Hur ska det bli?

Vaknar upp till ett blåsigt hörn av Skåne och ett Sverige i gungning. 13% av den svenska befolkningen valde medvetet att lägga sin röst på ett parti med rötter i nazism, främlingsfientlighet och hat. Att de i detta parti försöker bli "rumsrena, accepterade, tolererade, normala" och medtagna i det politiska spelet skrämmer mig utan dess like. Visst det är en demokrati vi lever i men med demokrati följer skyldigheter och rättigheter och Sverige ska vara tryggt för alla oavsett ursprung, religion och allt annat som påverkar oss. Nästan alla vet vi någon i vår bekantskapskrets eller till och med nära släktingar/vänner som röstat på dem och ja jag respekterar människan bakom rösten men jag respekterar inte handlingen i sig för jag väljer att tro att den bottnar i okunskap och missnöje.

Jag skäms över att vara svensk i dag, för det som händer här på hemmaplan gör mig mörkrädd. Hur skall Sverige kunna bli tryggt för sina invånare om detta blir norm och värde för de 13% av Sveriges befolkning som gjort detta val? Undrar om de missade historieundervisningen fullständigt, för i så fall kan de lätt surfa in här och ta del av allt det som de missade i högstadiets historieundervisning om nazism och fascism eller andra ismer. De kan läsa Anne Franks dagbok, eller så kan de läsa på om de folkmord som skett på närmre håll på forna Balkan för sisådär tjugo år sedan.

Tittar man runt om i både svensk och internationell media så finns det många frågor men oerhört få svar och att vakna upp till detta i dag ger mig en klump i magen av oro, för även om jag använde min demokratiska rättighet och skyldighet och gick och röstade i går så inser jag hur liten den enskilda människan är i det stora politiska rävspelet. Att sedan få frågor från barnen  som man inte kan svara på är värre, för barnen - vår framtid -  förstår inte hur det kan bli så här. Och ärligt talat jag förstår inte heller hur och varför? Jag har helt enkelt inte några bra svar att ge mina barn till varför det blir så här när vuxna bestämmer.

Jag försöker lära mina barn att oavsett vad man personligen tycker om någon så måste man respektera alla oavsett, även de man inte gillar. Jag försöker att lära dem att skilja på sak och på person och att alltid räcka ut en hand till en medmänniska i nöd.  Det kan låta perfekt, men tro mig det finns ingen människa som är 100% perfekt. Vi gör alla våra misstag och inser dem förr eller senare.

Så idag finns det en politisk baksmälla, en gungning i vårt land, en oro som speglas hos många när man följer sociala medier. Men 87% av befolkningen gillar i varje fall olika och det är fler än 13%. Nu handlar det om att istället för att frysa ut dem och behandla dem som paria att lyssna på dem och erbjuda dem en spade så att de får vara med och leka och ta ansvar för sina orimliga ställningstagande.

Skrämmande

Egentligen skulle jag skriva om hur skönt det var natten mellan torsdag och fredag, lägga upp fina bilder med mera men det får bli en annan dag för i dag är jag sorgsen och skrämd. Skrämd över valresultatet i EU-valet, Skrämd över att SD får allt mer att säga till om i vårt land och även om jag värnar om våra rättigheter och skyldigheter och vårt demokratiska samhälle blir jag synnerligen odemokratisk när det handlar om Sverigedemokraterna (SD) och deras ökande inflytande.

När jag sedan läser om valresultatet ute i Europa så känns det som om vi slungas tillbaka till ett Europa på 1920-30 talet där högervindarna och brunskjortorna härjar vilt i Tyskland och där folk blir allt mer rädda för att ha en åsikt. Sverige var ju med i leken redan då, listor skapades över icke önskvärda personer under kriget och de var redo att lämnas över till den tyska krigsmakten vid invasion. Kan man sin historia så vet man att Sverige inte alls var så oskyldigt under kriget som man vill påstå.

Att låta de högerextrema nationalister och nationalsocialister få ta så stora uttryck som de gör i dag är fel. Visst de har rätt att synas och höras men vi här i Sverige och Europa har faktiskt rätt att ignorera dem också och kanske är det bästa vi kan göra, ignorera dem i de beslut som ska fattas att de kan tycka och tänka sitt men de behöver inte tvinga andra att tycka och tänka som dem. Vägra samarbeta har man ju gjort med föga resultat, mer än att SD har fått mer vatten på sin kvarn.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara om alla de som emigrerade från Sverige genom åren skulle tvingas tillbaka hem till Sverige? Och om alla med svenskt påbrå tvingades hem, hur skulle de då betraktas om de bott utomlands i låt säga 4-5 generationer, enligt SD’s ögon måste de då betraktas som 1. Invandrare? 2. Etniska svenskar? Var går gränsen för att då bli en emmigrantimmigrant? Skulle de då undersökas genetiskt för att avgöra om de är svenskar? Kanske kan de använda gamla data från Statens institut för rasbiologi, förvisso gamla data men det kanske inte SD är så noga med, kanske är tom äldre = bättre? Eller varför inte tala om de svenskättlingar som finns i dagens Ryssland efter vårt senaste stora krig med ryssen på 1700-talet, SD får nog ta sig en funderare kring detta eftersom de själva har en konstig invandringspolitik eller?

Att låta de bruna partierna komma till tals så som de får göra ute i Europa visar bara på en sak, att de som röstade igår har glömt sin historia, glömt vad två världskrig kostade Tyskland, Frankrike, England och Italien, glömt vad krigen kostade vår värld. Glömt vad Hitlers propaganda åstadkom, att många miljoner människor, gamla och unga, mammor, pappor, mor och farföräldrar och barn dog i läger helt i onödan bara för att man använde sig av syndabocksretorik och inte kunde acceptera att vi alla är olika. De har helt enkelt glömt sin egen historia och vad den kostade en generation av människor.

Jag kommer aldrig glömma det jag sett och fått mig berättat av fd koncentrationslägerfångar, av personer som arbetat med de vita bussarna som jag mötte på en föreläsning via universitetet, att låta historien falla i glömska och att inte ta vara på de lärdomar som de som gått före oss gjort är farligt. Att inte ta detta på allvar är farligt.

Jag vill att mina barn ska kunna växa upp i en fri värld, med bra rörlighet, med möjlighet att kunna resa och utvecklas både i och utanför Europa. Jag tror på olikheter, jag tror på att vi alla är människor i en unik värld och där utvecklingen måste gå framåt och inte bakåt. Där vi måste värna om den lilla människan, om miljön på vår planet och att det måste finnas integration.

Vad tycker du?