...visst stämmer det talesättet? Att fylla år och passera en viss ålder gör mig ödmjuk för livet. Jag har fått dela ännu ett år med min familj och mina vänner. Året som har gått har gjort att jag har fått lära mig nya saker och fatta några tuffa beslut. Efter flera år på barnsjukhuset och med regionen som arbetsgivare har jag sett hur vården har förändrats inte bara för de vuxna utan även för barnen, så tidigare i våras/somras sökte jag några nya jobb för att testa marknaden och det gav resultat så i höst byter jag en stor arbetsgivare mot en annan och börjar som skolsköterska på en skola i Malmö. Nya utmaningar men det ska bli så spännande att få jobba tillsammans med friska barn och med pedagoger igen efter drygt 12 års frånvaro från skolan som arbetsplats!
Födelsedagen började bra med långfrukost som barnen och mannen hade fixat i ordning och i min yoghurtskål på bordet fanns en av de finaste presenterna någonsin. Ett efterlängtat halsband som matchar mitt armband som barnen fyllt med belocker genom åren och som betyder väldigt mycket för mig!
Även en vackert broderad plånbok hittade hem till mig från rean och för pengar jag fick av min pappa, tack så mycket! Resten av pengarna sparar jag till mitt trädgårdstäppeprojekt, funderar skarpt på en rosenbuske till?
Efter frukost drog vi på roadtrip, nackdelen med att åka på en lördag är att det mesta är stängt framåt eftermiddagen, det tar ju ett tag att köra över halva Skåne för att komma till Österlen men väl på plats så var det precis lika ljuvligt som vanligt. Vi passerade Kåseberga och tänkte stanna för lunch men insåg att utbudet stämde illa överens med barnens önskemål och jag vägrar att betala hutlösa priser för att få dem att kanske äta. Så vi körde vidare norrut längs Österlens kust. I år kom vi dock aldrig till Haväng eller Knäbäckshusen utan vi stannade vid Kyls Havsbad och badade och har du vägarna förbi Österlen rekommenderar jag ett strandhugg på den här stranden. En strand som är helt perfekt för sol och bad. 25 grader i vattnet och ca 30 i luften och ingen åska eller regn på hela dagen.
Väl hemma igen i skymningen fastnade vi utomhus efter middagen, yatzy åkte fram och trötta barn gjorde sitt bästa att locka fram skratt då de tramsade så att spelet drog ut på tiden. Vi spanade på stjärnor, snackade strunt och njöt av att sitta ute länge i den ljumma sommarkvällen/natten.
Nu är det halvtid i semestern, och det finns ytterligare två härliga veckor kvar att njuta av, så det ska vi göra.
Det blir fler dagsutflykter och annat smått och gott.
... hjälp är mina små så stora nu? För nio år sedan, alldeles nya, alldeles små och alldeles underbara, två små bebisar, olika temperament, olika viljor. Att efter en lång och ibland rätt orolig väntan, många ultraljud, många funderingar kring varför ett av barnen inte växte som de skulle så var de här, närvarande i vår värld. Och helt plötsligt skulle vi vänja oss vid att vara föräldrar till tre barn, två bebisar och en nästan tonåring.
Många många gånger har jag fått frågan vad det är som gör det så speciellt med att vara tvillingförälder? För de som undrar säger ju ofta att det är ju bara syskon födda samtidigt, men riktigt så enkelt är det inte. Att vänta tvillingar är stort, riskerna är många de är ännu fler om det visar sig att det är enäggstvillingar man väntar. Bebisar i magen följs noga med många ultraljud och speciellt om det visar sig att någon avviker på tillväxtkurvan. En del tvillingar föds dessutom för tidigt och är små, behöver extra hjälp i starten så att säga.
Att bli tvillingförälder handlar också om att knyta an till två barn samtidigt, det handlar om två barn som ofta behöver samma kärlek och omvårdnad samtidigt och när jag idag läser tillbaka i den dagbok jag skrev då när de var nya kan jag läsa så mycket mellan raderna, om oro och ångest de första veckorna och om andra funderingar efteråt.
Jag kan lätt skriva att det har varit enkelt att ha varit med dessa nio år, mina härliga barn har varit enkla bitvis just för att de alltid har haft varandra, de är varandras absolut bästa vänner, och de tvekar inte att försvara varandra när det kniper, men de kan också precis som vilka syskon som helst bråka. Men det har också varit tufft, ur den bemärkelse att man i bland känner att man inte hinner med, att man inte räcker till fullt ut och att man vill så mycket mer.
I dag har vi firat våra två, med frukost på sängen och önskepresenter. I eftermiddag väntar legobygge, önskemiddag från en av dem i dag och den andra i morgon, konstigt nog vill de inte ha tårta utan efter deras "minimöte" härom dagen kom de fram till att de vill ha kladdkaka och vaniljvisp i stället!
Innan vi går in på vardag och ytligheter så kan jag inte låta bli att reflektera över det ofattbara i USA. Ett land där rätten att värna om sig själv och de sina är stark, att vapenlagar är oerhört generösa och gör att i princip vem som helst kan ha vapen hemma. En sådan här hemsk händelse skulle kunna hända var som helst i världen, till och med i lilla trygga Sverige. Det jag nu funderar på samtidigt som jag känner så oerhört för de familjer som förlorat det käraste de har är hur det kan förebyggas? Hur kan vi i samhället tänka annorlunda? Går det att tänka annorlunda? Klart att det gör, för som föräldrar har vi ett ansvar att ge våra barn de normer och värderingar som finns i samhället och så vitt jag vet finns det inte någon förälder i denna värld som vill uppfostra sitt barn till en massmördare av den kaliber vi nu fått se vidden av. Arv och miljö spelar förmodligen roll men vad är det som väger över, arvet eller den miljön vi fostrar våra barn i? Jag är övertygad om att miljön påverkar mer än vad genetiken gör. Jag hoppas verkligen att begreppet arvssynden är avskaffat i ett ärende som detta för barn bär aldrig skulden för hur de uppfostras, det är vi föräldrar som ger våra barn psykologiska verktyg att hantera konflikter och oväntade situationer.
Nu är det lätt för mig att sitta och resonera kring detta som sitter i mitt trygga julpyntade hem på andra sidan Atlanten långt borta från den verklighet som utspelar sig i Connecticut. Men det gör mig sorgsen att sånt här får hända utan att det funnits signaler innan som man missat eller inte hunnit med att uppfatta, eller gud förbjude ignorerat. Någonstans har något gått fruktansvärt fel, sedan spelar det ingen roll eftersom det nu är gjort och aldrig kan göras ogjort. Jag hoppas innerligt att det dras lärdom av det här, för tidigare skolskjutningar har ju tydligen inte lärt de styrande något än så länge och något måste ju göras av de som kan påverka och göra något åt det.
----------------------------------------------
Nu till vår vardag här hemma, vi är lyckligt lottade:
Tänk i går hade det gått nitton år sedan jag såg in i de vackraste bruna ögon, små händer som höll så hårt i mina, min lille stjärngosse (han var beräknad den 13 december). Ögonen har tindrat genom åren, han har utvecklats till en härlig ung man men jag kan fortfarande se pojken med skrubbade knän, busungen som fick foten gipsad trots att det bara var en spricka i den eftersom han var en busig sexåring.
Tryggheten här hemma har låtit honom växa fri, låtit honom få göra saker, åka på äventyr på andra sidan jordklotet. Musiken som alltid spelat stor roll i hans liv upptar nu hans tillvaro och vi finns här bakom, en trygghet att komma till när det behövs. Kärleken till ett barn är bland det största som finns!
I går firade vi honom när han kom hem, vi började med bio, Hobbit eftersom han tycker mycket om Sagan om ringen och lillberor var mycket nyfiken så passade det, dottern var dock inte imponerad och den hade ett segt parti och nu ska jag erkänna något, jag brukar aldrig somna på bio men jag slumrade till (hade två tuffa arbetspass bakom mig), det var ett parti i filmen som var lite långsamt och då föll ögonlocken igen på mig, pinsamt, lite. Men filmen var bra, tyckte hela familjen i varje fall, även om det finns otäcka partier.
Kan dock avslöja att när magistern vi hade i femte klass läste Bilbo för oss så bestämde jag mig för att aldrig läsa Tolkien, något jag gjorde först som vuxen och Sagan om härskarringen är den enda filmtrilogi som är bättre än böckerna de baserats på!
Efteråt åt vi middag ute hela familjen, det händer inte ofta men nu gjorde vi det och vi hade en mysig kväll tillsammans innan han fortsatte lördagsnatten med sina kompisar och vi åkte hem.
Väl hemma så blev det en mugg julte, ett avsnitt Downton Abbey och många timmars god sömn!
I dag söndag är jag ledig, pepparkakshusbakning står på schemat, precis som körsång för dottern med tillhörande avslutning, lakritskyckling och massor av tredje adventsmys!
Njut av söndagen, var rädda om varandra och ta vara på dagen!
För världens bästa man! Är så glad att du är min man, vi har delat många fina år tillsammans, härligt. I går firade vi din dag och hade det gott tillsammans med barnen.
På eftermiddagen fika tillsammans med barnen innan de drog på kalas, sedan soffhäng och bara vara tid innan de skulle hämtas igen. Och på kvällen god tallrik med smarriga tillbehör och god ost ett bra sätt att avsluta fredagen på!
I dag lördag har det varit en intensiv jobbdag och huvudet känns rätt så mört och jag grubblar mycket fast jag vet att jag inte mår bra av att få med mig jobbet hem, oftast stannar det i källarens omklädningsrum och i mitt skåp, men de senaste dagarna har varit mer än tuffa...
Tänker också på sonen som befinner sig här just nu:
För att lyssna på en fantastisk cellist, Yo Yo Ma, familjens husgud på cellosidan. Den känslan han förmedlar i sina framträdanden är otrolig. I kväll får familjens cellist uppleva att en dröm blir sann, han får lyssna live på sin favorit under Yo Yo Mas spelning nu i samband med den konsert som ges inför prisutdelningen på onsdag! Nedan kan ni som vill lyssna när Yo Yo Ma spelar Ennio Morricones Gabriel's oboe ur filmen The Mission. Vrid upp och njut!
... bilder från födelsedagen då jag fick nya skånska pärlor till minne av en härlig dag, pärlor att utforska fler gånger, minnen att ta fram en kulen höstdag ...
...Välkommen till Vinslottet Kronovall!
Vackert instrument med underbar klang (Ja jag testade, kunde inte låta bli)...
...underbara bokskåp i biblioteket med många unika volymer ur släkten Sparres
samlingar, och fantastiska kristallkronor i vackert tak.
Bild från det vackra taket i matsalen, blå väggar och trä och så denna underbara målning!
Underbart god pizza (tyckte vi vuxna i varje fall)
Det vackra kapellet ( S:t Nicolai kapell) i Knäbäckshusen...
...vidare till Haväng....
...Verkeåns mynning ut i Östersjön...
...barnen fascineras av strömmarna och testar flytförmågan...
... medan svanfamiljen simmar lugnt i skymningen...
...inget går upp emot skymning på Österlen.
Mina tre ♥
Efter bad och lite shopping (bland annat en efterlängtad parfym, ytligt, javisst men det bjuder jag på) i går firade vi dels min födelsedag, dels tonåringens snara flytt hemifrån med en god middag på en härlig restaurang i Lund, M.E.A.T, suveränt god mat... hela familjen njöt och kopplade av. Sånt här gillar vi!
Bubbel i glaset, god förrätt...
...följdes av god varmrätt, ryggbiff, black angus...och efteråt...
...5/5 delar av familjen tycker om glass, tre extra mycket då de valde Baked Alaska
2/5 av familjen gillar dock choklad ännu mer och valde chokladpassion, inte helt fel det heller!
...dagen började med skönsång och fina paket, efter mysig frukost åkte vi en tur till Kronovalls Vinslott, där jag fick testa tre mousserande viner, åt en sagolikt god pizza, skrattade åt barnens reaktion på att det bor fladdermöss i slottets gamla iskällare. Gick runt i ett underbart slott och fotograferade med den stora kameran (fler bilder i nästa inlägg) och insåg att det här slottet är värt att besöka på tu man hand med mannen i höst!
En otroligt duktig kille som både kunde mycket om slottets historia och ännu mer om vin och bubbel! En guidad tur som tog långt mer än vad som var sagt från början! Men så uppskattat av alla oss som lyssnade!
Efter slottsbesöket for vi vidare till Simrishamn, glass skulle ätas i hamnen och promenad genom centrala Simrishamn gjorde att vi passerade förbi Apotekarens trädgård och alla deras medelhavsväxter, underbart ställe tyckte både William och jag men då övriga familjen var mest sugna på glass blev det bara ett kort besök, vi får helt enkelt återkomma dit en annan gång.
Efter glass och hamnmys for vi vidare till en för mig ny pärla, Knäbäckshusen, en liten strand, med både sand och vackra stenar, ett litet tyst kapell där det brukar vara populärt med sommarvigslar. Från början skulle ingen av oss bada men det slutade med iskallt kvällsdopp för oss alla! Efter bad och i trolskt skymningsljus åkte vi vidare till Haväng, alldeles vid Ravlunda skjutfält, genom vacker ekskog gick vi ner till underbar sandstrand, kikade på hur Verkeån möter Östersjön, njöt av stiliga svanpar som simmade lungt och förnöjt. Barnen besökte gammal försvarsanläggning och utforskade Havängsdösen.
På väg tillbaka, ett fint möte med en okänd gammal dam som promenerade bland ekarna och som njöt av det trolska, och berättade att hon ofta brukar åka till Haväng och bara gå när det är ljumma sommarkvällar. Kvinnan berättade även att hennes barnbarn brukar rida över ängarna och vid havet i full galopp kvällar som denna. En vis dam som uppskattar vackra kvällar, helt enkelt ett fint möte som jag kommer vårda.
Så på det stora hela har det varit en perfekt dag, och en magisk födelsedag. Så mätt på minnen och lycklig ska jag nu sova gott och drömma om lavendel, bubbel och kanske en framtida slottshelg när höstmörkret faller på!
...och inte åldern är fantastiskt kul, och som svärmor sa igår kväll, de hade inte förväntat sig att få uppleva båda sina barns mitt i livet födelsedagar. Släkt och vänner samlades här igår, många skratt, härliga barn, underbara svärmor & svärfar, efterlängtat USA-besök som kom i precis rätt ögonblick. Vi hade även denna fest lite som genrep inför nästa års begivenhet, sonens student. Och som vi utvärderade mannen och jag så var vi rätt bra på det, den enda tabben vi gjorde var att koka för mycket potatis. Att två västerbottenpajer räcker till drygt 30 personer och att citroncheescake är oerhört gott!
Presentbordet innan vi fick omorganisera & fina vänner
Födelsedagsbarnet med gäster
Best of friends...
...gäller inte bara småpojkarna på
bilden ovanför denna!
Givetvis kom det blommor till födelsedagsbarnet och jag gillar att fotografera blommor! Denna vackra bukett kom från våra fd grannar och mannen blev så glad! Från en av mina absolut bästa vänner och fd kursare fick vi tillsammans en underbar orkidé (foto kommer senare).
Vackra Gerberan i orange
Vacker Miniros och Mårbackapelargon
Maten då, jodå, den räckte till och blev över! Buffén bestod av kallskuren fläskytterfilé, kycklingfilé, goda sallader. Till dessert hade vi kladdkaka, cheescake (vanilj & citron) samt svägerskans underbara citronpajer. Hoppas verkligen att alla våra gäster gick hem mätta och belåtna.
Tillsammans summerade vi mannen och jag att det var en lyckad kväll och vi kan dela med oss av följande lista:
Det bästa med festen:
Att nästan alla våra släktingar och vänner kunde komma! Att allt förflöt smidigt och att vi kunde börja ute och sen flytta in och få plats allihop i vår matsal med hjälp av lite trolleri! All fin hjälp vi fick i samband med omorganisering av bord, all fin hjälp i köket: Sassa & Pernilla, Helen & Sanna ni är guld värda!
Det sämsta:
Att regnet inte kunde hålla sig borta!
Festens provsmakning:
Whiskeyn Fireball, en överraskande smak med oväntad efterton! Rekommenderas!
De två tal som hölls, dels av min underbara svärmor som berättade om makens barndom, om hur han hade koll både dagarna vilka dagar det var i almanackan 1967 samt alla namnsdagar, dels av store sonen som avslutade med orden en perfekt pappa hade hållt på MFF!
Festens miss:
Katterna som ratade den kallrökta laxen!
Med andra ord vi är nöjda och har en ladda batterierna söndag inför en ny vecka som innebär jobb för oss vuxna och skola för barnen!
.jpg)
