Orientering...

... är ofta väldigt kul, utmanande, och man tävlar på sina egna villkor och mot sig själv. Men i bland är det väldigt skitigt, blött och påfrestande. I går åkte vi iväg på något som kallas för Parkorientering inne i Malmö, dvs banan är  lagd i någon av stadens parker/rekreationsområden och i går var det samling vid Bulltofta rekreationsområde där Malmös flygplats låg för länge sedan. Mellan 1923 till 1972 gick det reguljärflyg från flygplatsen och under 1930 talet var den en av norra Europas viktigaste flygplatser. Den hade pendeltrafik till Köpenhamn, och reguljära flygningar till England, Frankrike och Nederländerna. Under kriget var F10 placerat här och sk "flygande fästningar" landade och amerikanska soldater hade sitt interneringsläger på flygplatsområdet. Nu är det dock bostadsområde, rekreationsområde och för några år sedan låg även IKEA här ute.

Men åter till orienteringen. Vi åkte i väg och även om vädret kändes hotande så struntade vi i det! Banan var ca 3,4 km lång fågelvägen men när det gäller orientering handlar det om vägval, och i bland går det inte att följa den raka linjen som en del orienterare gör, speciellt inte när man har barn med sig utan då är ledstångsorientering som gäller. Det gör banan längre så kanske 4 km totalt och barnen genomled en av de värsta stunderna någonsin. 75% av tiden vi var ute öste regnet ner och åskan mullrade så till och med jag som älskar oväder och åska tyckte det var obehagligt. Vi var dyngsura, med kippande skor och dottern svor ljudligt på att aldrig mer orientera, någonsin.

Men när vi stämplade vid det gamla radartornet vid en av de sista kontrollerna på väg mot mål så var vi vuxna nöjda, regnet hade slutat och vi ser fram emot nästa tisdag igen!

Det var en mycket blöt familj som torkade löparkläder och skor under natten och alla ni som håller på med orientering vet hur det luktar.

Ha en skön onsdag och njut av sommaren även om vädret inte är det bästa!

S E M E S T E R

En veckas semester i backspegeln tre kvar, vi har sprungit O-ringen (femdagars i Närke) och bott hemma hos pappa & Inger under tiden. Passat på att besöka Örebro och hälsat på Jean Baptiste Bernadotte som tillsammans med två adelsdamer visade oss runt på Örebro slott samtidigt som ett skådespel genomfördes, vem som skulle bli hovdam åt Oscar I fru Josephina av Leuchtenberg. Kan varmt rekommendera ett besök på slottet eftersom det i år är 200 år sedan Jean Baptiste valdes till tronföljare av Sverige i just Örebro och St Nicolaikyrkan.

Vi passade även på att promenera i Wadköping, tittade in hos Cajsa Warg och luktade på kryddor.

Skogarna i Närke har varit ömsom vackra och trolska, ömsom rena rama lerträsket, med lera upp till knäna och iskallt eftersom det regnat massor. På ungefär två dygn kom det 59 mm, himlen bara öppnade sig och regnet öste ner, lite trist eftersom vi bara fick njuta av två soldagar av våra åtta dagar där uppe.

Vi hann med ett besök i de trakter där jag som barn tillbringade somrarna, nämligen Norra Grecksnäs, min familj + farfar hyrde en stuga där under många år av domänverket och i år var första gången på länge som jag var där och hälsade på. Passade även på att hälsa på Lars och Kerstin som har grannhuset och de blev ett kärt återseende för oss alla! Och tänk vad man kan finna på facebook, gamla vänner!

Badplatsen och hemma hos Lars & Kerstin

Efter åtta dagar i Värmland/Närke så är vi nu hemma igen, med massor att ta itu med, det är tur man har semester kvar!

Linnéa och hennes
trogna följeslagare

Skitiga skor, löpardressar i 1000 olika variationer...

... och när vi närmar oss TC (Tävlingscentrum) känner jag pulsen öka, doften av vår friska härliga svenska natur slår emot mina sinnen och plötsligt inser jag hur mycket jag har saknat orienteringen under studietiden! Att regelbundet få komma ut i skogen och motionera både kropp, hjärna och själ är så oerhört skönt. När vi närmar oss TC strax innan kl 10:00 och flagghissningen njuter mitt hjärta för fullt, det påminner lite om Sverigens största orienteringstävling, O-ringen. Alla dessa underbara, glada människor som är med och springer, man behöver inte tävla eller vara "vinnarskalle" för att syssla med orientering (Sen är jag ju både tävlingsmänniska och vinnarskalle själv!). Det som är fantastiskt är att man alltid kan tävla mot sig själv utifrån de förutsättningar man har.

Kl 12.30 första start för ungdomarna, solen gassar och jag sitter i sjukvårdbemanningen. En hel del skrap och rivsår blev det till att plåstra om samt många stukade fotleder, under eftermiddagen lugnar det ner sig och man får tid att snacka i kapp med vänner som man inte har träffat på länge, helt enkelt underbart att bara få umgås.

Lite bilder:

Marinens musikkår vid invigningen

Växlingsområdet, en löpare in,
karta till nästa löpare
på väg ut i skogen

Nu däremot ska jag vårda solsvedan från idag och natta småbarn!
Till alla löpare: Lycka till i skogen och speciellt till er som springer "Långa natten"!

Nettan

Ps glöm inte att delta i utlottningen som pågår till den 25/4 ♥