Desperat längtan

Efter VÅREN!

Efterlyses med ljus och lykta! Förra helgen var så hoppfull, då verkade den vara på g även om det var kallt i vinden och det fick en att frysa på eftermiddagspromenaderna. Jag längtar efter att sitta med mitt morgonte på terassen och höra fågelkvitter. Efter att få plantera blommor och rensa i trädgården, att få sitta på trädäcket med min frukost. Jag tycker om alla årstider, favoritårstid är hösten men jag tilltalas ändå av våren! Trädgården är en sorglig syn så här i slutet på vintern, så det ska bli skönt när det går att börja röja igen i trädgården när snön smält undan och värmen kommer tillbaka!

Andra vårtecken är att företaget med de randiga barnkläderna lanserat vårens skaljackor i härliga färger, båda barnen har valt eftersom det är två år sedan vi handlade sist så är det snart dags igen, jag blev förtjust i den gula vindfleecen , men den gick inte hem hos barnen.

Har surfat runt på jakt efter löpare till matsalsbord och köksbord men inte hittat något speciellt så tips emotages tacksamt!

Att känna

Mina händer rör sig över täcket, stoppar om den lilla kroppen som borrat sig djupt ner i täckets varma trygga vrå. Jag smeker din sömnvarma kind och kurar i hop mig, vilar.
Mitt lilla barn hur blev du så stor och så klok?

Gryningsljuset silverfärg sprider sig i rummet och en ny dag randas, en dag fylld med aktiviteter, med måsten, krav och saker du skulle förberett, pyssel och pussel och ständigt en kamp för att hinna, mot klockan allt som du vill göra idag. Från dörren till ditt rum iaktar jag din lugna sömn.

Mitt lilla barn, tiden går så snabbt, du växer så fort och jag önskar att jag kunde stoppa tiden i bland och bara få andas, bara få känna. Dagar blir till veckor, blir till månader och år.

Jag vill aldrig sluta känna men samtidigt vet jag att jag måste börja släppa taget nu, snart är du mitt lilla barn flygfärdig mot egna mål, att hitta din mening med livet. Här och nu är det brytningstid, med stormkliv möter du den vuxna världen och kvar här i skuggan står jag och minns det lilla barn du var.

Teamwork

I varje fall vissa dagar. I dag har mina barn varit superduktiga, jag var och tränade innan i kväll och som vanligt så var det en som inte höll sig i skinnet och en som försökte se till att alla andra höll sig i skinnet. Det var skönt att träna, i går cyklade jag mitt första spinningpass någonsin och var det känns i dag kan ni ju bara gissa, så i kväll förtsatte jag att lägga sten på bördan, gympa med skivstång + vikter, kan tala om att jag har ont i muskler som jag förträngt att jag ens har. Men som jag länge har funderat jag har alla anledningar till att göra detta och det får helt enkelt pågå tills det har blivit en vana. Minst två gånger per vecka ska jag i väg och träna något pass på gymet, varje dag gäller v a r d a g s m o t i o n inte för någon annans skull utan för min skull!

Nu till rubriken Teamwork: Det är något som fungerat ypperligt på jobb i dag, det roliga var att det (trodde jag i min enfald) skulle kunna fungera lika bra hemma eftersom det fungerat så bra annars idag. Men det är bara att inse vi har något att jobba på här hemma i varje fall, så hur teamworkar ni där hemma? Jag är hjärtligt less på att vara den där trista tjatmamman, - en fälla jag trillar i tillräckligt ofta ändå! Att få tjata på barnen om var man lägger smutsiga kläder ( trots att de vet), att en tom diskmaskin kan fyllas ( eller fyller den sig själv? Någon som uppfunnit nått som jag missat?) Eller att tvätthögarna (ren tvätt) plockar in sig själva i lådorna. Vissa dagar önskar jag att någon av Törnrosas små feér skulle vilja låna ut sitt trollspö till mig så att hemmet alltid kunde vara nystädat, tvätt och diskfritt, men det är bara att bita ihop och ta itu med eländet, varje dag, Blä!

Att finna ro i det enkla

Eller Simple gifts som Allison Krause sjunger vackert ackompanjerad med cellomusik framförd av husguden Yo-Yo Ma.

Att finna ro i det enkla är oftast väldigt lätt. Tänk dig en dag när allt bara känns fel, att då mötas av en vacker solnedgång, vågor på ett öppet hav som kluckar mot sidan av en båt, stenar som slipats runda av vattnet under årens gång. Att helt enkelt läsa en bra bok, att komma till avslut med ett projekt. Alla livets dagar är inte enkla och det är det ingen som begär, men att ibland få njuta av det enkla är oerhört viktigt, sedan kan man klara av den där vardagsstressen igen.

För mig är det enkla en promenad i tystnad längs en strand, att sitta på klipporna ute på en ö i den bohusländska skärgården och se solen gå ner. Det enkla är också det uppenbara, det som vi ser varje dag, ett barns ögonfransar som vilar mot kinden medan barnet sover en rofylld sömn, att viska god natt i någons öra.

I dag har det enkla varit att i lugn och ro gå igenom tvätthögen, en vardagssyssla om något, finns det något härligare än att fylla lådor och skåp med nytvättade kläder som doftar så gott!

Här och nu

Här och nu är det vardag igen. Gick av nattskiftet i morse och har haft en fantastisk lördag så här långt. Telefonsamtal med en fin vän som nyligen blivit mamma, möte med fina svägerskan och söta Liselott som förgyllde vår eftermiddag. Promenad i iskallt solsken. Ord som fastnar på pappret och som tillsammans bildar en helhet och en mening, nu ska det bara finslipas.
Under kvällen lite god mat och helgmys tillsammans med familjen, välsignat skönt.

I april ska vi på bröllop och jag har redan nu börjat fundera på vad jag ska ha på mig, killarna i familjen har det enkelt, kostym, Linnéa har redan finklänningarna redo och Wille blir inte så svårt, men jag, vad ska jag ha på mig??? Tips någon?

Tisdagtema: Skrämmande

Fler tolkningar av veckans tema hittar du här Tisdagstema!

Detta är min tolkning, en bild som sonen tog i Linbanan upp till Table Mountain i Cape Town Sydafrika förra veckan. Jag skulle aldrig fixa att åka linbana så som de gjorde! Usch, får svindel bara av att titta på bilden!

Hemma

Så är han hemma igen då den store sonen från sin resa till Sydafrika, vilken resa, vilka upplevelser. Att åka från lilla Sverige, till en stad som har > 5 miljoner invånare (Cape Town) att flyga > 12 timmar i sträck, att landa på en annan kontinent, möta ungdomar, se saker som är så annorlunda mot här hemma. Framförallt insikten om hur skyddad tillvaron är här hemma. Att livet kan vara enkelt men samtidigt oerhört komplicerat. Dessa tolv dagar hemifrån har påverkat min son helt klart och jag är glad att jag får se den utvecklingen. Se ett urval av alla de vackra bilder som han har tagit under sina dagar längre ner på sidan.

Här hemma då, livet återgår till vardag efter vår sjukvecka förra veckan då vi åkte på vinterkräksjukan och jag bara kände hur luften gick ur mig totalt. Idag har barnen börjat förskolan igen och vardagarna rullar på helt enkelt, snart dags för inskolning till "nollan".

I helgen började snön att smälta och Sege Å som rinner utanför är ingen liten Å längre utan snarare en flod fylld till bristningsgränsen. Det märks också att vi går mot ljusare tider, det är enklare att gå upp på morgonen, att låta bli att dra täcket över huvudet när klockan ringer och i stället ta tillvara på ljuset. Härligt!

