I en helt annan värld

Känns som om jag lever i två världar, en med min familj, i trygg ordnad tillvaro och en där gränser blir ohyggligt skarpa, där skillnader synliggörs, där familjer är splittrade och där barn har ont i magen, huvudet, händerna, där tysta tårar trillar längs en kind och där den konstanta oron lever så nära ytan är en del av min vardag.

Dagligen ser jag familjer på väg till mottagningar för asylsökande, på väg till migrationsverkets kontor, barn som ska möta den svenska skolan för första gången, föräldrar som oroar sig för sina barn och överallt det som följer mig mest de ensamkommande barnens ögon, stora, förundrade, rädslan som går att läsa och lättnaden som syns efter en tid i trygghet.

Att Sverige i dag i mitt närområde inför gränskontroller är bra, bra för det är ohanterligt just nu, samhället, kommunerna hinner inte med. Titta bara på Malmö som stad, på Trelleborg, det finns verkligen inte en bostad ledig ingenstans, de flyktingförläggningar som finns räcker inte till, det är ett bygglov klart för tältläger på Revingehed där MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) med kort varsel kan sätta upp tält. Har vi tur blir  det  mildvinter, har vi otur och det blir det en vargavinter med snö på tvären vill jag inte ens tänka på hur det kan bli för de människor som ska bo i tält. Hur blir det med insatser avseende sjukvård och skolgång åt de barn som kommer? Vem ska hjälpa knyttet som inte kan knyta sina skor och vem ska ge den ensamma oroliga mamman trygghet och visshet om att hon är trygg här?

Annat som jag också tänker på är den stora folkvandring som denna flyktingvåg ger upphov till, för familjer som splittras för alla de barn som kommer ensamma och som precis som det sägs i nyheterna av migrationsverket försvinner barn, vem låter barn försvinna? Någonstans måste det ohanterliga göras hanterbart, någonstans måste det finnas trygghet för alla dessa människor, det behövs mer än att bara hjälpa dem på plats, det behövs hjälp här och nu, världen måste hjälpas åt för det är det som är kärnan i medmänsklighet att hjälpa någon annan utan att tänka egen vinning, utan att sko sig på myndigheter som kämpar med att hitta boenden, familjehem, som kämpar med att hyra in sig i tomma stugbyar, på campingplatser. Om alla hjälps åt och gör lite eller mycket utifrån de förutsättningar man har så kan vi komma långt, vi kan hjälpa både här hemma på plats och i de stora läger/uppsamlingsplatser som finns runt om i världen.


Nåja just här och nu är vi trygga och i min vanliga värld läser vi böcker, vi pratar om vad som händer i världen, vi förbereder för advent och jul, barnen går på vandring i Fulltofta med skolan och tycker om den svenska naturen. Vi oroar oss för hur vädret ska bli, men kärnan är att vi vet att vi är varma, trygga, har mat på bordet. Vi vet att vi kan uppsöka sjukvård om vi behöver, låna böcker på biblioteket, surfa på dator/läsplatta och från vår värld följer vi det som händer i min andra värld på tryggt avstånd och funderar på varför gör inte vår hemkommun mer? Hur ska vi hjälpa andra att hjälpa? Vad gör vi för att hjälpa och vad gör du för att hjälpa?


Jag hade egentligen tänkt skiva ett helt annat inlägg men det var för många andra funderingar i huvudet. Kram & trevlig helg!

Femton år...

... så lång tid har det gått sedan vi träffades första gången, femton år har vi tillbringat tillsammans och det har varit up's and down's det har varit glädje, kärlek och tilltro genom alla åren. Vi har prövats och tagit oss igenom situationer och landat visare och starkare. Av vår store son fick för en tid sedan en upplevelse och detta blev verkligen en upplevelse med bubbel, god middag och en utflykt till Helsingör tillsammans bara vi och vi har verkligen njutit av att bara få vara vi, då vi allt som oftast har barnen med oss så var detta lyx utan dess like!

    

Middagen intogs på restaurang aptit, som ligger i anslutning till Clarion collection Helsing och jag kan rekommendera deras meny. God vällagad mat.

På lördagen tog vi sedan en tur till andra sidan sundet, 20 minuter med båt över och vips är du i Danmark. Vi flanerade runt fascinerades över hur mycket en del shoppar när de åker över sundet.

30 kr st för pinjekottar, inte när man kan få dem gratis eller hur? Men vackra är de!

Vi fastnade på en uteservering, satt och tittade på folk, åt en god lunch (och nej jag åt inte brödet även om det såg sjukt gott ut). Danskarna är duktiga på att laga rejäla luncher.

Efter några timmar var det så dags att ta båten över sundet igen, denna gång tillbaka till Helsingborg eftersom vi skulle avsluta lördagkvällen i Lunds domkyrka där sonen var med och spelade tillsammans med sitt gamla gymnasium, (sjätte  gången) som alltid om hösten framför de Lars - Erik Larssons Förklädd Gud. Texten är skriven av Hjalmar Gullberg och reciteras varje år innan kören framför verkets olika delar. Vackert och pampigt som alltid.

Idag blir det en lugn söndag hemma, vi lagar fars dags middag, tvättar, plockar och fixar!

den här tiden på året går så snabbt att bara vara tid är oerhört viktigt!

Kram

Spökvandring i 1800-talet

På spökvandring genom Kulturen i Lund, fantastiskt stämningsfullt, bitvis skrämmande och sorgligt. Men även en fantastisk källa till folktro och gamla sägner. Det märkliga är att vi bott så nära Lund i så många år utan att gå iväg på detta tidigare. Helt klart en miss utan dess like.

Genom fackelupplysta  gångar och i smala prång vandrade vi runt och lyssnade på gamla spökhistorier och såg gastar, liemannen och pestdoktorn på väg genom staden.

Dramatik med eldslukare som imponerar på både barn och vuxna.

Härligt att dela detta med barnen och deras kompisar och det är garanterat något vi kommer göra om igen nästa år.

Ha nu ett härligt veckoslut!

Min längtans tid

Jag älskar hösten och dess färger, att komma ut i skogen i alla dessa vackra färgskiftningar är som balsam för kropp och själ. Man ser ivriga små ekorrar som samlar mat och igelkotten som förbereder för att gå i ide kommer fortfarande och hälsar på om kvällarna.

I fredags kväll var det kulturnatt hemma i byn, och båda barnen var engagerade. Linnéa har valt att inte spela i någon orkester detta året men har ändå varit med i en del moment på kulturskolan och deltog i ett sambatåg genom byn som inledde kulturnatten. Wille spelade afrikanskt och det är alltid lika kul att se hur de utvecklas.

Hemma har det varit lite pyssel i trädgården, fixat nya växter till krukorna och påbörjat årets julkortspyssel. Tycker det är kul att fixa lite med sådana saker så här när vi snart är inne i november.

Lovvecka för barnen, igår hängde de med mig på jobb och resten av veckan ska de bara njuta av att vara lediga!

För min del blir det lite jobb blandat med lite ledighet. Vi ska gå på spökvandring på Kulturen i Lund tillsammans med vänner och deras barn, det ska karvas pumpa och jag ska njuta av tidiga frostiga promenader. 

Trygghet, arbetsro och varje dag oro

Är det så det ska bli nu, att man varje dag skickar sina barn till skolan och får en orosklump i magen? Kommer de vara trygga? Kommer deras lärare att skydda dem om något händer? Kommer de att regelbundet få öva sig att inte bara utrymma skolan utan även träna på att gömma sig, inlåsta någonstans där det förväntas vara säkert?


Varje förälders fasa upplevdes i dag i Trollhättans kommun, där finns det idag en familj där ett barn aldrig mer kommer rycka upp dörren och ropa -" mamma jag är hemma!", där en plats alltid kommer gapa tom. Och det kommer finnas en klass som kommer sakna sin lärare, en familj som kommer sakna en familjemedlem och allt för att en ung individ i vårt samhälle kunde promenera in på skolan och ställa till det så för sig att det slutade med hans egen död.

Våra skolor måste vara en trygg plats. Varje dag arbetar jag i skolans värld precis som många andra som har skolan som sin arbetsplats och det är viktigt att det är tryggt, att det finns arbetsro, bra lärmiljö och att alla föräldrar vet att just deras barn är tryggt i skolan där hen tillbringar så mycket tid. I dag är den grundtryggheten skakad i sina grundvalar.

I kväll kramar jag mina barn extra mycket, jag sväljer undan klumpen i magen och förlitar mig på att deras skola på landet är en trygg plats där de kan växa trygga, starka och kloka. Att de i den skyddade verkstad som deras skola är får tillräckligt med kunskap för att kunna klara sig i ett större sammanhang och på så sätt veta vad som gäller i den stora världen utanför.

I mitten

I mitten av livet, i mitten av oktober, det är många gånger under ett liv som vi människor befinner oss mitt i något. Jag har befunnit mig mitt i rätt så länge nu och tycker att det är en rätt ok känsla. Att veta var man är på väg och vad jag har för mål i livet är rätt så skönt.

Att vara i fas med sig själv och veta att man är det kräver engagemang i sig själv, självkännedom kallas det och det är en bra kunskap att man vet var ens gränser går och när man kan gå utanför dem och testa nya gränser.

Lördagar hemma innebär brunch, goda samtal och planering av helgen. I bland är det skönt med en oplanerad helg, det är lyx och just en sådan lyxig lördag har i denna vecka!

Annat som vi ägnar helgerna åt är att städa undan lite inför kommande vecka, och det är alltid skönt när det är gjort.

Nystädat innebär också en bukett blommor, denna gång vackra rosor som inköptes hos blomsteraffären i byn!

Middag då, idag en otroligt god fläskfilégryta med äpple, senap och små söta rödlökar. Veckan har ju inneburit ett besök på endokrinmottagningen med fantastiska provresultat, och ett Hba1c (långtidssocker) som är bättre än målvärdet, och det känns i kroppen nu med nästan 15 kg minus på vågen, jag sover bättre och mår så otroligt mycket bättre i kroppen och det är underbart! Och det  går att laga fantastisk god och nyttig mat! :)

Nu väntar en härlig söndag med runda i bokskogen eller vid havet beroende på vädret, lite städ och plock innan det är dags för sista veckan innan skollov för barnen.

Ha en fortsatt skön helg!

Oktoberhelg

 Den andra helgen i oktober, storkar på besök i Staffanstorp, bonden som plöjde fick en flock i sina hjulspår. I dag när jag körde förbi, inte en stork i närheten. Storkar är otroligt vackra fåglar. Majestätiska.

  

Hemmavid en söndag, då vi tillbringade hela lördagen hemma hos svärföräldrarna så var det dags att ta itu med det egna hemmet. Ibland önskar jag mig lika mycket energi på  vardagarna så att jag orkar och hann med att städa för att slippa det på helgerna för det är så tråkigt även om det blir fint efteråt. 

Just nu njuter jag av ett rent hem, och lite nya städstrategier.

Hos svärföräldrarna var det ju höstmarknad i byns skola, vi tog en promenad och givetvis var kameran med men det blev inte mycket fotograferat mer än dessa sena rosor som blommade så vackert vid Annorlunda Stuga. Vädret visade sig ju från sin bästa sida och jag tycker om dessa fina höstdagar då solen skiner och luften är lagom varm.

I dag måndag blev det inte ens en halv arbetsdag, föreläsning jag skulle på i em ställdes ju in och jag fick avsluta vid 11 då dottern meddelade att hon fått ett ordentligt migränanfall och i skrivande stund har hon sovit i 2½ timme i ett mörkt rum. Lika bra att hon får sova det av sig så att det är borta sen. Men det som berör mest idag är att Lunds Universitet håller helt stängt pga av anonymt hot liknande det senaste som skickades vid skolskjutningen i Oregon. Det är också andra skolor runt om i landet som fått hot och som har valt att hålla stängt. Jag vet inte vad som är  klokast att hålla stängt eller att ignorera och lite på att folk som ska göra sitt jobb verkligen gör sitt jobb. Nåja sjuk dotter och ingen eftermiddagsföreläsning för min del oavsett.

Det är något visst...

... med de skånska blå oktobermorgnarna. Ljuset just när solen går igenom, himlen som växlar mellan mörkt lilla, ljust blått och så den orange/röda himlen som inte alls gör sig rättvisa i en bild tagen med en Iphone oavsett hur bra kamera det är i den. Både igår och i dag har jag fascinerats av det vackra ljuset i gryningen och gjort tappra försök att fånga det. I morgon blir det den riktiga kameran och upp i tid bara för att lyckas få någon fin bild!

Veckan som gått har varit oerhört intensiv, lovdag för barnen i onsdags, aktiviteter både för barn och vuxna och till min stora besvikelse så har mina stämband fått sig en törn så just nu är det sångförbud. Pratröst finns men inte sångröst och det är så tråkigt. Jag hoppas dock den är ok tills vi ska börja öva inför advent för jag saknar kvällarna med kören på måndagarna.

Helgen som lurar runt hörnet innebär höstmarknad och middag hos svärföräldrarna, vi ska laga ett favoritrecept på kyckling och bara vara, njuta av en härlig helg. På söndag blir det säkert någon utflykt bara för att vi kan! 

Njut av hösten! <3 p="">

Lite gott och blandat

Den här gosiga killen fyller ett år på måndag och hos oss har han bott i tio månader, total lycka att han fick ett hem här hos oss, och om han trivs, det kan ni ge er på. Han mår väl, har fått sina vaccinationer, är tatuerad i sitt öra och sover vid mina fötter i princip varje natt. Älskar att vara ute i sitt koppel, ja han får inte springa lös eftersom vi är rädda om honom, vilket vi givetvis är med våra andra gamla damer med men de är vana att gå fritt då vi alltid bott på landet med dem innan.  Men Fenix är nöjd att vara ute på sitt sätt och det är skönt, hade vi märkt att han ville gå fritt så hade vi fått släppa honom men han tycker om att ligga på sin bit av gräset, hålla koll på humlor, fåglar och alla myror han kan se.

Veckans överraskning, i torsdags kom store sonen hem, mannen och sönerna åkte på Färjestad mot Mif, på Malmö arena och givetvis blev det bra resultat för laget i mitt hjärta, 3-2 till Färjestad. 

I går var det så dags för cellolektion på hemmaplan med Johan Teorin som undervisar på Malmö musikhögskola bland annat. I bland är det bra med lektioner utanför den egna musikhögskolan och kul för mig som får följa med (som chaufför) vid dessa sällsynta tillfällen och då få en chans att lyssna på sonen som är unikt. För att lyssna när han övar hemma är en sak då det oftast handlar om specifika delar/takter av ett verk som ska nötas in och när man får vara med på en lektion får man höra helheten. Igår var det Robert Schumans Fünf stücke im volkston som lektionen handlade om och då jag inte har möjlighet att vara närvarande när detta framförs som konsert den 14/10 i Örebro så tog jag chansen denna gång.  Men för er som befinner er i närheten av Örebro och musikhögskolan där kan detta rekommenderas då stycket är väldigt vackert och det är duktiga musiker på musikhögskolan som kommer att delta.

Favorit i repris, matlagningsinspirationen tröt i går kväll, rejält efter en vecka i sjukträsk, trilskande bilar, långa utbildningsdagar var det skönt med en fredagskväll hemma och bara lite goda ostar med tillbehör. Familjen har hittat en ny favorit i osten Kaltbach Creamy och den osten från Schweiz är magisk. Hela familjen njöt av att vara samlade, mannen och barnen kollade på idol medan den store sonen och jag fastnade framför filmen Chef, om en man som startar en foodtruck och tar sig hela vägen från Little Havanna i Miami till Kalifornien och lagar god mat på vägen dit.  Om du inte har sett den så är den klart sevärd.

Här i dag lördag skiner solen och det är en vacker oktoberdag att njuta av!

Kram

Vet ju att jag lovade...

... att inte skriva massor om min kostomläggning men nu är det en månad sedan jag lade om kosten och jag kan inte låta bli att skriva om det. Allt detta som jag åstadkommit nu har jag inte åstadkommit med hjälp av primärvårdens dietist, utan jag har nu via hjälp av proffsigt folk utifrån fått hjälp med att:

1. Få ett jämt och stabilt blodsocker med små svängningar, och jämna kurvor över dygnet. Med ett fastevärde under 6 mmol/L, oftast under 5 mmol/L vilket är ett bra fastevärde när diabetesen varit så svårinställd.
2. Lyckats sänka måltidsinsulinet till nästan ingenting mellan 0-5 IE/måltid.
3. Lyckats sänka basinsulinet, långsamt pågående process. Vilket är oerhört skönt.
4. Och som en bieffekt av allt detta har portionerna halverats och vikten minskat med 10 kg.

Om detta upptagit mycket av mina tankar? You bet men på ett bra sätt för på första gången på flera år har jag en sund relation till mat/portioner och vad jag stoppar i munnen. Jag räknar inte kalorier längre, jag väger inte maten utan jag äter helt enkelt det jag behöver och inget mer, men framförallt är jag kinkig med vad jag äter och att det är frukost, lunch och middag, inget småätande mellan målen. Så småätande, no more, fika nej inte till vardags, godis, chips, läsk, finns inte på kartan, det är till speciella tillfällen och det är enbart några gånger per år som det är sådana tillfällen.  Försöker äta så ren mat som möjligt, och jag försöker att planera varje dag och varje mål utan att det går troll i det. Bröd, rotfrukter och annan stärkelserik mat äter jag i princip aldrig, och jag får ett omedelbart kvitto på om jag får i mig något som är fel i fråga om att blodsockret drar iväg.

Jag har också lyckats ta kontroll över mina egna val, att det är jag som bestämmer och inte något sug efter ditten eller datten, vi  kan ta helgen som exempel, då åt vi supergod kebabsallad, utan bröd till och det fungerade superbra, eller som det stenåldersbröd jag bakat, två små skivor av det och jag är mätt ända till lunch. Så det går att hitta alternativ för att må bättre och hitta vägar som fungerar och som inte är genvägar utan som ändrar ens sätt att tänka!  För det är där mycket ligger, ens sätt att tänka. Och den här senaste månaden har jag lagt mycket tid och energi på att förändra mitt sätt att tänka, och visst jag är inte i hamn ännu, det tar ett tag till, men jag ser ett mönster och jag ser mina egna fel och brister och vet ni vad, det är ok.

Så att våga möta sina egna monster och ta itu med klädspökena i garderoben är det som står på tur medan jag fortsätter att äta på mitt sätt, och så ser vi var vi landar helt enkelt.

Kram