tisdag 19 november 2013

Att trotsa en rädsla...





... är att vara modig. Om man aldrig har gjort det, dvs trotsat en rädsla, känt svetten rinna längs ryggraden, känt hjärtat banka i bröstkorgen och upplevt svimmningskänslan då kan jag rekommendera det för att möta det som man är mest rädd för gör en starkare.
Jag har funderat på hur feg jag varit, under många år. Jag har en rädsla stor som ett jättespöke och det är att gå till tandläkaren, det är inget jag gör ofta och det straffar sig, i går var jag tvungen att ge upp, ont i hela huvudet, kunde inte tänka längre och tack vare sonens fina tandläkare som har hand om hans tandreglering har jag insett att dagens tandläkare är inte som barndomens som borrade upp en hel tand utan bedövning. Så med alla känslorna utanpå skinnet träffade jag på en oerhört trevlig tandläkare som tog min rädsla och mina tårar på allvar, som skrev ut antibiotika för att få bort infektionen i roten och som planerar för att ta ut den eländes tanden (något jag är så rädd för) men vågade William så måste jag, och jag vet ju med mig att tanden måste ut för så här vill jag inte må igen. Men rädd är jag fortfarande men jag har tagit ett steg på vägen och för det är jag stolt över mig själv...


3 kommentarer:

  1. DET var bra att du gick!!
    SÅ bra.
    Jag har inte tandläkarskräck, men däremot läkarskräck. Så när jag går till doktorn är det med bultande hjärta, högt blodtryck etc.
    GAAHH!! HATAR det. jag vet hur du känner dig nu. LÄTTAD!!
    Tack och lov för snälla tandisar som är förstående.
    Kramar!!!

    SvaraRadera
  2. Och jag är stolt över dig vännen. Att gå till tandläkaren är blad det värsta jag vet så jag förstår vilket mod det krävdes av dig för att gå dit. Bra gjort Nettan och vilken tur att du fick en sådan bra tandläkare som tog din rädsla på allvar. Själv brukar jag fråga hur lång till behandlingen kommer att ta och sedan brukar jag tänka att det bara är 20 minuter av mitt liv och att jag minsann ska klara det. Även om det kommer kräva tårar, svettningar och krampaktiga fingrar som klämmer kring armstödet. Och jag gör ju det och är ofantligt stolt efteråt. Och det får man vara. Så var stolt över dig själv Nettan och det kommer att gå bra när den där tanden ska ut. Du verkar ha en riktig guldtandis som kommer guida dig genom detta på allra bästa sätt.

    Kram på dig

    SvaraRadera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin