söndag 29 januari 2017

Söndagsfunderingar

* Det har varit en vecka som gått otroligt snabbt, på jobb har jag haft en student som jag handlett de senaste två veckorna och det var så roligt, mycket tankar och funderingar i samband med det. Att möta sjuksköterskor som vidareutbildar sig är alltid en utmaning och det är viktigt att vara uppdaterad om det senaste. Men som sagt så har det varit så kul.




* Helgen då? Vi har haft en lugn helg, mycket har handlat om att städa och sortera, dottern och jag är inne i en rensningsperiod och rensade skafferiet i lördags, så befriande att göra sig av med sånt som man inte använder utan som bara står och tar plats. Köksfönstret fick sig också en makeover som var välbehövlig. Ljust och fint blev det i varje fall.



* I fredags kväll var det både Skavlan och SVT2 som storsatsade på Förintelsens Minnesdag, och att detta sammanträffade med att USAs president beslutar att folk med påbrå från sju arabiska länder inte ska få resa in  i USA skickar otäcka signaler genom världen. En man som är född och uppvuxen i efterkrigstiden, borde veta bättre. 


Vi får aldrig glömma vad krig och ignorans kan leda till och vi människor i denna värld är faktiskt bättre än detta som visas nu. Och när man följer media så visar den vanliga människan på mer förnuft och känsla för sina medmänniskor än de som är satta att ansvara för våra länder! Så världsledare gör om och gör rätt för mänsklighetens skull!


* Vädret då? Än så länge lyser vintervädret med sin frånvaro, det är strax över noll grader och grått nästan hela tiden, saknar snö och saknar sol, mer än vad jag kan uttrycka! Och så är det så rått ute, kallt så man fryser ända in i märgen. Längtar efter vinterväder men det är väl bara att inse att mitt hörn av Skåne åter igen får en snöfri vinter...*suck*!

Ha nu en skön vecka, tänk redan vecka 5!




torsdag 19 januari 2017

Dåliga ursäkter...

... och ja jag vet att det varit tyst här ett tag igen, och ja jag har tappat lite energi kring att blogga, vet inte varför? Har funderat fram och tillbaka gånger många och jag känner att skrivglädjen är lite borta just här och nu. Att skriva för skrivandets skull känns så där. Men det får vara så ett tag. I dagens inlägg blir det lite punkter för att sammanfatta läget.

*Jag påverkas så starkt av de händelser som sker i vardagen, där barn skjuts till döds och som påverkar min vardag både som förälder och som professionell. På det professionella planet har jag koll och god beredskap men på det personliga planet känner jag sådan sorg och vanmakt, hur ska jag förhålla mig till det? Tja det återstår att se? Jag kan inte påverka, jag kan inte skriva av mig offentligt, jag kan bara se på och fundera, fundera på vad är det som sker i Sveriges tredje största stad och hur ska vi få det som av många upplevs som vardag att inse att det egentligen inte är just det, vardag. Att det aldrig kan bli vardag med skjutningar till höger och vänster. Våra barn förtjänar att växa upp i en trygg stad, med trygga vuxna, samhället måste nog fundera på alternativa lösningar.

*Vardagen har dragit igång med skola och aktiviteter, store sonen är tillbaka till sitt universitet och datumet för hans examenskonsert är spikat till den 27/4. Var tog tiden vägen?

*Motion och vikt, två ord som alltid är närvarande i mitt liv, styrketräning fungerar hittills, men nu ska jag börja gå på gympapass också, om någon tror jag blivit tokig? Nej då inte alls men jag behöver det så otroligt mycket. Och apropå motion så har mellansonen som fick ett badkort i julklapp imponerat stort, varje vecka går han i väg minst en gång och simmar minst 1 km per tillfälle, jag beundrar hans energi.

*Tonår, om lite drygt tre veckor har vi två tonåringar i huset igen, om det märks absolut, och jag blir full i skratt åt röst som åker kana, slängiga armar och ben och humör som åker berg och dalbana. På konfliktfronten är det än så länge lugnt.

*Film: Veckans filmtips består av dels en Goldenglobevinnare som jag efter tips från Annika i Reston var tvungen att se, La La Land, se den. Så får du som läser en hint om vad bland annat min son och andra begåvade ungdomar och unga vuxna går igenom med auditions mm inom musik, skådespelar och teaterbranschen, det är inte någon enkelt värld de lever i.


Nåja , imorgon är det fredag, USA byter president och jag funderar en del på hur kommer det att gå??


söndag 8 januari 2017

Första veckan på det nya året

Ja, det har varit oerhört skönt med en veckas semester och avkoppling från jobb imorgon rullar vardagen igång igen och det är faktiskt skönt. Barnen har några dagar kvar på lovet och för dem blir det vardag igen först på onsdag. Vi tar vi nya tag och räknar ner vårterminen 2017. Massor med utmaningar på jobbplanet men även på det personliga planet.

Den viktigaste av dem alla är att våga leva här och nu, visst vi har långsiktiga planer också, men nuet är viktigast, alltid. Ofta lever man i nuets framtid, man längtar till våren till exempel i stället för att uppskatta vintern, och man ser fram emot saker som ligger längre fram i tiden, men i år vill jag leva mer i nuet, jag vill vara närvarande i det jag gör varje dag i stället för jag tror det är det som ger mest avtryck tillslut.




Nuet, dimma utomhus, enstaka minusgrader och snö på backen, ljuvligt, att få vakna och det är ljust ute, sånt gillar jag. Nuet är också en fot i jul och nyårshelgernas rester, med en julgran som sjunger på sista versen, julblommor och hyacinter som bara ser tråkiga ut och som väntar på att plockas bort, mysbelysningen får dock vara kvar någon vecka till innan jag plockar ner den, för det blir så kalt och tomt när den är borta. Men allt det röda och stämningsfulla som plockades fram i slutet av november känns nu överspelat, och jag minns när jag var barn då julen varade till tjugondag Knut, nu är det ju många som städar ut julen mellan jul och nyår och jag förstår dem, men samtidigt vill jag vara kvar i bubblan en liten stund till. Men helgerna är onekligen över för denna gång.



Nuet är promenader i snön med älsklingen, den är också att skratta så där skönt till en gammal filmklassiker som barnen upplever för första gången och höra William skratta så där befriande härligt som bara han kan åt en av rollkaraktärerna får mig att inse att syskonen och jag delar samma humor. Att få dem att uppskatta en klassiker som Notting Hill känns bra. Nuet är också avslappnad söndagsfrukost, tillsammans hela familjen innan det är dags att säga hej då till den äldste som åker tillbaka till sina studier i Örebro. Sista terminen av 3 års studier vid musikhögskolan i Örebro, som inkluderar examenskonsert, och examensarbete, stipendieresa till Tyskland och planering för framtiden. Helt otroligt vad tiden har gått snabbt sedan han först  började på Ingesund för snart fem år sedan och sedan vidare till Örebro.

Nuet är också en bra bok i soffhörnan och vinterstudion på tv, det är också en skön filt och avkoppling och känslan av att allt är gott.

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin