var där sist på en avslutning men det var lika fint som vanligt!

Söndagen första advent...

"... adventsljus lys för mig, adventsljus lys för dig, adventsljus lys för oss, lys för kärleken". I den gamla kyrkan ute på slätten har vi sjungit in den vackraste tiden på året, ljusen glimmar och alla de sånger som hör första advent till har sjungits. Just kring första advent finns traditioner som blivit starka här i Skåne för oss som familj, och första advent är en sådan dag med mysig frukost, sång med kyrkokören i den gamla kyrkan och krubbygget. Sen skapas nya traditioner med tiden, en av dem är att baka pepparkakor tillsammans med en kompis och hennes barn, men den behöver inte vara så fast  avseende dag och tid. Att få vara tillsammans och vara med familjen är också viktigt. På eftermiddagen var vi hemma hos henne, pepparkaksbak och mys stod på vår agenda.

Måndagen innebar jobb och tågresa till Värmland, besök på Musikhögskolan i Örebro med konsert på tisdagskvällen tillsammans med min pappa för att lyssna på sonen när han spelade. På onsdagen blev det tåget hem igen.

Väl hemma igen har denna lilla krabat upptagit mycket av vår tid tillsammans med alla vardagsbestyr.

I går lördag var det dags för fest, makens kusin har fyllt jämt och firades ordentligt inne i Lund, god mat, mycket skratt och dans blev det, att få klä upp sig fint och ha högklackade skor hör inte till min vardag i vanliga fall men i går var det väldigt roligt att få klä upp sig.

I dag söndag är makens pepparkakshusprojekt klart, så nu är det vackert pyntat och på plats! Det blir en lugn söndag här hemma, dottern ska på kalas och vi andra ska pyssla och plocka här hemma, laga en god söndagsmiddag och bara koppla av. Nu är det två veckor kvar till jullov och det ska bli så mysigt att få vara ledig med familjen och bara vara tid.

Ha en underbar andra advent och fin vecka!