lördag 17 mars 2012

Det pratas om barnfattigdom...




...om politisk korrekthet, och bloggarna hakar på, en bra blogg att läsa är en nätvän till mig som skrivit en fantastisk reflektion kring detta. Imorse hörde jag en skånepolitiker yttra sig om barnfattigdom i radion och att hon ansåg att den inte fanns i Sverige, för vi har skyddsystem som ska motverka detta. Och visst vi kan inte mäta oss med andra industriländers barnfattigdom, läs artikeln som finns i en av dagens kvällstidningar om de som har det sämst i USA, som har råd att köpa frukt och grönt en gång/månaden när bidraget kommer. Men fattigdom finns bland barnfamiljer, men inte på det sätt som kanske syns ekonomiskt alla gånger, jag har funderat mycket kring detta i samband med den kurs jag går just nu om barns och ungas hälsa, hur påverkansbara vi föräldrar är, hur barnen påverkas i skola/förskola, hur ekonomisk status glimtar i genom i klädesval, senaste pryttlarna, semesterresorna, men jag funderar på blir vi  lyckligare ju mer pengar vi har?
Blir våra barn lyckligare?
Mår vi bättre?
Ja kanske, pengar underlättar i vårt samhälle, det kan köpa oss hälsa till viss mån och ge bra förutsättningar. Men jag tror det finns något som är viktigare och det är kärlek, grundtrygghet, uppmärksamhet, utbildning, respekt och acceptans.

När mår vi som bäst? Förmodligen när vi är oss själva i våra familjer, eller på jobbet eller på fritiden, när nära och kära mår bra och vi ser varandra. Hur kan vi påverka våra barn? Genom att finnas där för dem, genom att lyssna, värt mer än guld och gröna skogar, fråga vilket barn/ tonåring som helst? Ett osynligt barn är ett barn som saknar något, där en hörnsten i dess hälsa missas.

Det skrivs och pratas om försämrade skolresultat de senaste två decennierna, frågorna är varför presterar svenska barn sämre i skolan? Min teori är enkel, mycket har hänt på 20 år. Föräldrar är heltidsarbetande i allt högre grad för att säkerställa familjeekonomin för att familjerna ska ha det lika bra som alla andra, men utomlandsresor någon gång per år, skidor på sportlovet osv, senaste Tvn, datorn, telefonen osv, de rätta kläderna, underkläderna (oerhört viktigt bland tonåringar, fråga din egen?). För 20 år sedan såg världen annorlunda ut, det var exotiskt att åka till Medelhavet, Thailand låg utom rimlighet, dit åkte bara ungdomar som åkte jorden runt... i dag är kommunikationerna så mycket snabbare, världen går att nå genom ett knapptryck. För 20 år sedan skaffade jag min första mobiltelefon, en tegelsten, i dag håller vi med enkelhet en smidig telefon som också fungerar som dator mm i handen... utvecklingen rusar framåt och statusen med den, eller?

Är det då egentligen det viktigaste? Är pengar allt?

Inte för mig eller min familj, dottern ställde frågan i dag, är våra pengar slut? Är vi fattiga? När jag stoppade veckohandlingen och sa att nu räcker det vi kan inte köpa allt utan att vi faktiskt har en veckobudget för maten för att kunna spara och planera ekonomiskt. Att då försöka förklara för en åttaåring att bara för att veckans pengar är slut så innebär det inte att vi är fattiga, det innebär bara att vi inte ska handla mer denna vecka och att vi absolut inte är fattiga! För för mig handlar fattigdom om att inte ha tiden  att umgås med sin familj, med barnen. Att inte kunna äta sig mätt och laga mat var dag, att inte kunna erbjuda frukt varje dag, att inte ha hela och rena kläder (nåja nu bortser vi från sonens förmåga att slita hål på knäna på jeansen var eviga månad, och jag låter honom ha dem ändå... för det går inte att köpa jeans i den takt han sliter hål på dem, önskar att NASA kunde dela med sig av kevlar till gossens jeansknän)! Jag möter fattiga barn på riktigt ibland (och nu handlar det inte om/i min yrkesroll, utan som privatperson) och ofta handlar det om misär, riktig misär, där jag önskar att jag verkligen kunde göra något på riktigt, och då handlar det om praktiska saker; kläder, mat, uppmärksamhet, det handlar inte så mycket om pengarna utan om uppmärksamheten, att möta barn som är utsatta tar så oerhört mycket energi, och att veta att det betyder så mycket med en öppen famn, med en kram, ett vänligt ord och att man som vuxen verkligen lyssnar, ser och bekräftar gör så mycket... barnfattigdom går att bekämpa genom att förebygga och stödja de som är utsatta, för även om Sverige är ett välfärdsland så fallerar vårt skyddssystem i bland, och inte något barn ska behöva somna otryggt och hungrigt för då är det dags att någon ser över våra system och utvärdera folkhälsorapporten från 2009!

Hur tänker ni andra när ni hör ordet barnfattigdom och rädda barnens rapport???

3 kommentarer:

  1. Det är ett stort och viktigt ämne du tar upp Nettan. Jag ska läsa rapporten som du har länkat till.

    Spontant när man hör fattigdom tänker man nog på pengar och att ha tillgång till praktiska saker. Men som du skriver, kan det vara saknad av vuxna som har tid, som vill engagera sig, som bekräftar och finns där. Kärlek, gemenskap och stöd.

    Vi stressar lätt upp oss med prylar, resor och höga krav. Jag önskar också att barn får gå i skolan med bra undervisning, engagerade lärare, utan mobbing och att när de kommer hem, finns det personer som är närvarande, bryr sig om, stöttar och ger villkorslös kärlek.

    SvaraRadera
  2. Tack Nettan för ett mycket viktigt och intressant inlägg. Ett viktigt inlägg i debatten kring det här med barnfattigdom. Barnfattigdom är ett växande problem i Sverige idag. Ett problem som inte borde växa i Sverige år 2012. Och då pratar jag inte om familjer som inte har råd att köpa mobiltelefoner eller datorer till sina barn. Nej, då menar jag de barn som vet att det inte kommer att finnas någon mat i kylskåpet sista veckan innan lön. De barn som får strömmen eller telefonen avstängd för att pengarna inte räcker till att betala räkningarna. Men den fattigdom som är mer skrämmande än någon annan är den fattigdom där barn växer upp fattiga på tid och uppmärksamhet. En fattigdom som det inte talas särskilt högt om i vårt högpresterande samhälle. För på samma vis som alla barn har rätt att äta sig mätta, ha hela och rena kläder har de också rätt att ha vuxna omkring sig som har tid för dem som prioriterar dem, som ser dem, som lyssnar och stöttar. Det är en fattigdom som verkligen behöver lyftas fram i ljuset och våga diskuteras.

    Tack för ett viktigt inlägg Nettan!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Vilket bra inlägg.
    Man kan leva enkelt och få ett liv där barnen klarar sig bra i skolan. Biblioteket är gratis och på loppis, Röda Korset, Myrorna och Gengåvan kan man köpa böcker till barnet. Att få del av det skrivna ordet är viktigt för barn och det kan man om man som förälder inte röker eller använder alkohol.
    Vad är mest värt, att ha råd att åka fem mil för att gå på Mac Donalds med sitt barn eller cykla med sitt barn till närmsta skog och plocka kantareller som är gratis? Vilket ger mest livskvalite? Bilturen till hamburgerrestaurangen eller det som var gratis, goda kantareller och en cykeltur till naturen?
    Vad är fattigdom, om en akademiker har studieskulder från CSN och som väljer att arbeta deltid och hamnar på fattigdomsstrecket men har gott om tid eller en förälder som kanske har 5000 mer i månaden och som jobbar mer? Är det verkligen så att alla barn som växer upp med fattiga föräldrar lever i missär?
    Nej, min dotter hade bäst betyg i nian och vann skolmästerskapen 3 år i rad i löpning, är det tecken på att hon saknade mat, att mamman rökte upp söp upp pengarna och inte ägnade hennes skolgång en tanke.
    Att vara fattig är fult i dagens samhälle men min dotter fick mycket men det räckte däremot inte till utlandsresor men är det verkligen allt?

    SvaraRadera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin