torsdag 6 maj 2010

Livspusslet fortsätter

En fundering, vem är det som säger/bestämmer att det är kvinnans/hustruns/mammans roll att ansvara för planering av logistik, lämna och hämta här och där, samåkningar, matsäck till utflykter, vem som ska göra vad, när och hur. Vem är det som per automatik utser en kvinna i relationen till planeringsansvarig? Det finns en bok som handlar om detta "Familjens projektledare säger upp sig!" av Gunilla Bergensten som handlar om just detta, om hur man ändå är den där projketledaren trots att man tror sig vara jämlika i grunden.
Jag har nyfiket läst på baksidan av den boken och hoppas på att få den i present för den känns som något jag kommer att skriva under på, skratta med och dela med mig av när livspusslet faller som ett korthus och kaos regerar.

Jag har inte valt den rollen, rollen som vår familjs projektledare, absolut inte, jag tycker om att ha struktur, speciellt på jobbet eftersom jag är lite glömsk i bland och det fungerar inte i mitt jobb. Jag tycker om att ha struktur hemma och jag vill inte leva i ett kaos, men med tre barn, två av dem 6 år och som i princip släpper saker där de står , en tonåring som hör en bråkdel av vad som sägs (hör till utvecklingen jag vet) så växer kaos lite väl snabbt i bland.
Mina listor fungerar delvis, det har blivit bättre men att hela tiden vara den som utför planerandet och plockandet i kaoset, tjatandet och pekandet med hela handen skulle jag vilja dela det med någon mer, att det inte bara sker på mitt initiativ de dagar jag har ork, utan att någon mer ser samma saker, hör samma saker och uppfattar det lite mer snarlikt. Men jag kan ju inte direkt klona mig till två heller, även om det finns stunder här i livet jag önskar att jag hade haft 8 armar. Inte heller begär jag att min man ska ändra på sig allt för mycket heller men någonstans måste vi mötas på halva vägen. Hur har ni andra det, hur fungerar vardagspusslet, och vilka är era hick-ups? Mitt stavas kaos!

Nåja fortsättning följer en annan dag...

Dagens kaos som blev ordning var vår hall, skohyllorna flyttade in i garderoben = inga skor på hallgolvet just nu i varje fall, vilket leder till mer orning! Bedrev även utsortering av gamla skor, inte klokt vad vi samlat på oss genom åren. Bort med det! Så det var dagens bot mot lite av vårt vardagskaos, fortsättning följer genom hela huset!





Annars har denna lediga dag bjudit på träningspass tillsammans med min fina vän Helen. Avkoppling tillsammans med mannen i mitt liv och att dottern hade en kompis med sig hem. Nu väntar en lugn kväll och i morgon är jag ledig.

Kram

3 kommentarer:

  1. Det ser ut ungefär så här i de flesta familjerna (i alla fall de jag har i min omgivning). Hos oss delar vi på allt praktiskt, både jag och Nicke fixar allt med barn, väskor som ska packar, tvätt som ska strykas etc. Men när det kommer till planering (köpa presenter, skriva matlista etc) så vinner jag med hästlängder. Har INGEN aning om varför det är så här med=)

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig till 110%! Och samtidigt så sitter man fast i det där tjatandet, utan att komma loss. Det mest fascinerande är i alla fall att när jag är ute och reser så funkar vardagsplaneringen. I stort sett i alla fall... Men alla extra sakerna faller bort.
    Undrar hur det kan bli så...?
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Vi delar också på allt praktiskt precis som i de flesta småbarnsfamiljer, givet, men när det gäller huvudsakligt ansvar för planeringen så vinner jag. Ta bara det där med dagistider tex så är det jag som har koll fast alamackan hänger fullt synlig för alla i köket och schemat står där!

    Kramar

    SvaraRadera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin