Är det så det ska bli nu, att man varje dag skickar sina barn till skolan och får en orosklump i magen? Kommer de vara trygga? Kommer deras lärare att skydda dem om något händer? Kommer de att regelbundet få öva sig att inte bara utrymma skolan utan även träna på att gömma sig, inlåsta någonstans där det förväntas vara säkert?
Varje förälders fasa upplevdes i dag i Trollhättans kommun, där finns det idag en familj där ett barn aldrig mer kommer rycka upp dörren och ropa -" mamma jag är hemma!", där en plats alltid kommer gapa tom. Och det kommer finnas en klass som kommer sakna sin lärare, en familj som kommer sakna en familjemedlem och allt för att en ung individ i vårt samhälle kunde promenera in på skolan och ställa till det så för sig att det slutade med hans egen död.
Våra skolor måste vara en trygg plats. Varje dag arbetar jag i skolans värld precis som många andra som har skolan som sin arbetsplats och det är viktigt att det är tryggt, att det finns arbetsro, bra lärmiljö och att alla föräldrar vet att just deras barn är tryggt i skolan där hen tillbringar så mycket tid. I dag är den grundtryggheten skakad i sina grundvalar.
I kväll kramar jag mina barn extra mycket, jag sväljer undan klumpen i magen och förlitar mig på att deras skola på landet är en trygg plats där de kan växa trygga, starka och kloka. Att de i den skyddade verkstad som deras skola är får tillräckligt med kunskap för att kunna klara sig i ett större sammanhang och på så sätt veta vad som gäller i den stora världen utanför.
