Vi körde vidare och stannade vid Harlösa Kyrkas utsiktsplats, och om Skåne är vackert? Givetvis!
I dag söndag är det en skräpdag, ingen rolig dag, en blädag för att citera dottern. Lederna värker, allt går på tok, jag fumlar och tappar saker och min fula ledsjukdom visar sig från sitt mindre vackra ansikte. Jag räknar mig som en frisk reumatiker, men även en frisk reumatiker har sina sämre dagar, vilket inte är så ofta, och tack och lov så har inte sjukdomen satt överdrivet synliga spår trots att jag varit sjuk hela mitt vuxna liv. Hur är då sådana dagar? Jo jag är mer lättirriterad, tröttare, vilar en hel del och tjurar över att jag just här och nu inte kan göra allt som jag planerat men jag vet ju att jag kan göra dem en annan dag, jag får bara ha tålamod. Men att leva med kronisk smärta, tja det är vad det är, jag har mindre ont nu än för 10 år sedan, jag rör mig i princip dagligen, men det skriver jag inte alltid om, för det är så självklart.
Men jag ska inte gnälla mer nu, jag lovar utan jag lever här och nu med min härliga familj och alla mina vänner och det är jag tacksam för. Jag har ett bra jobb att gå till och vi har tak över huvudet, vi lever i en världfärdsstat och det är skönt. Så det finns med andra ord mycket att glädjas åt. Så nu tänker jag njuta av en söndag med familjen, söndag innan ledighet går in i vardagslunk med skola, aktiviteter, tandläkarbesök och jobb.
Kramar till er alla!











































