Kände mig så utlämnad i dag, ensam och rädd, tur att det fanns en snäll tandsköterska att hålla i handen och som kunde stoppa tandläkaren när det blev för mycket, han tyckte säkert att jag var sjåpig men det är faktiskt min mun och mina tänder och det behövdes några andningspauser under tiden det tog att få ut tandeländet. Men nu är eländet äntligen ute och visst är det ömt och gör ont i munnen men det är inte som när det var som värst så det här ska nog bli bra igen, hoppas jag!
Annars gör vi skriftliga framsteg med magisteruppsatsen, i dag har vi använt oss av nyförvärvade statistikkunskaper och på lördag ska vi gå igenom mycket av materialet och sammanställa det sista inför arbetsseminariets deadline på måndag. Ska bli så skönt när den här uppsatsen är över och jag kan lägga den biten bakom mig även om detta studieår har varit så roligt. Och så går vi ju in i den bästa årstiden av alla, vintern! Nedan ett av mina favoritstycken som sonen lärt mig att tycka mycket om genom åren!