tisdag 30 september 2014

Sista september

Fem arbetspass kvar, tiden har verkligen gått så snabbt sen den där tisdagen i juli då jag fattade beslutet och ödmjukt tackade ja till tjänsten som jag börjar på i nästa vecka, det är spännande att få vara med från starten på något nytt, att få bygga något från grunden!




Vi har hunnit med en del höstpyssel och börjar förbereda huset och trädgården för höst och vintersömn. På marknaden i söndags köpte jag tulpanlökar av sorterna "little beauty och Queen of Night" och nästa lediga dag jag har planerar jag att få ner dem i jorden.



Här hemma är det dock sjukstuga, vi vuxna har haft en envis förkylning som hängt kvar under hela september och lagom tills att vi blir bättre så blir barnen dåliga. Sonen i slutet av förra veckan och igår trillade dottern dit med feber och frossa, nu får vi kurera henne innan helgens scoutläger!
Nu väntar intensiva dagar och jag ska försöka hinna med något mer blogginlägg under veckan.

Måste förresten visa resultatet från makens äppelskalare som fungerar super på päron också! Vem vill inte äta päronringar?



Kram och trevlig tisdag!

söndag 28 september 2014

Varför inte en EFIT idag?


Det var länge sedan jag gjorde en Ett Foto I Timmen dag men i dag har jag varit flitig med kameran och kan visa en hel del bilder från en härlig septembersöndag. 



08-09

Började dagen med några kapitel i en av mina klassiska favortier, Stolthet och Fördom av Jane Austen, gamla klassiker när de är som bäst.


10-11

På väg till äppelmarknaden i Kivik, vackra skånska vägar och udda kyrkor.



11-12

Framme i Kivik, promenad genom byn och vi beundrar vackra trädgårdar. Denna trädgård fick mig att stanna till och drömma lite extra!



12-13

På promenad vid Äppelmarknaden i Kivik, bröd i alla dess former, och den vackra tavlan av äpplen fastnade vi för innan vi kom in i själva marknadsområdet.



13-14

Flanerar runt, lyssnar med ett öra på Py Bäckman som uppträdde, äter en varm panini till lunch, dricker god cider på fjolårets äppelskörd och tillverkat av ett lokalt musteri. Köper tulpanlökar att plantera på täppan och njuter av dagen.


14-15

Hos Spettekakerian var kommersen i gång, både bagaren och vädret var tillåtande. 


14-15
På promenad, mellanmål på goda svenska aromaäpplen och inköpta till humana 15 kr kg, totalt kom vi hem med drygt 6,5 kg frukt. 


16-17

Promenaden fortsatte på stranden vid Knäbäckshusen en av de vackraste stränderna i Skåne, sådant lugn  som finns där är.


17-18

Björnbärssnåren dignar av bär, kanske kanske är de snart mogna nog att plockas.


19-20

Hemma, testar äppelskalare/skivare och tja det fungerar, efter det landar jag i soffan och kopplar av inför morgondagens jobb på skolan!

Hoppas att ni alla har haft en härlig helg!


måndag 22 september 2014

När pusselbitar faller på plats



Tog morgontåget till Göteborg, lunchträff med sonen, planerat möte hans cellolärare på Göteborgs Operan och med en instrumentmakare. Långpromenad genom centrala Göteborg hann vi också med och det var nog den sista fina sensommardagen. 





Akademibokhandelns café blev en välbehövlig paus i väntan på att timmarna skulle gå, vi fikade, kollade in höstläsningar, och vackra böcker och eventuella julklappar.  Mysigt.





Efter fika med mera promenerade vi till Operan, det är tacksamt att det mesta ligger så centralt när man bär runt på ett stort instrument. 



Väl framme, beslutet fattat och sonen värmer upp för en lektion med sin engagerade lärare.
Efter detta tillbaka till stationen och tåget hem till Skåneland igen. 


lördag 20 september 2014

Veckan i punkt

Punkter på en lördag, tja varför inte, eftersom luften gick ur mig rätt ordentligt i tisdags...



* Att jobba natt sliter, och jag har tagit två extra på två veckor, nu blir det nog inte några fler sådana för min del, det sliter för hårt helt enkelt. I sociala media följer jag regionens utspel och tycker det ska bli skönt att byta arbetsgivare, jag är dock väl medveten om att gräset inte är grönare på andra sidan men det ska bli kul att arbeta med det friska. Inte klokt egentligen hur vi som arbetar med människor behandlas, det är människor som arbetar och möter andra människor och för att orka måste personliga åsikter och förhållningssätt sättas åt sidan. Men att arbeta inom sjukvården är inte enbart altruistiskt och göra gott, vi har en profession och är utbildade att möta våra medmänniskor när de är som mest utsatta, så ge oss tid, och rätt lön för arbetet och slit inte ut oss som disktrasor.




* I tisdags då? Vi lämnade vår trotjänare till bil som vi haft sedan 2001 på verkstad i hopp om att kunna laga den, efter en halvtimme ringde de från verkstaden och bilen hade fått sin dom, det gick inte att laga den igen, utan det är bara skrot. Så för samma kostnad som reparationen borde ha kostat har vi nu bytt upp oss storleksmässigt ( fast vi skulle ju köpa en bättre miljöbil när vi skulle byta...) eftersom vi inte kan vara utan bil så får vi ha en mellanbil tills vi har sparat ihop till en sådan som vi tänkt oss. Å andra sidan är det bra med en kombi ett tag till.

* Onsdag och torsdag, promenader, jobb på det nya jobbet några timmar för att inte ligga helt efter och sedan välbehövlig  vila, förkylningen finns fortfarande kvar i kroppen och gör sig påmind. Musiklektioner med dottern, hon jobbar på bra och imponerar så på mig!




* Och helgen då? Till viss del på jobb och i morgon blir det tåget till Göteborg och stödja sonen i beslutsfattande om celloinköp. Så det blir en trevlig dagstur hoppas jag.

måndag 15 september 2014

Hur ska det bli?

Vaknar upp till ett blåsigt hörn av Skåne och ett Sverige i gungning. 13% av den svenska befolkningen valde medvetet att lägga sin röst på ett parti med rötter i nazism, främlingsfientlighet och hat. Att de i detta parti försöker bli "rumsrena, accepterade, tolererade, normala" och medtagna i det politiska spelet skrämmer mig utan dess like. Visst det är en demokrati vi lever i men med demokrati följer skyldigheter och rättigheter och Sverige ska vara tryggt för alla oavsett ursprung, religion och allt annat som påverkar oss. Nästan alla vet vi någon i vår bekantskapskrets eller till och med nära släktingar/vänner som röstat på dem och ja jag respekterar människan bakom rösten men jag respekterar inte handlingen i sig för jag väljer att tro att den bottnar i okunskap och missnöje.

Jag skäms över att vara svensk i dag, för det som händer här på hemmaplan gör mig mörkrädd. Hur skall Sverige kunna bli tryggt för sina invånare om detta blir norm och värde för de 13% av Sveriges befolkning som gjort detta val? Undrar om de missade historieundervisningen fullständigt, för i så fall kan de lätt surfa in här och ta del av allt det som de missade i högstadiets historieundervisning om nazism och fascism eller andra ismer. De kan läsa Anne Franks dagbok, eller så kan de läsa på om de folkmord som skett på närmre håll på forna Balkan för sisådär tjugo år sedan.

Tittar man runt om i både svensk och internationell media så finns det många frågor men oerhört få svar och att vakna upp till detta i dag ger mig en klump i magen av oro, för även om jag använde min demokratiska rättighet och skyldighet och gick och röstade i går så inser jag hur liten den enskilda människan är i det stora politiska rävspelet. Att sedan få frågor från barnen  som man inte kan svara på är värre, för barnen - vår framtid -  förstår inte hur det kan bli så här. Och ärligt talat jag förstår inte heller hur och varför? Jag har helt enkelt inte några bra svar att ge mina barn till varför det blir så här när vuxna bestämmer.

Jag försöker lära mina barn att oavsett vad man personligen tycker om någon så måste man respektera alla oavsett, även de man inte gillar. Jag försöker att lära dem att skilja på sak och på person och att alltid räcka ut en hand till en medmänniska i nöd.  Det kan låta perfekt, men tro mig det finns ingen människa som är 100% perfekt. Vi gör alla våra misstag och inser dem förr eller senare.

Så idag finns det en politisk baksmälla, en gungning i vårt land, en oro som speglas hos många när man följer sociala medier. Men 87% av befolkningen gillar i varje fall olika och det är fler än 13%. Nu handlar det om att istället för att frysa ut dem och behandla dem som paria att lyssna på dem och erbjuda dem en spade så att de får vara med och leka och ta ansvar för sina orimliga ställningstagande.

fredag 12 september 2014

I huvudet på en mamma...




En vän har skrivit en fantastisk text på facebook som jag väljer att lägga upp här på bloggen i dag, en text som för mig har betytt mycket då jag möter de här barnen dagligen, både i min yrkesroll och på hemmaplan. Eftersom jag tycker mycket om hennes text så tycker jag att den bör komma fler till del, så den finns nedan i sin helhet samt länk till facebook.

Varför är detta då så viktigt för oss på hemmaplan och inte bara på mitt jobb? Jo detta eftersom en av Willes bästisar med råge kvalar in under detta och är en pojke som jag tagit under mina vingars skugga och som alltid är välkommen här hemma hos oss och det vet han, alltid när han är här fungerar det så bra och jag tycker det är viktigt att det ska få vara bra. Det är så viktigt att inget barn utsätts för utanförskap, att de får finnas i ett sammanhang och att vi som vuxna har ett stort ansvar i detta! Det är vi som pratar och som har åsikter som vi för över på våra barn och eftersom små grytor också har öron att lyssna med så gäller det att vara lyhörd och tänka på vad man säger. Barn är oskyldiga och inte ett enda barn på denna jord föds elak. Så ta vara på barnen för de är vår framtid!



"Barnen ingen orkar med...

  En liten fuktig hand smyger sig in i min. En svettblank panna emot min överarm. Luften är stilla och tyst. Alldeles nyss var det kaos. Saker som flög. Sparkar och hårda ord. Ledsna kompisar, förorättade, besvikna, sårade. Känslor omöjliga att lägga band på. Svåra att hantera. Nu är hen lugn. Nära mig. Vill bara bli kramad. Lyssna på saga. I det tysta rummet med den stängda dörren. Precis vad hen behöver just nu, som jag vill ge. Utanför väntar 20 andra barn som också behöver mig.....Hur ska man prioritera? 

Jag möter dem hela tiden via jobbet. Barnen som är mer än många andra. Otroligt aktiva. Utåtagerande. Ilskna. Besvikna. Oförmögna att hantera allt som brinner, pulserar, värker inom dem. Barnen som "alla" är trötta på. Som kompisarna är rädda för. Som andra föräldrar som hämtar och lämnar ser ner på, ogillar skarpt. Kanske avskyr? Med viss förståelse, vem skulle inte känt vrede om ens eget barn blev utsatt för slag och sparkar? Oro? Vem hade inte haft en klump i magen om man visste att ens barn varje dag gick till skolan och var rädd? 

   Jag nickar och lyssnar när föräldrarna pratar, om de barnen som de tycker är jobbiga. Som stör klassen. Är dumma och elaka. Jag hör vad de säger, förstår dem till viss del, men ändå, det är ju för sjutton inte de här barnens fel. Det är ju världen som tittar på! 

  Vad är det vi utsätter de här barnen för? De som behöver en vuxen nära sig mest hela tiden, men blir inslängda i grupper om 25, med samma yttre förutsättningar som alla andra, trots att de är inre är helt annorlunda?!? De barn som inte är förmögna att göra det vi ber dem, det som krävs, det som man bör kunna...? Barnen som faller utanför....hur ska vi rädda dem?

  Jag tror de blir fler och fler...barnen som behöver bäras med extra mjuka handskar. Som behöver guidas. Som varje dag behöver påminnas om rätt och fel. Få hjälp med att hantera sitt känsloliv som då och då löper amok. Hjälp att reda i situationer. Som glömmer hela tiden att det inte är ok att slåss. Som inte klara rätt och fel enligt våra traditionella normer. De blir fler och fler, samtidigt som vi vuxna omkring dem, i skolan, blir färre och färre. 

   Vi kan inte längre försvara att skolan som skall vara för alla, egentligen bara är till för de som är stöpta i den formen som vi kallar "normal". Det är rent ut sagt för jävligt. Jag är vanvettigt trött på den här acceptansen vi försatt oss i, stilla på röven, betraktandes, tyst gnällandes, om att resurserna brister. Samtidigt som ingen, absolut ingen, vågar skrika högt och rejält. Jag undrar om man inte på sätt och vis kan kalla det barnmisshandel? Att utsätta barn för en miljö de inte är förmögna att hantera. 

  Oavsett orsak och källa till den stigande procenten barn som behöver mer uppmärksamhet och hjälp, är slutsatsen den samma, vi kan inte låta det fortgå! Jag ber er, alla föräldrar som märker de där barnen...som hör om de barnen...som vill avsky dem för att de bråkar med ert eget.....var en större människa. Det sista den lilla flickan eller pojken behöver är att höra andra barn och föräldrar omnämna hen som dum, bråkiga och elak. Gå högre. Gå till någon som kan göra förändring. Jag ber er alla pedagoger, bli inte den där som vänder ryggen åt, som inte orkar. Som skakar på huvudet. Som gömmer sig för att slippa ta emot när hen kommer. Bli inte den som tror det är fel på föräldrarna, fel på uppfostran. Det spelar liksom ingen roll, här har vi ett barn. Inget barn föds ont, alla barn behöver oss. Vissa mer än andra. 

  En minut av lugn. När hen viskar mitt namn, böjer sig fram och pussar min hand. När hen ler emot mig med hela munnen. Säger glada ord. Mjuka tankar. En sekund av stillhet. När man ser igenom. Barn. Precis som alla andra barn, bara lite mer humör. Jag ser så många....jag undrar hur vi ska hjälpa dem när vi inte ges verktygen? "


Så nu när just du har läst denna text, tänk efter före och möt barnen där de befinner sig, de har tankar och funderingar som vi inte vet något om, sätt dig ner och verkligen lyssna till barnet du möter, det kan ha en helt osannolik fantasivärld att dela med sig av, kloka funderingar och drömmar som det bara vill dela med sig av till just dig! Så våga vara vuxen, våga ta ansvar!

Kram och trevlig helg


tisdag 9 september 2014

Favoriter i skafferiet?

Eftersom hösten är här, är det även dags att uppdatera skafferiet. Vilka favoriter har du året om, vilka är säsongsbundna? Hur ser ditt skafferi ut? Jag kan drömma i bland om några av de bilder som jag visar i dag men i stället för den lyxiga varianten har jag ett högt smalt skafferi som oftast är rätt så välsorterat. Men långt i från mina drömmars skafferi på bilden nedan är det ju.



Hos oss är pasta en produkt som alltid finns hemma i någon form, men även ris och lite andra saker som bulgur och qinoa (något som barnen gillar allt mer). Vissa pastasorter är mer säsongsbundna än till exempel spaghetti som alltid finns hemma. På sommaren går det mer penne, och skruvar etc eftersom vi ofta gör pastasallad.



Eftersom jag i perioder bakar en hel del finns det alltid mjöl hemma och gryn, Och skafferiet ovan påminner lite om mitt eget. Ordning och reda och var sak på sin plats, nu när hösten kommer är det snart dags att gå igenom skafferiet och sortera upp och se vad som gått åt och som behöver kompletteras.  Vilket leder oss in på konserver som till exempel tomatpuré och krossade tomater, men även andra baskonserver och bönor med mera.



Vad har du i ditt skafferi? Vilka är dina "måste alltid ha hemma"? Vilka saker har varit skåpvärmare under det här året?

Vår skåpvärmare har varit ett rött matlagningsvin, som vi inte ens har rört eller öppnat samt ett paket med kungsörnens mix till macaroner som vi inte heller har gett oss in på att baka och som vi fick med ICAs matkasse när vi gick med i det förra året. Mitt "måste alltid ha hemma" är mjöl så att jag kan baka när lusten faller på.


Bilden ovan visar edrömskafferi och jag gillar verkligen skafferier man kan gå in i och som man kan arbeta i eftersom det ger flyt i arbetet och ordning i skafferiet,något som jag gillar. Underbart vore det att få ha det så!

Hur ser dina drömmars skafferi ut och vad vill du ha där och vad kan du vara utan?



Bilderna i dagens inlägg kommer alla från tumblr.com förutom den sista som visar det egna skafferiet.

söndag 7 september 2014

September


Välkommen september! Vad tycker jag då om att det går mot höst? Jo eftersom det har varit en fantastisk sommar så ser jag fram emot hösten, även om det dröjer ett tag tills det ser ut som på bilden ovan. Jag ser också fram emot de förändringar som väntar i och med nytt jobb och de förhoppningar jag har inför det. Visst det är nervöst och pirrigt och redan nu är jag ungefär en dag i veckan på min nya arbetsplats och pusselbitarna börjar att falla på plats, lösenord till dator fixat, nästa bekymmer är felstavningen av e-postnamn osv men alla sådana moment löser sig nog med tiden. Jag tror det kommer kännas bra i oktober när det väl blir allvar. Något som jag däremot ogillar med höstens ankomst är alla baciller och virus som frodas...


 ... och har jag någonsin nämnt att jag avskyr förkylningar? Om inte så vet ni det nu. Efter att skjutsat en genomförkyld kollega en dag och sen tåg tur och retur till Värmland och sen ett nattskift med ytterligare en krasslig kollega, så gick jag och lade mig frisk på tisdags morgonen och vaknade några timmar senare genomförkyld. Blä! Efter fem dagar med feber och helmosigt huvud finns det äntligen hopp om livet och nu ska jag väl inte behöva bli förkyld fler gånger på det här sidan nyåret. Eller? Den här gången under förkylningen har jag testat ColdZyme, men jag vet inte om det fungerade möjligen hade det effekt på halsont för det har inte varit så illa den här gången.

Oavsett så har det ju hunnit bli september sen sist och visst är det härligt med klara krispiga morgnar och det vackra ljuset i skymningen. Men dagarna som varit i veckan har bjudit på härlig sensommarvärme och även om jag har varit sjuk har jag försökt att sitta ute lite varje dag för att åtminstone må lite bättre just då.


Det har i och med förkylningen varit en ganska trist och långtråkig vecka men veckan som kommer kan bli intressant, dels på det personliga planet dels även för att det är valdag den 14/9 och det blir intressant att se vad det valet utmynnar i. Vet hur jag ska rösta i stort men det är fortfarande en del att ta reda på för min egen del om frågor som ej fått svar. Ska du eller har du röstat? Uppmuntrar du ungdomar i din omgivning att prata om politik? Vi märker helt klart en medvetenhet i store sonens umgängeskrets om att det är viktigt att prata om politik och de olika partierna och som tur är har jag kloka ungdomar omkring mig som resonerar sig fram till beslut och letar fakta!

Vad man sedan röstar på är upp till var och en men det är viktigt att diskutera politik och veta vad de olika partierna står för och veta att de eller de andra passar min situation och mitt framtida liv, livsåskådning eller politiskt förhållningssätt. Jag tror på vikten av att diskutera politik och aktuella frågor.
Det märks även att våra tioåringar diskuterar att det är valtider i skolan, de kollar lilla aktuellt och svarar på olika enkäter och är intresserade i vad vuxna beslutar som rör dem i skolans värld och på deras fritid.
Pratar ni politik med era barn och vad politik har för betydelse i vardagen?

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin