onsdag 6 februari 2013

Nio, nine, nuevo...

... hjälp är mina små så stora nu? För nio år sedan, alldeles nya, alldeles små och alldeles underbara, två små bebisar, olika temperament, olika viljor. Att efter en lång och ibland rätt orolig väntan, många ultraljud, många funderingar kring varför ett av barnen inte växte som de skulle så var de här, närvarande i vår värld. Och helt plötsligt skulle vi vänja oss vid att vara föräldrar till tre barn, två bebisar och en nästan tonåring.

Många många gånger har jag fått frågan vad det är som gör det så speciellt med att vara tvillingförälder? För de som undrar säger ju ofta att det är ju bara syskon födda samtidigt, men riktigt så enkelt är det inte. Att vänta tvillingar är stort, riskerna är många de är ännu fler om det visar sig att det är enäggstvillingar man väntar. Bebisar i magen följs noga med många ultraljud och speciellt om det visar sig att någon avviker på tillväxtkurvan. En del tvillingar föds dessutom för tidigt och är små, behöver extra hjälp i starten så att säga.
Att bli tvillingförälder handlar också om att knyta an till två barn samtidigt, det handlar om två barn som ofta behöver samma kärlek och omvårdnad samtidigt och när jag idag läser tillbaka i den dagbok jag skrev då när de var nya kan jag läsa så  mycket mellan raderna, om oro och ångest de första veckorna och om andra funderingar efteråt.

Jag kan lätt skriva att det har varit enkelt att ha varit med dessa nio år, mina härliga barn har varit enkla bitvis just för att de alltid har haft varandra, de är varandras absolut bästa vänner, och de tvekar inte att försvara varandra när det kniper, men de kan också precis som vilka syskon som helst bråka. Men det har också varit tufft, ur den bemärkelse att man i bland känner att man inte hinner med, att man inte räcker till fullt ut och att man vill så mycket mer.

I dag har vi firat våra två, med frukost på sängen och önskepresenter. I eftermiddag väntar legobygge, önskemiddag från en av dem i dag och den andra i morgon, konstigt nog vill de inte ha tårta utan efter deras "minimöte" härom dagen kom de fram till att de vill ha kladdkaka och vaniljvisp i stället!


2 kommentarer:

  1. GRATTIS till dina fina tvillingar.
    Jag förstår att det är mkt speciellt att få tvillingar.
    Jag har själv tvillingbröder som är 6 år yngre än jag.
    OCH jag minns ju deras småbarnsår och uppväxt så bra. Nu är de 40 :-)
    Men de har varit bästisar hela livet. Min mamma brukar säga att det var lätt att vara mamma åt den, de hade varandra hela tiden. Eget språk hade de också fram tills de var 4. Enäggare är de.
    Jag hade gärna velat ha tvillingar också.
    Speciellt och unikt och underbart.
    Kramar!!

    SvaraRadera
  2. Stort grattis till tvillingarna. Ja, tänk vad åren går, vår stora fyller snart 10!
    Kram.

    SvaraRadera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin