Att bli förälder är något oerhört stort, först så väntar man hela den där långa graviditeten, man väntar, längtar, känner först fladder, sparkar och sen det resoluta knuffandet från ett litet barn. Sen står man där med ett nyfött knyte på armen, livet är upp och ner, tredagarsblues, kaos med tårar som rinner av trötthet men samtidigt är allt så underbart, så nytt så ljuvligt så rosaskimrande. Världens ondska försvinner och blir obetydlig mitt i det som är så centrerat och som betyder något.
Två gånger har jag gjort den resan, två gånger har jag njutit av den där speciella doften från riktigt nyfödda små barn. De doftar så speciellt, ögonen som kikar på en är så kloka, fyllda med sådant ljus, oförstörda.
Mitt första barn föddes i början av 90-talet, jag var ung, inte klar med mina studier på universitetet, tyckte att jag hade så mycket livserfarenhet, men jag var totalt oförberedd som förälder, men jag ångrar inte en sekund att det blev så. När det gäller honom har jag alltid varit yngst på föräldramöten, suttit och lyssnat på andra föräldrar oftast 10 år äldre än jag. Med barn nummer två och tre var jag tio år äldre, mer erfarenheter, andra värderingar, och åsikter. Nu är jag inte längre yngst på föräldramötena, jag har format mig en åsikt och har en kunskap med mig i bagaget.
Men jag har alltid haft kloka människor om kring mig som delat med sig av sin kunskap och det är vad jag tror är bland det viktigaste rådet jag kan ge till dig som står i föräldraskapets början, lyssna på erfarenheter och bilda dig en åsikt, tillämpa din kunskap med ditt barn, var tydlig med gränser och visa kärlek i massor. Att våga vara förälder även när man får höra "
alla andra får ju", att inte bara säga nej utan motivera varför man säger nej, att våga välja sina konflikter, att diskutera tillsammans med andra föräldrar och våga ta plats. Att våga vara förälder och ge det växande barnet utrymme och låta barnet få prova sina egna vingar. Att visa att det alltid finns tid att lyssna och bry sig om.
Att vara förälder innebär även att finnas där när barnet inte vill det, att ta ställning för barnet och visa vägen när det går på irrfärd. Att ge de regler som det sociala samspelet med andra människor kräver.
Att vara förälder är också en skola för genom och med barnen lär man sig massor, och det finns inget som är så lärorikt som samvaron med barn och ungdomar, det är givande och så precis som vi vuxna som lever med och kring barn ger dem en massa kunskap så får man som förälder massor tillbaka, det finns ingen som älskar så villkorslöst som ett barn. Så därför ta vara på det och njut, njut av upplevelserna.
Ytterligare ett råd vill jag ge och det kommer från mitt hjärta; tro på dig själv som förälder, var lyhörd och lyssna på ditt barn, både på det som sägs och det som inte sägs! För det finns ingen exakt regelbok som säger att man måste vara si eller så som förälder, ingen given manual att följa.
Det var lite tankar kring... för denna vecka.
Bilderna kommer
härifrån
