I en sal på lasarettet där de vita sängar stå, springer sjuksköterskan med mediciner och plåstrar om en tå. Kanske kanske inte, åter igen har jag genom eget val tillbringat, en del av en storhelg på jobbet, denna gång midsommaraftonsförmiddag, och det är helt ok att göra det ibland, inte jämt men i bland, men jag ser det inte som ett altruistiskt kall, för det var länge sedan det var så. Någon gång ska jag dessutom sälla mig till dem som inte jobbar helger, storhelger och kvällar, men jag vet bara inte när det blir, bara att det blir så.
Medan jag jobbade startade resten av familjen midsommarfirandet, jag kom lagom till maten, till skratten och pratet.
Efter god middag och liten utfärd gick barnen och männen ut med de "små" hundarna, och William som tidigare i år besegrat en av sina rädslor tog nu i tu med rädsla no 2, hundar, så åter igen får jag möjligheten att vara extra stolt över honom! Bra gjort Wille!
I dag är jag ledig och njuter av lugnet här hemma, det repeteras cello i ett hörn, barn som leker och regnet som hänger i luften. Jag tänker ta vara på denna lördag och bara vara! Vad gör ni andra på midsommardagen?
Kram
(Bilderna tagna av min käre man och hans gode vän igår.)

