Orientering...

... är ofta väldigt kul, utmanande, och man tävlar på sina egna villkor och mot sig själv. Men i bland är det väldigt skitigt, blött och påfrestande. I går åkte vi iväg på något som kallas för Parkorientering inne i Malmö, dvs banan är  lagd i någon av stadens parker/rekreationsområden och i går var det samling vid Bulltofta rekreationsområde där Malmös flygplats låg för länge sedan. Mellan 1923 till 1972 gick det reguljärflyg från flygplatsen och under 1930 talet var den en av norra Europas viktigaste flygplatser. Den hade pendeltrafik till Köpenhamn, och reguljära flygningar till England, Frankrike och Nederländerna. Under kriget var F10 placerat här och sk "flygande fästningar" landade och amerikanska soldater hade sitt interneringsläger på flygplatsområdet. Nu är det dock bostadsområde, rekreationsområde och för några år sedan låg även IKEA här ute.

Men åter till orienteringen. Vi åkte i väg och även om vädret kändes hotande så struntade vi i det! Banan var ca 3,4 km lång fågelvägen men när det gäller orientering handlar det om vägval, och i bland går det inte att följa den raka linjen som en del orienterare gör, speciellt inte när man har barn med sig utan då är ledstångsorientering som gäller. Det gör banan längre så kanske 4 km totalt och barnen genomled en av de värsta stunderna någonsin. 75% av tiden vi var ute öste regnet ner och åskan mullrade så till och med jag som älskar oväder och åska tyckte det var obehagligt. Vi var dyngsura, med kippande skor och dottern svor ljudligt på att aldrig mer orientera, någonsin.

Men när vi stämplade vid det gamla radartornet vid en av de sista kontrollerna på väg mot mål så var vi vuxna nöjda, regnet hade slutat och vi ser fram emot nästa tisdag igen!

Det var en mycket blöt familj som torkade löparkläder och skor under natten och alla ni som håller på med orientering vet hur det luktar.

Ha en skön onsdag och njut av sommaren även om vädret inte är det bästa!