lördag 22 juni 2013

Midsommar

I en sal på lasarettet där de vita sängar stå, springer sjuksköterskan med mediciner och plåstrar om en tå. Kanske kanske inte, åter igen har jag genom eget val tillbringat, en del av en storhelg på jobbet, denna gång  midsommaraftonsförmiddag, och det är helt ok att göra det ibland, inte jämt men i bland, men jag ser det inte som ett altruistiskt kall, för det var länge sedan det var så. Någon gång ska jag dessutom sälla mig till dem som inte jobbar helger, storhelger och kvällar, men jag vet bara inte när det blir, bara att det blir så.
Medan jag jobbade startade resten av familjen midsommarfirandet, jag kom lagom till maten, till skratten och pratet.



Efter god middag och liten utfärd gick barnen och männen ut med de "små" hundarna, och William som tidigare i år besegrat en av sina rädslor tog nu i tu med rädsla no 2, hundar, så åter igen får jag möjligheten att vara extra stolt över honom! Bra gjort Wille!


I dag är jag ledig och njuter av lugnet här hemma, det repeteras cello i ett hörn, barn som leker och regnet som hänger i luften. Jag tänker ta vara på denna lördag och bara vara! Vad gör ni andra på midsommardagen?

Kram

(Bilderna tagna av min käre man och hans gode vän igår.)

3 kommentarer:

  1. Jag gör precis som du ... bara är:) Känns bra just nu, inte sant?

    Ha en fin dag!
    Kram
    Suz

    SvaraRadera
  2. Finaste Nettan! Den altruistiska ådran blir bara starkare och starkare hos mig. I veckan lämnade jag min "comfort zone" och var volontär i en skola. Ja, det är nog ett kall. Om det är något som jag älskar mest hos mina amerikanska vänner, kollegor och grannar är just att ställa upp. Ofta är det på obekväma tider eller när annat lockar. Det är så fint och det gör sådan skillnad.

    Vilken kvinna du är! Jag beundrar det Nettan.

    Och dina fina barn! Wille som verkligen besegrat sin rädsla med bravur. Det var ingen liten hund heller ;-) Hälsa från mig och säg att jag tycker han var jätteduktig!

    Varm kram!

    Lotta

    SvaraRadera
  3. Ja du Lotta den typen av altruism är vacker, den som bara ges men det där arbetsgivare och politiker räknar med att vårdpersonalen har den i övermått så att både löner, kunskap och arbetstider tullas på då är den inte någon bra ådra. Jag kan ge men i bland måste även vårdpersonal få något tillbaka.

    Kramar
    Nettan

    SvaraRadera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin