måndag 24 juli 2017

Reseberättelse del 4 Carcasonne och Rennes-le-Chateau

På tisdagen, hade vi planerat in att besöka  Carcasonne och Rennes-le-Château uppe i Pyrenéerna.
De bergen har jag velat besöka sedan jag var barn och såg en tv-serie som utspelade sig där under medeltiden. Att få komma till den nedre staden av Carcasonne var ett äventyr i sig, en seg GPS gjorde att vi irrade runt innan vi hittade en bra parkering för att gå in via Port d'Aude som vätter mot den yngre delen av Carcassone som ligger på andra sidan av floden Aude, (Ville Basse).

Att komma till Carcasonne var som att stiga in i en saga, ett gytter av kullerstensgator, små hus som trängs innanför ringmuren och som har fantastiska små trädgårdar som kan beskådas från ovan när man promenerar från slottet Le château de Comtal till Port Narbonnaise via slottsmuren. Slottet börjades att byggas av Vicomte Bernard Aton Trencavel av Carcassonne och stod klart i mitten på 1100 talet men staden - la Cité grundades redan under romarriket och bär spår av detta men även av andra styrande herrar som visigoter, morer och Karl den store. 

Fram till 1209 var Carcasonne en välmående medeltidsstad med en växande befolkning och den styrdes inte av Frankerna utav av familjen Trencavel, men i samband med korstågen mot katharerna/albigneserna kring 1209 så mördades en stor del av befolkningen och staden kom under franskt styre även om ättlingar till familjen Trencavel försökte att återta staden på 1240-talet så förblev den under franskt styre och inlemmades i Frankrikes försvar. Fram till 1700-talet var Carcasonne en del av Frankrikes försvar mot Spanien men förföll sedan i glömska, många fattiga bodde kvar och staden underhölls inte och många flyttade ner till Ville Basse på andra sidan floden Aude. Och vid mitten av 1800-talet ville franska staten  riva la Cité men detta stoppades av en arkitekt som såg bortom det förfall som hade pågått i nästan 150 år och han påbörjade en varsam renovering av Basilika St Nazaire som sedan kom att innefatta en renovering av hela La Cité.
Det kostar inget att besöka La Cité men däremot kostar det ca 10 Euro att besöka själva slottet.

Det var en fröjd för ögat och sinnet att vandra runt och se allt , och att få ta del av en fascinerade historia uppe på slottsmurarna och sedan vandra runt bland alla mysiga gränder. Häng med bland våra bilder och njut!














Utsikten ner mot Ville Basse  och bergen i fjärran. Att få gå här var som att vandra i historien och har du vägarna förbi rekommenderar jag ett besök. Hitta en restaurang, och smaka på den traditionella böngrytan Cassoulet som är nationalrätt i Languedoc.





Dessa fantastiska trädgårdar mellan muren som omger staden och husen, så otroligt vackert.


Port Narbonnaise


Vi besökte även Basilika St Nazaire, en mycket gammal katedral, vackert och finstämt med fantstiska glasmålningar.






Vi sa farväl till Carcasonne vid 16 tiden och begav oss vidare på serpentinvägar till Rennes-le-Chateau uppe i Pyrenéerna 






Magisk utsikt.



Här stannar tiden och här börjar drömmen



Långa serpentinvägar, upp, upp, upp, kanske kan du röra vid himlen?





Den lilla speciella kyrkan i Rennes-le-Chateau, innehåller flera vackra statyer och en mystisk gåta med en präst vars historia har fängslat  flera förtattare genom åren. 



Statyn av Maria Magdalena och den staty som ska föreställa Rex Mundi men som någon haft sönder några dagar innan vi besökte kyrkan.






Dagens lataste

Chateau Hautpol. Rennes-le-Chateau har ca 82 bofasta och det finns allt från ett torn byggt av prästen Saunière till detta slott som troligen gett namnet till byn. 





Vi avslutade dagen med den högst belägna pizzan någonsin till ljudet av åska som mullrade genom dalarna. Att sitta ute under tak och se regnbanden vandra, magiskt. Nästa gång vi reser ner ska vi högre upp i Pyrenéerna och besöka fler spännande ställen.

Nästa inlägg kommer  handla om en bergsvandring och en droppstensgrotta!

torsdag 6 juli 2017

Reseberättelse del 3 Medelhavet


Turkosblått vatten, varm sand mellan tårna, vågorna som rullar in, vissa intensiva andra lugna, mjuka, varm sommarsol som strålar och gör gott. Avslappnad ligger jag där på filten vi brett ut, lyssnar på barnens  ljud från leken i vågorna, så välförtjänt denna semester är, tillsammanstid som betyder så mycket.  Vi pratar om lite allt möjligt, planerar utflykter under veckan, läser, tar ett dopp när vi blir för varma eller söker skugga under parasollet. Nästan inga människor på stranden Les trois digues mellan städerna Sète och Agde längs Medelhavets kant i Languedoc. Perfekt sandbotten precis som jag älskar och så alla vackra snäckor, mjukt snäckskal i strandkanten. Lite minnen som får följa med hem  och påminna om allt detta vackra!


Eller en kväll vid Vias Plage, musslor på menyn, billigt för musselälskare, olika sorter att välja emellan och annat för de som inte gillar musslor. Livet är gott, enkelt, kravlöst och vi njuter av att ta dagarna och kvällarna som de kommer. Att få vara nära hav och äta skaldjur gör gott.




Att sedan få gå längs med stranden medan solen går ner bakom bergen, skratta, bada fötterna i de milda dyningarna, skratta åt barnen som kastar smörgås och bara känna hur härligt livet är, det är så skönt och utan stress.


Vi  hittade denna vår favoritstrand och återvände hit flera gånger under vår resa. Sista baddagen var vattnet dock svalare än tidigare men skönt eftersom det var så varmt i luften och på det stora hela var vi nöjda. Vi vet att det finns andra fina stränder och vi kommer att besöka dem längre fram, nästa gång vi återvänder till Languedoc.





LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin