Med barn på annan ort

Då finns i bland den där oron för hur mår mitt barn (även om han är vuxen, så är han mitt barn). Speciellt när jag vet att han är ute på stan nattetid på väg hem efter spelningar eller med vänner och ute i studentlivet. Men det känslan som kommer när ens barn i panik skickar meddelande mitt i natten. Känslan när manvaknar utan anledning och ser att sonen precis skickat ett sms där det står:
"Mamma, hjälp jag har blivit hotad, kan jag ringa?" Oavsett tid på dygnet min käre son kan du alltid ringa, alltid.

Den känslan av maktlöshet, att inte kunna möta upp med ett varmt kök, en kopp te och bara lugnande ord som betyder så mycket gör mig lite ledsen, men samtidigt vaknar en ilska, vad är det som gör att andra kan hota mitt barn, han var inte full, inte otrevlig, hade inte tittat snett på killen i fråga utan han bara fanns, tillsammans med sina kompisar på ett av Örebros uteställen. Vi pratade medan han gick hem i natt och jag vet att  han kom hem lugnt, men känslan av trygghet som han upplevt under sina två år i Örebro känns lite skakig just här och nu.

Att känna sig otillräcklig för att man inte är där just då och kan stötta den får man sopa av sig och så får man försöka vila i att jag vet att han har fina kompisar som ställer upp för honom, att han är klok och rädd om sig det vet jag redan, men en liten klump i magen har jag allt idag.

Bildkälla: Hampus Linderholm.