Konstig helg

Ute härjar stormen Gorm för fullt, inomhus är det varmt och skönt även om väggarna vibrerar när vinden tar i. Det har varit en konstig helg, vi har pysslat, Linnéa fick göra årets krans hos min vän Jea som driver Blomsterkompaniet i Vellinge. Vi hade en mycket mysig förmiddag där. På eftermiddagen åkte vi till svärföräldrarna.



Årets krans innan vi pudrade den med snö och glitter, i kväll är den inomhus då det blåser galet mycket.

I går åkte vi som skrivet upp till svärföräldrarna, men det blev ett konstigt besök som lutade med en tur till sjukhuset för svärmors del då jag upptäckte att hon inte mådde väl och det var tur att vi tog oss dit. Nu ligger hon inne och får mediciner så det ska bli bra. Mannen fick sova kvar hos farfar och vi andra åkte hem, var på det traditionella adventsfirandet i Tottarp, och för första gången var jag inte med och sjöng utan bara lyssnade. Mysigt. Efteråt åkte vi upp till Norra Skåne för att hämta mannen och bli avlösta av svägerskan som kom för att hålla farfar sällskap.

Så med andra ord har det varit en märklig helg, vi har tänt ljus och myst men inte på samma sätt som vi brukar men det kommer fler söndagar. I morgon väntar en ny arbetsvecka och det känns bra. Men samtidigt gnager oron lite i kroppen.

Ha nu en fin vecka!

Pyssel, snö och förberedelser

Här hemma pysslas det inför jul, de första tio julkorten är färdiga, vi kommer göra några till innan vi är klara. Barnen har lärt sig att göra fina stjärnor inför den julbasar som skolan ska ha den 2/12, och vi har fått upp julgardinerna i köket, allt inför första advent som är på söndag.  Jag gillar den här tiden på året och jag hoppas på en vacker vinter.

I helgen har vi fått den första snön, helt enkelt underbart men glashalt ute. Mer än vanligt. Och som vanligt i Skåne är problemet inte att snön kommer utan att den har en tendens att komma från sidan och så fryser det på och blir isbana. Mängder med avåkningar och räddningsverket hade att göra i helgen.

I dag hörde jag på radion att om det var minusgrader och snö på Klemensdagen så skulle det bli en sträng vinter, och ja jag vill verkligen ha vinter, för jag har saknat snön de senaste åren, och jag älskar verkligen ljuset som kommer med snön. Vinter är underbart!

 Å andra sidan så handlar det väl om Andersdagen den 30/11 för enligt gamla bondepraktikan som kan ju Anders slaska och julen braska och vice versa men det talesättet fungerar sällan i Skåne.

Nåja vi får se vad som händer, för vi rår inte på vädret och det är bara att ta det som vi får. Men det var härligt när det snöade i helgen och i morse var det -8 grader och glashalt ute.

Nåja, det är måndag och ny vecka som vi inleder med VAB då dottern är krasslig, men det blir även trevliga aktiviteter som smyckeparty, ishockey med man och son och tjejträff på fredag.  Ha en fin vecka!

Just här, just nu!

Det har varit en konstig helg, en helg som har bidragit till funderingar på vart vår värld är på väg? Vad ska det blir för konsekvenser av fredagens terrordåd i en av Europas vackraste städer, Paris? Samtidigt så får vi inte bli skrämda av terrorism, vem ska ta ifrån oss människor modet att våga leva, att våga samlas, våga gå på fotboll, gå på restaurang, på en pub/bar, på konsert. Vi ser bara en smula av den terror som civilbefolkningen i Mellanösterns länder möter dagligdags. Men vem ger andra människor rätt att styra över våra liv, över våra vanor? Att kriga i en religions namn är så fel, och i någon nyhetssändning satt jag och lyssnade på en svensk imam, en rabbin från någon av de judiska församlingarna i Sverige och en präst från Svenska Kyrkan, alla tre vara rörande överens  om att att kriga i "Guds" namn är fel, det står ingenstans i några av de tre stora världsreligionernas skrifter att man ska döda oskyldiga människor, kvinnor, barn, gamla eller olika företrädare för olika religioner, snarare så ska civilbefolkningen sparas och Gud uppmuntrar inte till krig i sitt namn.
Jag tror att konflikten med IS kommer kräva väpnat våld men även förhandlingar förhandlingar med ledarna i Mellnöstern, förhandlingar med de Europeiska ledarna, med Ryssland, med USA. Världen behöver hjälpas åt, FN behöver gå in med sanktioner, med förhandlingsdelegater och detta måste få ett slut innan vår planet säger upp bekantskapen med hela mänskligheten, tyvärr tror jag det kommer bli ännu värre innan det blir bättre.

Men mitt i denna konstiga helg, i galenskapen som färgat fredagen den 13 november 2015  för all framtid så har det även varit en bra helg, en fin helg med mycket vemod, med god mat. Vi testade Pinchos i Malmö, tog en kopp kaffe/te på Starbucks och såg deras julmuggar som verkar röra upp känslor på andra sidan Atlanten. Vidare till en fantastisk konsert i Malmös nya stolthet, Malmö Live, och vilken fin arbetsplats Malmö Symfoniorkester har fått, kul. Vi lyssnade på  Kristina från Duvemåla (Konsertversionen) och ja tårarna rann, mycket men vi skrattade också och sjöng med i en del av styckena. Väl hemma satt vi länge och pratade mannen och jag, om allt mellan himmel och jord och att få lite tid på tu man hand är inte fel, nu lär det nog dröja till nästa gång då vi haft två sådana helger på rad!

Hoppas nu på en härlig vecka 47, lite adventförberedelser för att smyga igång den ljuvligaste av tider som ligger alldeles runt hörnet, promenader med mannen och härlig tid med barnen ligger i planeringen förutom jobb och skola.

I en helt annan värld

Känns som om jag lever i två världar, en med min familj, i trygg ordnad tillvaro och en där gränser blir ohyggligt skarpa, där skillnader synliggörs, där familjer är splittrade och där barn har ont i magen, huvudet, händerna, där tysta tårar trillar längs en kind och där den konstanta oron lever så nära ytan är en del av min vardag.

Dagligen ser jag familjer på väg till mottagningar för asylsökande, på väg till migrationsverkets kontor, barn som ska möta den svenska skolan för första gången, föräldrar som oroar sig för sina barn och överallt det som följer mig mest de ensamkommande barnens ögon, stora, förundrade, rädslan som går att läsa och lättnaden som syns efter en tid i trygghet.

Att Sverige i dag i mitt närområde inför gränskontroller är bra, bra för det är ohanterligt just nu, samhället, kommunerna hinner inte med. Titta bara på Malmö som stad, på Trelleborg, det finns verkligen inte en bostad ledig ingenstans, de flyktingförläggningar som finns räcker inte till, det är ett bygglov klart för tältläger på Revingehed där MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) med kort varsel kan sätta upp tält. Har vi tur blir  det  mildvinter, har vi otur och det blir det en vargavinter med snö på tvären vill jag inte ens tänka på hur det kan bli för de människor som ska bo i tält. Hur blir det med insatser avseende sjukvård och skolgång åt de barn som kommer? Vem ska hjälpa knyttet som inte kan knyta sina skor och vem ska ge den ensamma oroliga mamman trygghet och visshet om att hon är trygg här?

Annat som jag också tänker på är den stora folkvandring som denna flyktingvåg ger upphov till, för familjer som splittras för alla de barn som kommer ensamma och som precis som det sägs i nyheterna av migrationsverket försvinner barn, vem låter barn försvinna? Någonstans måste det ohanterliga göras hanterbart, någonstans måste det finnas trygghet för alla dessa människor, det behövs mer än att bara hjälpa dem på plats, det behövs hjälp här och nu, världen måste hjälpas åt för det är det som är kärnan i medmänsklighet att hjälpa någon annan utan att tänka egen vinning, utan att sko sig på myndigheter som kämpar med att hitta boenden, familjehem, som kämpar med att hyra in sig i tomma stugbyar, på campingplatser. Om alla hjälps åt och gör lite eller mycket utifrån de förutsättningar man har så kan vi komma långt, vi kan hjälpa både här hemma på plats och i de stora läger/uppsamlingsplatser som finns runt om i världen.


Nåja just här och nu är vi trygga och i min vanliga värld läser vi böcker, vi pratar om vad som händer i världen, vi förbereder för advent och jul, barnen går på vandring i Fulltofta med skolan och tycker om den svenska naturen. Vi oroar oss för hur vädret ska bli, men kärnan är att vi vet att vi är varma, trygga, har mat på bordet. Vi vet att vi kan uppsöka sjukvård om vi behöver, låna böcker på biblioteket, surfa på dator/läsplatta och från vår värld följer vi det som händer i min andra värld på tryggt avstånd och funderar på varför gör inte vår hemkommun mer? Hur ska vi hjälpa andra att hjälpa? Vad gör vi för att hjälpa och vad gör du för att hjälpa?


Jag hade egentligen tänkt skiva ett helt annat inlägg men det var för många andra funderingar i huvudet. Kram & trevlig helg!

Femton år...

... så lång tid har det gått sedan vi träffades första gången, femton år har vi tillbringat tillsammans och det har varit up's and down's det har varit glädje, kärlek och tilltro genom alla åren. Vi har prövats och tagit oss igenom situationer och landat visare och starkare. Av vår store son fick för en tid sedan en upplevelse och detta blev verkligen en upplevelse med bubbel, god middag och en utflykt till Helsingör tillsammans bara vi och vi har verkligen njutit av att bara få vara vi, då vi allt som oftast har barnen med oss så var detta lyx utan dess like!

    

Middagen intogs på restaurang aptit, som ligger i anslutning till Clarion collection Helsing och jag kan rekommendera deras meny. God vällagad mat.

På lördagen tog vi sedan en tur till andra sidan sundet, 20 minuter med båt över och vips är du i Danmark. Vi flanerade runt fascinerades över hur mycket en del shoppar när de åker över sundet.

30 kr st för pinjekottar, inte när man kan få dem gratis eller hur? Men vackra är de!

Vi fastnade på en uteservering, satt och tittade på folk, åt en god lunch (och nej jag åt inte brödet även om det såg sjukt gott ut). Danskarna är duktiga på att laga rejäla luncher.

Efter några timmar var det så dags att ta båten över sundet igen, denna gång tillbaka till Helsingborg eftersom vi skulle avsluta lördagkvällen i Lunds domkyrka där sonen var med och spelade tillsammans med sitt gamla gymnasium, (sjätte  gången) som alltid om hösten framför de Lars - Erik Larssons Förklädd Gud. Texten är skriven av Hjalmar Gullberg och reciteras varje år innan kören framför verkets olika delar. Vackert och pampigt som alltid.

Idag blir det en lugn söndag hemma, vi lagar fars dags middag, tvättar, plockar och fixar!

den här tiden på året går så snabbt att bara vara tid är oerhört viktigt!

Kram

Spökvandring i 1800-talet

På spökvandring genom Kulturen i Lund, fantastiskt stämningsfullt, bitvis skrämmande och sorgligt. Men även en fantastisk källa till folktro och gamla sägner. Det märkliga är att vi bott så nära Lund i så många år utan att gå iväg på detta tidigare. Helt klart en miss utan dess like.

Genom fackelupplysta  gångar och i smala prång vandrade vi runt och lyssnade på gamla spökhistorier och såg gastar, liemannen och pestdoktorn på väg genom staden.

Dramatik med eldslukare som imponerar på både barn och vuxna.

Härligt att dela detta med barnen och deras kompisar och det är garanterat något vi kommer göra om igen nästa år.

Ha nu ett härligt veckoslut!

Min längtans tid

Jag älskar hösten och dess färger, att komma ut i skogen i alla dessa vackra färgskiftningar är som balsam för kropp och själ. Man ser ivriga små ekorrar som samlar mat och igelkotten som förbereder för att gå i ide kommer fortfarande och hälsar på om kvällarna.

I fredags kväll var det kulturnatt hemma i byn, och båda barnen var engagerade. Linnéa har valt att inte spela i någon orkester detta året men har ändå varit med i en del moment på kulturskolan och deltog i ett sambatåg genom byn som inledde kulturnatten. Wille spelade afrikanskt och det är alltid lika kul att se hur de utvecklas.

Hemma har det varit lite pyssel i trädgården, fixat nya växter till krukorna och påbörjat årets julkortspyssel. Tycker det är kul att fixa lite med sådana saker så här när vi snart är inne i november.

Lovvecka för barnen, igår hängde de med mig på jobb och resten av veckan ska de bara njuta av att vara lediga!

För min del blir det lite jobb blandat med lite ledighet. Vi ska gå på spökvandring på Kulturen i Lund tillsammans med vänner och deras barn, det ska karvas pumpa och jag ska njuta av tidiga frostiga promenader. 

Trygghet, arbetsro och varje dag oro

Är det så det ska bli nu, att man varje dag skickar sina barn till skolan och får en orosklump i magen? Kommer de vara trygga? Kommer deras lärare att skydda dem om något händer? Kommer de att regelbundet få öva sig att inte bara utrymma skolan utan även träna på att gömma sig, inlåsta någonstans där det förväntas vara säkert?


Varje förälders fasa upplevdes i dag i Trollhättans kommun, där finns det idag en familj där ett barn aldrig mer kommer rycka upp dörren och ropa -" mamma jag är hemma!", där en plats alltid kommer gapa tom. Och det kommer finnas en klass som kommer sakna sin lärare, en familj som kommer sakna en familjemedlem och allt för att en ung individ i vårt samhälle kunde promenera in på skolan och ställa till det så för sig att det slutade med hans egen död.

Våra skolor måste vara en trygg plats. Varje dag arbetar jag i skolans värld precis som många andra som har skolan som sin arbetsplats och det är viktigt att det är tryggt, att det finns arbetsro, bra lärmiljö och att alla föräldrar vet att just deras barn är tryggt i skolan där hen tillbringar så mycket tid. I dag är den grundtryggheten skakad i sina grundvalar.

I kväll kramar jag mina barn extra mycket, jag sväljer undan klumpen i magen och förlitar mig på att deras skola på landet är en trygg plats där de kan växa trygga, starka och kloka. Att de i den skyddade verkstad som deras skola är får tillräckligt med kunskap för att kunna klara sig i ett större sammanhang och på så sätt veta vad som gäller i den stora världen utanför.

I mitten

I mitten av livet, i mitten av oktober, det är många gånger under ett liv som vi människor befinner oss mitt i något. Jag har befunnit mig mitt i rätt så länge nu och tycker att det är en rätt ok känsla. Att veta var man är på väg och vad jag har för mål i livet är rätt så skönt.

Att vara i fas med sig själv och veta att man är det kräver engagemang i sig själv, självkännedom kallas det och det är en bra kunskap att man vet var ens gränser går och när man kan gå utanför dem och testa nya gränser.

Lördagar hemma innebär brunch, goda samtal och planering av helgen. I bland är det skönt med en oplanerad helg, det är lyx och just en sådan lyxig lördag har i denna vecka!

Annat som vi ägnar helgerna åt är att städa undan lite inför kommande vecka, och det är alltid skönt när det är gjort.

Nystädat innebär också en bukett blommor, denna gång vackra rosor som inköptes hos blomsteraffären i byn!

Middag då, idag en otroligt god fläskfilégryta med äpple, senap och små söta rödlökar. Veckan har ju inneburit ett besök på endokrinmottagningen med fantastiska provresultat, och ett Hba1c (långtidssocker) som är bättre än målvärdet, och det känns i kroppen nu med nästan 15 kg minus på vågen, jag sover bättre och mår så otroligt mycket bättre i kroppen och det är underbart! Och det  går att laga fantastisk god och nyttig mat! :)

Nu väntar en härlig söndag med runda i bokskogen eller vid havet beroende på vädret, lite städ och plock innan det är dags för sista veckan innan skollov för barnen.

Ha en fortsatt skön helg!

Oktoberhelg

 Den andra helgen i oktober, storkar på besök i Staffanstorp, bonden som plöjde fick en flock i sina hjulspår. I dag när jag körde förbi, inte en stork i närheten. Storkar är otroligt vackra fåglar. Majestätiska.

  

Hemmavid en söndag, då vi tillbringade hela lördagen hemma hos svärföräldrarna så var det dags att ta itu med det egna hemmet. Ibland önskar jag mig lika mycket energi på  vardagarna så att jag orkar och hann med att städa för att slippa det på helgerna för det är så tråkigt även om det blir fint efteråt. 

Just nu njuter jag av ett rent hem, och lite nya städstrategier.

Hos svärföräldrarna var det ju höstmarknad i byns skola, vi tog en promenad och givetvis var kameran med men det blev inte mycket fotograferat mer än dessa sena rosor som blommade så vackert vid Annorlunda Stuga. Vädret visade sig ju från sin bästa sida och jag tycker om dessa fina höstdagar då solen skiner och luften är lagom varm.

I dag måndag blev det inte ens en halv arbetsdag, föreläsning jag skulle på i em ställdes ju in och jag fick avsluta vid 11 då dottern meddelade att hon fått ett ordentligt migränanfall och i skrivande stund har hon sovit i 2½ timme i ett mörkt rum. Lika bra att hon får sova det av sig så att det är borta sen. Men det som berör mest idag är att Lunds Universitet håller helt stängt pga av anonymt hot liknande det senaste som skickades vid skolskjutningen i Oregon. Det är också andra skolor runt om i landet som fått hot och som har valt att hålla stängt. Jag vet inte vad som är  klokast att hålla stängt eller att ignorera och lite på att folk som ska göra sitt jobb verkligen gör sitt jobb. Nåja sjuk dotter och ingen eftermiddagsföreläsning för min del oavsett.