Egen skörd

Är guld värd! Första tomatplantan jag planterat växer som bara den, massor med fina tomater som mognar sakta i sommarvärmen!

Jag längtar tills de är mogna och klara att ätas! Att bara kunna gå ut och plocka de tomater man behöver, lovely!

Sen jag började med insulin har jag letat efter en frukost som fungerar för mig och som inte ger ett skyhögt blodsockersvar och tro mig jag har testat det mesta i frukostväg utom ren LCHF-kost. Tror att det är viktigt att äta rätt men jag är inte inne på någon diet utan jag vill kunna äta lite av sådant som innehåller kolhydrater också, och jag har läst på om LCHF, om ketogenkost. Jag har kollat studier mm och ingenstans har jag hittat tips som fungerat för mig. Så i dag gjorde jag det jag tror på, gröt på blandade gryn mestadels havre för det ger ett jämnare svar, surdegsknäcke som är 0% avseende sockerarter och nyttigt, proteindel i fråga om leverpastej och ägg, samt frukt, så det som i mitt fall höjer blodsockret handlar om nektarinen i gröten + mjölken i teet och till gröten. Två timmer efter frukost ligger dock blodsockret perfekt, så nu ska jag testa detta en tid och ge det en chans för att komma rätt igen. Är så trött på rekyler avseende blodsockersvängningarna som jag får efter frukost att jag måste hitta det som fungerar för mig! Så inget mer slarv för min del nu!

Annars är det fantastiskt väder, med temperaturer över 30 grader, bad i salta hav och avkoppling, brutal- yatzy* på kvällarna under stjärnklar himmel och långa samtal med sonen om framtiden som väntar runt hörnet. Bokläsning i stearinljussken och tystnad medan mörkret kryper inpå. Vad gör du/ni sådana här fantastiska kvällar?


*Yatzy i rak linje från 1:or till Yatzy utan att valfriheten styr var du ska sätta dina poäng, enligt barnen ett roligare sätt att spela yatzy eftersom att det blir 0 poäng om man inte får det som man ska ha! :)

Lediga helger...

...är så sanslöst sköna, det är lugn och ro, god frukost, melodikryss, en bra bok, barn i pyjamas och allmän myskänsla. Men jag har fortfarande ett dilemma, jag hittar ingen frukost som passar mig, som inte skickar blodsockret upp i taket trots insulin. Resten av dagen fungerar det utmärkt och värdena ligger bra men det stör mig att inte hitta någon bra frukost och tro mig jag har testat det mesta utom att äta vanlig mat på morgonen för det går inte, det är inte ens tänkbart!

Så just nu håller jag en hyfsad frukost med osötat bröd, leverpastej med tomat och en kopp te, det klarar kroppen av men det är så tråkigt. Jag önskar jag kunde äta yoghurt med färska bär, havregrynsgröt med blåbär och kanel, goda frukostfrallor osv, jag gör det i bland men allt mer sällan för kroppen fixar inte att åka berg och dalbana. På vardagarna har ju havregrynsgröten varit min livräddare, men nu fungerar det ju inte med den längre. Så nu står jag slätt, vad tusan ska jag äta då skolan drar igång och jag behöver ordentlig frukost för att fungera??? Visst jag kan korrigera insulinet baserat på mängden kolhydrater men att kräva så mycket till frukost och sedan nästan inget resten av dagen stör mig! Egentligen är det ju inte ett problem utan mer ett irritationsmoment.

Annars fungerar min kropp, diabetesen och jag skrämmande bra tillsammans. Jag har god kontroll och tränar mer regelbundet nu än tidigare och vi börjar finna en harmoni och inre balans tillsammans. Jag vet att det tar tid att hitta rätt och landa, men nu har ändå en fungerande relation inletts. Jag har inte samma oro i kroppen längre, jag vet vad som fungerar för mig och inte, men det har varit intensiva månader av lärande för att hitta rätt och uppnå balans.


(Alla bilder  We heart it)

Vad gör skillnad...

... att lära känna sig själv, sin kropp tar tid. Jag är ingen expert men jag har lärt mig nya saker om mig själv den här tiden som gått. Men i bland har jag varit rädd, rädd för vad som ska hända, hur det ska kännas. Rädd för att inte vakna i tid, att vakna för sent och med de effekter som kan komma av en känning nattetid. För kroppen kan luras, skrämmas och saker och ting är inte alltid som de ser ut. Men  nu efter nästan tre veckor börjar saker och ting falla på plats, rytmer börjar infinna sig och med dem ett lugn, en viss trygghet igen. Sen har vi alla fördelar som har kommit i samband med detta, ett jämnare humör, en känsla av sammanhang och ett bättre mående än på länge så visst har det blivit bra och det har jag aldrig tvivlat på.

Veckan i övrigt har varit tuff, massor i skolan med olika intressant föreläsningar, dock var gårdagens etikföreläsning/seminarium det som gav allra mest och som egentligen skulle behövt vara en heldag eftersom etik är svårt i vanliga fall och ännu svårare när det handlar om barn och sjukvård. Att fatta beslut åt barnet, att låta ett barn fatta beslut som rör dem själv och allt däremellan.

I dag är det lördag och som de två senaste lördagarna blir det till att skriva projektplan tillsammans med min skrivkompis. Vi vill bli klara snabbt och kunna lägga det bakom oss.

        

  

Frukostvanorna har ju ändrats radikalt här hemma och jag kan konstatera att det sprider sig som ringar på vattnet till man och barn, kul att se hur små förändringar kan förändra så stort, men sådant förtjänar ett eget inlägg när jag får tid och lust.

Här hemma lyser våren med sin frånvaro, vi hade några fina dagar i början av veckan men sen blev det rent gråväder, regn och kyla så vi hoppas att våren hittar tillbaka. På andra sidan Atlanten hos Annika i Reston blommar körsbärsträden och hon har tagit otroligt vackra bilder så jag ryser när jag tittar på dem. Kika gärna in hos henne och de vackra bilderna. Här har inte ens magnolian börjat slå ut än men men våren kommer säkerligen någon gång.

Hoppas att ni alla får en underbar lördag! Kram

(dagens bilder tumblr.com)

Kontroll...

... jag har blivit kontrollfreak, mer än vanligt alltså. Jag vänder på saker och ting funderar och tillämpar praktiskt kunskap. Att gå från den som har kunskap till den som har behov av kunskap är utmanande. Att äta på ett sätt som jag trodde var bra för mig visar att så var det inte. Jag lär mig hela tiden nya saker om mig själv, om att jag har svårt för kolhydrater på morgonen men att det fungerar att äta dem till lunch och middag.  Att sedan  våga förändra sina vanor, att äta sådant som för mig känns knasigt men som visar sig vara helt rätt gjorde livet mycket enklare och stabilare. Hur ser då frukosten ut numera, jo den skiljer sig från det jag brukade äta med havregrynsgröt med krossade linfrön och grov macka, te. Numera är det 10% turkisk yoghurt med nötter, surdegsknäcke med skinka och te, te är inte bortförhandlingsbart, aldrig någonsin. Men det konstiga är att värdena ligger mycket stabilare med mina nya frukostvanor, så nu äter jag så ett tag och så får jag utvärdera om någon vecka.

Hur har veckan varit då? Sen jag började med insulinet har jag åkt berg och dalbana, först kändes det som om jag blev jättepigg men sen knöt sig allt och jag mådde allt annat än bra under ca 1 veckas tid. Det var som om kroppen behövde extra mycket insulin, doserna gick att höja och höja och svaret blev ändå bara måttligt men så hände något härom dagen, värden vände neråt. Än är det inte stabilt men det är bättre. Jag har legat rätt pressat med låga blodsockervärden på kvällarna och det har varit lite av ett spöke eftersom det inte är bra att lägga sig med för lågt värde så det är nästa förändringsområde nu när jag fått ordning på frukostvanorna.  Resten av familjen får sig slängar av sleven de med, kostvanor och måltider stramas upp. Men vi skyndar långsamt, när jag mår bättre och värdena är som de ska lägger jag till motionen också.

Vi hade en fantastisk påskhelg tillsammans med familjen på fredagen och på söndagen finbesök av underbara vänner så vi har haft det bra även om jag varit mestadels osynlig.

Kram & trevlig helg till er alla och tack för all peppning den behövs!

(Dagens bilder: Bild 1 tumblr.com, bild 2 egen.)

Ur funktion...

... just nu fungerar jag inte som jag ska, hjärnan segar ena sekunden och i den andra segar sig kroppen.Jag är så tacksam för er kära bloggvänner som håller modet upp och hejar på men de senaste dagarna har jag åkt berg och dalbana. Och jag vet att det kan vara så, att även om jag levt länge med sjukdomen kring mig, och i mig så var det ändå tur att jag var helt ledig när insulininställningen påbörjades för det är inte bara att vips börja med insulin och så är det bra. Det är bättre men det tar nog tid innan jag blir jag igen, innan rutiner och tankar faller på plats. Så kära ni jag ber om en sak, tålamod, tids nog hittar jag tillbaka till mitt skrivande för just nu finns det inte några ord i min sega hjärna...

Kramar

Alla bilder från tumblr.com