Eller för att citera Linnéa idag när hon halkade på en isfläck utanför förskolan: " Mamma, jag vill att den dumma isen försvinner, och att det blir vår så jag kan få cykla istället! " Mitt lilla hjärta hon är så trött på snön, på att frysa och på att halka, hon längtar efter leggings och kjolar, sandaler och tröjor, cykel, solsken och att inte behöva klä på sig massor av kläder så fort hon ska ut. Wille är mer cool, laidback och tar det som det kommer, typ är det kallt, ja då får jag väl ha vantar då, inga protester där inte.

Ute börjar vårtecknen att visa sig och det känns alldeles underbart, jag vet att jag förespråkar att varje årstid har sin charm men brytningarna mellan dem är så fascinerande, att se hur det växlar från dag till dag gör så mycket.

------------------------------------

Bilder från Sydafrika, tagna av Kim 17/2-28/2 2010

På väg mot Cape Town 18/2,
husdjuren Herr och fru Pingvin


Utsikt från Oatlands (boendet)
mot
Indiska Oceanen


Uppe på Table Mountain samt Lions peak



I linbanan mot Table Mountain i bakgrunden
Robbin Island, utsikt över Cape Town

I bukten utanför Oatlands och Goda Hoppsudden
när de är på väg hem igen!

PAUS

Snälla vi ger oss, först influensa vid jul, sedan en envis förkylning och nu kräksjuka, det räcker, tack, vi behöver inte mer.

Tar en paus tills vi är bacillfria!

Sjukträsket tur och retur

Just precis när man kämpat och fått näsan ovan vattenytan, trott att man lyckats skura och tvätta bort alla baciller så att huset är rent och fint precis som förutsättningarna för att vi ska må bra inombords och mota förkylningarna all världens väg. Men nu har vi trillat tillbaka i träsket igen, flickan min med tät näsa och en mage som fullständigt spårat ur, inget kräk dock men jobbigt nog för hennes lilla mage. Och sedan sonen som idag fick börja med inhalationer för sin hosta, har igenmurade ögon och är rent svullen, ögoninfektion? Nej bara ett exemutbrott som heter duga, och som i sig är resultat av en tidigare svårläkt ögoninflammation. För egen del så svider halsen fortfarande och jag längtar så tills dess att det blir vår och alla infektioner flyger sin kos.

De två planerade dagarna på förskolan denna vecka ställde jag raskt in och när jag dessutom fick höra att kräksjukan härjar där var beslutet oerhört enkelt, vi har sportlov i stället, jag jobbar förvisso natten denna natt men får väl softa i närheten av barnen i morgon och gå och lägga mig tidigt i stället. För att sedan ta ett helgskift och på måndag kommer store sonen hem från sitt äventyr, gissa om han har upplevt saker på andra sidan jordklotet???

Ny vecka, nya planer

Denna veckan börjar bra med lediga dagar, vilket är härligt, barnen är hemma från förskolan och den store verkar inte ha det alltför dåligt i Sydafrika. Det verkar som om han trivs även om en släng av hemlängtan gör sig påmind mellan varven.



Idag sitter jag i köket och bloggar men utsikt över snötäckta fält och vår trädgård som definitivt sover sin vintersömn under det vita täcket. Jag har skissat på planerna till den rabatt som vi började röja förra våren och där vi kom halvägs, att ha trädgård innebär att man alltid har att göra och vi tar det steg för steg, vi har inte någon brådska. Denna vår planerar jag för rosor och pioner, lite nya krukor.



Medan jag väntar på våren njuter jag av vackert krispiga tulpaner i orange, av varm choklad tillsammans med barnen efter det att vi varit ute och busat i snön, av lata stunder i soffan tillsammans med en bra bok, av de svenska medaljerna i vinter OS. Livet är fullt av glädjeämnen, gäller bara att se dem mitt i det vardagsgråa som omfamnar oss i takt med att snöovädren passerar vår landsända.