Ett vitt enkelt kuvert i brevlådan, en tid några veckor senare, en sjuksköterska, en röntgenapparat, lite smärta och många funderingar, är det så här tankarna går efter den första mammografin? Jag tänker på min vän, 35 år gammal vid första beskedet, operationen, cellgifter, strålning, flera års kamp innan det blev lugn och ro för henne och en familj i kris efteråt.
Jag har inte känt något konstigt och jag hoppas att bilderna inte visar något konstigt, så egentligen är jag inte orolig, jag tycker det är en bra screening, bra med att den startar vid en viss tidpunkt, men den borde kanske starta tidigare än vid just fyllda 40, eller? Men ändå, tankarna på min vän finns i bakhuvudet, och att vänta i två veckor på besked känns ändå oroande.
I Sverige och Skåne pågår en stor forskningssatsning, på att förebygga, att identifiera gener och hitta tidiga varningstecken och att kunna åtgärda tidigt, får du ett erbjudande om att gå med fundera över det och tänk på hur många liv det kan rädda i framtiden. Jag fattade beslut idag och jag beslutade att jag vill inte veta vad som gäller mig, men att de får forska på mina gener känns helt ok. Oktober är en rosa månad och bröstcancerforskningen är en het potatis just nu, men lika viktigt är det att forska på andra typer av cancer och jag hoppas verkligen att all denna forskning leder fram till något positivt med ännu bättre läkemedel än det som finns i dag!
-------------------------------------------------------------------------
Andra erfarenheter:
Att stressa lönar sig illa = huvudvärk
Att mammahjärtat gör ont när barnen lider = knasiga tankar om omöjliga lösningar
Att varva ner är = mer harmoni hemma
Att bra böcker inte växer på träd men att träd kan bli till papper som ord kan skrivas på för fascinerande läsning!
Ha en underbar helg!