Längtan till Frankrike

Så här i semestertider drömmer jag gärna mig bort om resor jag skulle vilja göra. Jag tycker ju om både Storbritannien och Frankrike och nästa gång vi reser blir det förmodligen till Frankrike, vi har tittat på lite olika resmål och har snurrat kring Normandie, men även söderut i Frankrike, Languedoc är ett annat område som vi tittat närmare på och vi har hittat hus vi skulle kunna tänka oss att hyra nästa år.

Bild från nätet

I byn Neffiés som ligger 35 minuter från havet finns det mesta som jag letat efter när jag dammsugit nätet efter information, att mannen har släktingar som hyr ut hus där är inte heller fel, allt handlar om god planering bara. Det är ganska långt att köra men jag tror det är värt att ta bilen ner, att stanna längs med vägen både dit och hem och göra strandhugg längs vägen med barnen är nog oerhört viktigt. Så vi har lite drygt ett år på oss att planera semestern och det krävs noggrann planering när man ska köra så långt.

Bild från nätet

Att få tillbringa en del av semestern i Frankrike, att få handla brödet direkt hos den lokale bagaren, dricka kaffe på en litet café medan resten av familjen sover, att botanisera bland lokalproducerade råvaror på marknaden och ta en tur till havet bara för att man kan. 

Nåja att  planera är halva nöjet även om jag skulle vilja åka dit redan denna sommar, så har vi detta fantastiska att se fram emot. 

Vandring, Musik, Sommarlov

Vilken helg som ligger bakom oss nu när det är tisdag och stor skolavslutningsdag i Malmö. Mina egna barn slutade redan i fredags och i helgen som var njöt vi av den första sommarlovshelgen, Vi åkte till Fulltofta och vandrade med barnen, inte så lång vandring men ca 4 km med dem varav en del av det gick på träbro uppe bland trädkronorna i en ravin och helt plötsligt kom båda barnen på att här hade de varit tidigare och vandrat med skolan. Vi vuxna planerar att vandra en milrunda med William lite längre fram i sommar.

Efter att ha vandrat är det alltid gott med picknick, i detta fall hade jag med mig yoghurt med jordgubbar och nötter, supergott att ha efteråt. 

I söndags kväll var himlen vackert rosafärgad, vi besökte Uppåkra kyrka för musik i sommarkväll, denna gång Förklädd Gud och gissa om Rikard Söderberg kunde recitera? Magiskt, körens framträdande var helt underbart och man gick därifrån med lättare sinne.

Nu är det sommarlov på riktigt, mina barn började ju redan i fredags och barnen i Malmö slutade idag. För egen del dröjer det lite till innan det är semester, men jag ser verkligen fram emot årets semester!

Sommarlov 2016

Så var vi framme vid sommarlovet 2016, helt otroligt hur snabbt detta läsår har gått. Barnen har vuxit och börjat närma sig tonåren med stormsteg både fysiskt och psykiskt. Mellanstadiet är de år då det händer mest saker helt klart.

Dagens skolavslutning var fantastisk, tårögda satt vi flera stycken föräldrar och lyssnade på rektorns tal och barnens sånger, maffigast var så klart den nyskrivna Tottarpssången som barnen gjort under ett projekt denna termin tillsammans med Livets kappsäck, ett värdegrundsarbete och se barnen göra det tillsammans med Johan Östberg som lett dem i projektet var så häftigt. När sången kommer på youtube kommer jag dela den. Härliga barn.

Vackra gamla Tottarps kyrka, många är gångerna vi vistats här, både med kyrkokören, skolavslutning, 1:a advent, påsk, och ibland någon konsert. En gammal bykyrka ute på slätten,  vår bröllopskyrka, barnens dopkyrka. Så många minnen knutna till den och som alltid tände vi minnesljus.

Efter det traditionsenliga fikat i skolans trädgård tackade barnen av sina lärare med varsin blomma och ljuslykta, det var som alltid ( 12:e gången som vi är med på skolavslutningen på Tottarp, 6 ggr med Kim och nu 6:e gången för William och Linnéa) känslosamt . Väl hemma traditionsenlig fotografering i vår trädgård och sen försvann barnen för att njuta av dagens sommarlov och jag sitter här och läser bloggar och njuter av min semesterdag.

Saker man kan göra på en nationaldag

Igår var det ju Sveriges nationaldag och extra ledigt och 

då kan man ju börja dagen med något äckligt . 

På en nationaldag kan man hitta något trasigt som runnit ut i kylskåpet vilket i sin tur leder till att man får ett rent och fräscht kylskåp.

Men nationaldag, på 80-talet firades den svenska flaggans dag, det var stilla firande, ibland skolavslutning, ibland firande på hembygdsgården. I går mesigt firande, inte mycket till parad, jag tror det krävs att ett land har genomgått en större befrielse, självständighetsförklaring med mera för att få ett hejdundrande firande. Lamt och stelt kändes det i år.

Här hemma har det inte regnat på snart tre veckor, marken är snustorr, och kräver bevattning, vilket vi gör var kväll, pionerna blommar i massor, och jag njuter av deras doft var dag, deras blomning är så försvinnande kort. Men snart börjar rosorna blomma.

I söndags var vi hos svärföräldrarna, och hemfärden var ljuvlig, kvällarna är fantastiska och det är det vackra vita ljuset som gör kvällarna så otroliga, det är fantastiskt att sitta ute och njuta av doften från kaprifolen och se skymningen sänka sig. Känna värmen som finns kvar i luften och marken, Barnen börjar sommarlovet på fredag och de räknar ner och vet att sommaren ligger orörd framför dem. Att veta att det finns ljusa kvällar och morgnar, bad, solvarm sand, vandringar, glass direkt från fabriken och bad i klart blått vatten. Och jag räknar ner till semester om exakt en månad. Ska bli så skönt.

Pioner, pioner, pioner

Äntligen har de börjat slå ut, jag har väntat och väntat och i år har jag riktiga buskar som blommar, helt underbart med denna perenn, så vackra.

Vi har haft en tuff vecka, trasig bil med dyr reparation som följd, skadad dotter efter lek i Skånes Djurpark, skadan var förvisso en stukad fot och som tur är har barn gott läkekött

Mindre kul är dock att min lilla tös utreds för autoimmun sjukdom, vilken vet vi inte i nuläget så det är lite oroligt i magen och lång väntan på provsvar.

Glad däremot blir man när man lyssnar på detta, och för den som undrar så ja äldste sonen är med och showar, inspelningen har några år på nacken men vilka minnen vi har av den perioden! 

Time flies

Så otroligt snabbt tiden går, dessa veckor fram till sommarlovet susar fram, avslutningar avlöser varandra och de varma sommarkvällarna börjar göra entré. I tisdags var barnen med scouterna i Lomma och samtidigt passade vi på att ta en runda i hamnen. Det blev en glass (och avsteg från min diet) men jag har kommit till den punkten att  jag har slutat att ha dåligt samvete för att jag någon enstaka gång gör ett avsteg och om glassen var god, absolut.

Vi är glada att vi har så nära till Lomma, visst det är ofta många som åker dit och badar under sommarmånaderna men på kvällarna när alla solbadare har gått hem för dagen är det perfekt att ta med sig middagen dit och bara varva ner och titta ut mot andra sidan sundet, se flygplan lyfta från Kastrup och njuta av solnedgången. Det är vardagslyx som vi kommer unna oss i sommar.

Fotboll, fotboll och fotboll, snart drar EM i gång i Frankrike, gissa om det finns barn här hemma som kommer sitta bänkade för att se varenda match?  I torsdags var det match igen för dottern och denna gång vann deras lag, både Wille och jag var med och hejade på di blåe som tjejerna själv kallar sig när de ropar uppmuntrande från kanten av planen. Viktigast är att de har kul tycker jag. De är barn och tids nog blir det allvar ändå.

Helg igen, sovmorgon idag och sedan brunch, en lördag kan frukosten mycket väl dröja långt in på förmiddagen med och det är ok.  Vi hann med att gå och lyssna på sonen som spelade marimba/djembe i Balders Hage på musikskolans dag och de blir allt duktigare. Sedan har resten av dagen ägnats åt pyssel och fix här hemma.  Det märks på barnen hur de räknar ner till lovet när de umgås med sina kamrater och hur de ser fram emot lata dagar.

Och åter igen en bild på den "goe" han är en av de trevligaste kissar jag mött någonsinn, snäll och mysig, vilken tur att vi fick honom för han har verkligen blivit en viktig familjemedlem här hemma och han är så oerhört tillgiven, har sina rutiner och älskar att sitt i/under kaprifolen och bara vara.

Så nu hoppas jag att ni alla får en trevlig helg och en skön vecka!

Sommarsöndag!

Blå himmel, lätt bris, turkost hav så långt ögat ser, lite slöjmoln och vi packar med oss frukost och äter den lutade mot en badhyttsvägg medan solen värmer skönt och den kvava luften vi vaknade till i morse är ett minne blått.  Kortare vandring idag då sonen följde med, men lika fint ändå. Att sitta där med ögonen slutna och bara lyssna på fåglar och på havet som rullar in är undebart och ger massor av energi.

Om bara några veckor kommer alla sommargäster att ha landat i Skanör-Falsterbo och stranden kommer att fyllas av alla som vill bada och sola. Vi brukar åka ner där och bada med jämna mellanrum men på senare år har vi börjat uppskatta stränderna på Sydkusten och Österlen mer då de inte är lika hårt belagda som Näset, även i norra Skåne finns vackra stränder. Vi får väl se vilka vi kommer att besöka i sommar?

Badhytterna i Skanör, vackra klara färger, många som är ute och går och njuter av det underbara vädret.  Jag fascineras av människorna som är ute så här på morgonen, det är antingen välbeställda skanörbor med hunden som ska rastas, eller intensiva löptränare, jag önskar jag kunde springa så men jag gillar att vandra i min egen takt, det är skönare. De välbeställda skanörsborna är oftast 60+ med en glad labrador eller någon annan typ av retriver.

I de små vikarna av hav finns vackra sjöfåglar och majestätiska svanar som glider fram genom vattnet, vackert, rofyllt och stilla. 

Väl hemma hamnade jag på trädäcket, tvätten och alla söndagsmåsten avklarade, bara avkoppling idag och bredvid mig på en dyna mästaren i mindfulness, Fenix den underbare, han älskar att vara ute, och kan chilla hur länge som helst, och vi har en otroligt godlynt kattkille i honom! Underbart och han är verkligen min ögonsten.

Förresten i dag bjuder jag på ett filmtips och det är filmen Colonia Dignidad som utspelar sig i Chile alldeles efter stadskuppen 1973, huvudrollerna spelas av Emma Watson, Mikael Nyqvist och Daniel Brühl. En otroligt spännande film som tar en vändning man inte förväntat sig och som leder till att man sitter som på nålar ända till slutet.

Ha en fantastisk vecka!

Kram

Helgen i punktform

Fredagen var första dagen tillbaka på jobb efter några dagar till sängs pga förkylning, fullt ös på jobbet som avslutades med härlig AW med två underbara tjejer, mycket snack och tur att vi planerat in nästa träff snart igen, i fredags em var det högsommar, i dag söndag inte lika mycket. Denna syn mötte mig i fredags när jag hämtade dottern hos hennes bästis. Gulligt så det förslår.

Lördag, sovmorgon, beror på vem som skriver och i mitt fall är det sovmorgon om jag sover till 08, denna morgon hade jag sällskap av Fenix, alltid lika mysigt. Gårdagen bestod av tvätt, städ och den sista solchansen i denna värmebölja som byttes ut under gårdagen mot gråväder.

Tulpanprakten i täppan, härliga färger och jag blir lika glad var enda gång jag går utanför dörren. I går kväll var det Eurovision Song Contest och Petra Mede och Måns Zelmerlöv  visade verkligen hur bra man kan vara värdar för galan, och om rätt låt vann? Nja inte i mitt tycke, rätt land helt ok men låten??? Gillar inte politiska låtar speciellt mycket, även om låten säkerligen har ett historiskt syfte och minne.

Söndag, sovmorgon igen, brunch med familjen, barnen önskade amerikanska pannkakor, och amerikanska pannkakor blev det, för oss vuxna med bär och banan, gott någon gång i bland men inte alltför ofta.

Söndag eftermiddag, promenad med mannen, vi kollar orienteringsbana inför tisdagens scoutträff då upptäckarna ska prova på orientering, och i en av parkerna promenerade vi rätt in i ett fält med ramslök, mängder med ramslök.

Nu väntar vecka 20 runt hörnet, rak vecka och aktiviteter som vanligt, kalas på lördagen och kanske vandring på söndag om värdet tillåter.

Vi har gått från fantastiska sommardagar tillbaka till normal svensk vår/sommar med ca 10 grader, mulet och blåst. och vädret denna vecka ser ungefär ut att bli detsamma. Det var skönt så länge det varande med värme och härliga dagar/kvällar.

Ha nu en skön vecka!

Med barn på annan ort

Då finns i bland den där oron för hur mår mitt barn (även om han är vuxen, så är han mitt barn). Speciellt när jag vet att han är ute på stan nattetid på väg hem efter spelningar eller med vänner och ute i studentlivet. Men det känslan som kommer när ens barn i panik skickar meddelande mitt i natten. Känslan när manvaknar utan anledning och ser att sonen precis skickat ett sms där det står:
"Mamma, hjälp jag har blivit hotad, kan jag ringa?" Oavsett tid på dygnet min käre son kan du alltid ringa, alltid.

Den känslan av maktlöshet, att inte kunna möta upp med ett varmt kök, en kopp te och bara lugnande ord som betyder så mycket gör mig lite ledsen, men samtidigt vaknar en ilska, vad är det som gör att andra kan hota mitt barn, han var inte full, inte otrevlig, hade inte tittat snett på killen i fråga utan han bara fanns, tillsammans med sina kompisar på ett av Örebros uteställen. Vi pratade medan han gick hem i natt och jag vet att  han kom hem lugnt, men känslan av trygghet som han upplevt under sina två år i Örebro känns lite skakig just här och nu.

Att känna sig otillräcklig för att man inte är där just då och kan stötta den får man sopa av sig och så får man försöka vila i att jag vet att han har fina kompisar som ställer upp för honom, att han är klok och rädd om sig det vet jag redan, men en liten klump i magen har jag allt idag.

Bildkälla: Hampus Linderholm.

När något biter en...

... har ni varit med om det? När något gnager och retar en så att man inte vet vad man ska göra?
Jag har haft en sådan kväll/natt när det snurrat i huvudet.

Av en slump via en god vän på facebook tittade jag på en dokumentär som alla föräldrar med barn på universitet/högskola bör se och det handlar om de sexuella trakasserier som ungdomar och unga vuxna utsätts för under sin college/universitet eller högskoletid. Dokumentären är från USA och visar en baksida med The Promised Land som inte är så vacker och jag rekommenderar verkligen att man ser den, The Hunting Ground, den finns på Netflix, klipp från den finns på Youtube. Den del av dokumentären som berörde mig mest är när en tjej som gick på FSU (Florida State University) berättade sin historia och hur universitet mörkade det som hon utsattes för, till och med universitetspolisen dröjde med sin utredning, upp till ett år innan de undersökte/analyserade det kit med prover som togs i samband med våldtäkten. Allt för att han som utsatte henne är en berömd amerikansk fotbollsspelare i högsta serien.

Att se  dokumentären får en att fundera över hur det ser ut här hemma? Förekommer det? Vad ingår under nollningsveckorna på svenska universitet? Är vi föräldrar blåögda när vi släpper i väg det käraste vi har och säger nu är du vuxen och välkommen till studentlivet på detta sätt. Säger inte och menar inte att det förekommer så som det gör i USA men det väcker ändå funderingar och tankar speciellt från den egna tiden vid Stockholms Universitet, innan barn och innan det som senare blev vardag.  Nollningsveckorna kan vara roliga om du hamnat i en bra sektion och en bra studentkår, men de kan också vara prövande. Vet att på sonens universitet så är det en bra tradition att välkomna nya studenter med faddrar och ambassadörer från både sektionen och kåren, men frågan gnager ändå är det alltid så? 

Ibland finns det hakar man inte ser och inte blir varse om förrän långt senare i livet. Och nu i min profession pratar jag ofta med ungdomar om tjejer och killars lika värde, rättigheter och skyldigheter gentemot varandra, men jag reflekterar också över hur det är att vara ung idag. Och om det är knöligt på högstadiet och gymnasiet hur blir det då sedan när de förväntas vara vuxna och leva upp till vuxenvärldens förväntningar och krav? Och vad är vi för vuxna om vi blundar för detta och sticker huvudet i sanden, då ger vi ju legitimitet åt det som sker, sopar det under mattan och mörkar, då tycker vi det är okej att ungdomar utsätter varandra för dessa vidrigheter och det är aldrig någonsin okej. Vi vuxna ska vara kloka förebilder för våra ungdomar, visa dem kärlek och respekt och folkvett samt civilkurage att stoppa sånt här. 

I dokumentären framgår fler olika faktorer som påverkar klimatet och tystnadskulturen en av de faktorerna är de Brödraskap  (Fraternities), en del är (ö)kända för att utsätta unga tjejer för trakasserier i samband med fester på campus. Det är skrämmande att unga tjejer i USA vet att de inte bör gå på de fester som anordnas i de här klubbarna/föreningarna då de kan associeras med sexuella övergrepp, och hallå ska det vara så? Den andra faktorn är att ofta är det via dessa brödra- och systerföreningar som studenternas boende på campus ordnas, (lite som nationsboende vid exempelvis Uppsala och Lunds universitet) och det gör att college/universitet i USA är beroende av de här föreningarna och deras starka ekonomiska situation som påverkar college/universitetsledningarna. 

En tredje faktor som påverkar är de krafter som står bakom de studenter som utövar någon stor och pengastark sport på collegenivå till exempel amerikansk fotboll, de visade på ett samband mellan idrottsutövare och det antal sexuella övergrepp som tystades ner, och den siffran som borde varit noll låg betydligt högre och varför tystas det ner jo för att dessa stjärnor som går på universitet/college utgör en del av ett ekonomiskt system som omsätter miljoner dollar årligen och dessa studenter är stjärnor på sina respektive universitet/college och då går det lätt att begrava en ensam tjej, någons dotter som utsatts för sexuella övergrepp.

Oavsett så känns det fel och hur ser det ut i Sverige vilka jämförelsepunkter finns? Kan nationerna påverka i Sverige? Gör de det om de har möjlighet? Jag vet inte riktigt hur det ser ut men det tänker jag ta reda på, för det finns säkert någon som forskar kring det.

I dokumentären framkommer också något gott ur allt detta och det är att två av tjejerna som utsatts för sexuella övergrepp och som lämnat in klagomål (och som numera kallar sig överlevare) kämpar med att samla i hop så mycket bevismaterial och intervjuer med andra utsatta så att utbildningsnämnden tvingas att ta tag i det och utreda varför så låg andel av de som anmäler sexuella trakasserier leder till utredning av avstängning av förövaren. Så det finns ett nätverk för tjejerna och tur är det för det är inte respektfullt eller jämlikt, tjejer och killar ska inte behöva vara rädda  när de rör sig på campus eller i en stadskärna, de ska heller inte behöva vara rädda för att ta en öl eller drink ute utan att få i sig någon drog då de tittar bort i några sekunder.

Hur tänker du med barn på college/universitet? Vad har ditt/na ungdomar berättat? Vad kan vi göra tillsammans för att påverka?