lördag 18 maj 2013

32....





32 år sedan jag den där kvällen den 18 maj sa hej då för en livstid, inom mig visste jag nog vad som skulle hända, den 19 maj skull vi inte åka in till dig på sjukhuset, jag skulle först till skolan, andra klass och sedan på Friluftsfrämjandets Strövarna med kompisarna och nästa besök på sjukhuset i den större staden var planerat till dagen efter det, men så blev det aldrig. I stället kom mormor, morfar och en av mina mostrar i morfars svarta amazon, deras ohyggliga budskap och det faktum att du helt plötsligt inte fanns. Din kropp gav upp, år av kämpande mot diabeteskomplikationer tog ut sin rätt och först som vuxen har jag förstått vad som hände att du inte hade något val, att det inte fanns något annorlunda slut och att det inte var mitt fel. Det fanns tillfällen under min uppväxt då jag trodde att du bara gett dig av, år då jag varit arg på dig för något du inte kunde påverka eller göra något åt. År då jag saknat dig så att det gjort ont, i år är det ett sådant år, allra mest ont gör de ljuva dagarna i maj kring den här veckan och de här datumen är det som starkast. Jag försöker dock inte gräva ner mig, men det är så svårt just i år, andra år har jag hanterat det både bättre och sämre men just i år är det massor av faktorer som påverkar och som gör ont. Jag vet egentligen inte vilken av dagarna som är värst, den 18 eller den 19 maj, för båda dagarna gör så ont i år men det är bara att ta sig igenom och låta det berika. Önskar alla andra en underbar Pingst.

(Dagens bild: Makens Iphone över skånska rapsfält)

4 kommentarer:

  1. Jag skickar mina varmaste kramar till dig!
    Önskar dig så bra dagar som det bara går.

    Suz

    SvaraRadera
  2. En fin skånemajbild till en sorglig text. Ett sådant minne till ett datum går aldrig att sudda ut. Ska inte suddas ut. De vi älskade ska inte glömmas bort. Men jag tror inte att de skulle vilja att vi är för ledsna. Deras högsta vilja var och är säkert att vi som är kvar här ska må så bra som möjligt. Om de kunde skulle de pumpa oss med värme, kärlek, styrka och skratt. I en rättvis värld skulle INGEN behöva missta sin mamma i den åldern. Det gör ont när jag tänker på att det hände dig.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Kära Nettan....det känns i hela kroppen när jag läser det här. Så smärtsamt det har varit för dig.

    Mina varmaste och största kramar! Jag tänker på dig och är glad för att du har din underbara familj.

    Lotta

    SvaraRadera
  4. Stora och varma kramar till dig!!
    Ingen ska behöva förlora sin mamma i ung ålder, ingen.
    Ofattbart sorgligt.
    Styrka och kramar!!

    SvaraRadera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin