tisdag 10 maj 2016

När något biter en...

... har ni varit med om det? När något gnager och retar en så att man inte vet vad man ska göra?
Jag har haft en sådan kväll/natt när det snurrat i huvudet.

Av en slump via en god vän på facebook tittade jag på en dokumentär som alla föräldrar med barn på universitet/högskola bör se och det handlar om de sexuella trakasserier som ungdomar och unga vuxna utsätts för under sin college/universitet eller högskoletid. Dokumentären är från USA och visar en baksida med The Promised Land som inte är så vacker och jag rekommenderar verkligen att man ser den, The Hunting Ground, den finns på Netflix, klipp från den finns på Youtube. Den del av dokumentären som berörde mig mest är när en tjej som gick på FSU (Florida State University) berättade sin historia och hur universitet mörkade det som hon utsattes för, till och med universitetspolisen dröjde med sin utredning, upp till ett år innan de undersökte/analyserade det kit med prover som togs i samband med våldtäkten. Allt för att han som utsatte henne är en berömd amerikansk fotbollsspelare i högsta serien.





Att se  dokumentären får en att fundera över hur det ser ut här hemma? Förekommer det? Vad ingår under nollningsveckorna på svenska universitet? Är vi föräldrar blåögda när vi släpper i väg det käraste vi har och säger nu är du vuxen och välkommen till studentlivet på detta sätt. Säger inte och menar inte att det förekommer så som det gör i USA men det väcker ändå funderingar och tankar speciellt från den egna tiden vid Stockholms Universitet, innan barn och innan det som senare blev vardag.  Nollningsveckorna kan vara roliga om du hamnat i en bra sektion och en bra studentkår, men de kan också vara prövande. Vet att på sonens universitet så är det en bra tradition att välkomna nya studenter med faddrar och ambassadörer från både sektionen och kåren, men frågan gnager ändå är det alltid så? 

Ibland finns det hakar man inte ser och inte blir varse om förrän långt senare i livet. Och nu i min profession pratar jag ofta med ungdomar om tjejer och killars lika värde, rättigheter och skyldigheter gentemot varandra, men jag reflekterar också över hur det är att vara ung idag. Och om det är knöligt på högstadiet och gymnasiet hur blir det då sedan när de förväntas vara vuxna och leva upp till vuxenvärldens förväntningar och krav? Och vad är vi för vuxna om vi blundar för detta och sticker huvudet i sanden, då ger vi ju legitimitet åt det som sker, sopar det under mattan och mörkar, då tycker vi det är okej att ungdomar utsätter varandra för dessa vidrigheter och det är aldrig någonsin okej. Vi vuxna ska vara kloka förebilder för våra ungdomar, visa dem kärlek och respekt och folkvett samt civilkurage att stoppa sånt här. 

I dokumentären framgår fler olika faktorer som påverkar klimatet och tystnadskulturen en av de faktorerna är de Brödraskap  (Fraternities), en del är (ö)kända för att utsätta unga tjejer för trakasserier i samband med fester på campus. Det är skrämmande att unga tjejer i USA vet att de inte bör gå på de fester som anordnas i de här klubbarna/föreningarna då de kan associeras med sexuella övergrepp, och hallå ska det vara så? Den andra faktorn är att ofta är det via dessa brödra- och systerföreningar som studenternas boende på campus ordnas, (lite som nationsboende vid exempelvis Uppsala och Lunds universitet) och det gör att college/universitet i USA är beroende av de här föreningarna och deras starka ekonomiska situation som påverkar college/universitetsledningarna. 
En tredje faktor som påverkar är de krafter som står bakom de studenter som utövar någon stor och pengastark sport på collegenivå till exempel amerikansk fotboll, de visade på ett samband mellan idrottsutövare och det antal sexuella övergrepp som tystades ner, och den siffran som borde varit noll låg betydligt högre och varför tystas det ner jo för att dessa stjärnor som går på universitet/college utgör en del av ett ekonomiskt system som omsätter miljoner dollar årligen och dessa studenter är stjärnor på sina respektive universitet/college och då går det lätt att begrava en ensam tjej, någons dotter som utsatts för sexuella övergrepp.
Oavsett så känns det fel och hur ser det ut i Sverige vilka jämförelsepunkter finns? Kan nationerna påverka i Sverige? Gör de det om de har möjlighet? Jag vet inte riktigt hur det ser ut men det tänker jag ta reda på, för det finns säkert någon som forskar kring det.

I dokumentären framkommer också något gott ur allt detta och det är att två av tjejerna som utsatts för sexuella övergrepp och som lämnat in klagomål (och som numera kallar sig överlevare) kämpar med att samla i hop så mycket bevismaterial och intervjuer med andra utsatta så att utbildningsnämnden tvingas att ta tag i det och utreda varför så låg andel av de som anmäler sexuella trakasserier leder till utredning av avstängning av förövaren. Så det finns ett nätverk för tjejerna och tur är det för det är inte respektfullt eller jämlikt, tjejer och killar ska inte behöva vara rädda  när de rör sig på campus eller i en stadskärna, de ska heller inte behöva vara rädda för att ta en öl eller drink ute utan att få i sig någon drog då de tittar bort i några sekunder.

Hur tänker du med barn på college/universitet? Vad har ditt/na ungdomar berättat? Vad kan vi göra tillsammans för att påverka?


4 kommentarer:

  1. Låter hemskt det där att det ska finnas så mycket sexuella övergrepp men det är nog mer sånt än vad vi föräldrar har en aning om... Kram Suss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror också att det är så, och jag tror att föräldrar med barn på universitet och högskola bör se denna dokumentär och fundera på vad det står för.

      Kram

      Radera
  2. SÅ glad at du såg filmen, Nettan.
    För mig var det en ren väckarklocka. Jag hade ingen aning om att det var så här illa. OCH jag har ju barn på uni i USA. Ett barn som dessutom även är djupt engagerad i The Greek Life. Hon har varit på så många frat-parties. OCH hon är själv väldigt involverad i sitt sorority. Jag var helt skakig då jag sett filmen, var tvungen att sms:a K under tiden. Jodå, hon visste ju mkt väl vad tex Everclear är. jag hade ingen aning förrän jag googlade. Det festas SÅ hårt på college.
    Ja, tjejen från FSU berörde mig mest. Fy fan.
    OCH han var first pick in the NFL draft. Vet inte vad jag ska säga ...
    SÅ vrickat och sjukt.
    När K kommer hem från Elon ska jag titta på den här filmen med henne. ALLA borde se den.
    Min egen make är ju gammal frat-boy också, och hans uni nämns i filmen, dock inte hans frat.
    Jag kommer också att skriva om den här filmen imorrn, bland mina punkter.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag är glad att jag såg den även om jag är frustrerad efteråt så är det ett otroligt viktigt ämne att lyfta upp till diskussion både här i Sverige och i USA. Kommer tvinga Kim att se den när han kommer hem nästa gång för det är så viktigt att man respekterar varandra. Och ja tjejen från FSU berörde så otroligt mycket.

      Kram

      Radera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin