måndag 2 augusti 2010

Livets Svängningar

Om bara några veckor är det dags, mina nyss så små tar klivet in i skolans värld, förskoleklass, år ”0” eller vad man nu ska kalla det. Mina nyss så små har blivit stora nog att börja ta steg utanför den skyddade verkstad som förskolan och hemmet erbjudit. Upplever att det var nyss som de föddes, sedan de var alldeles nya, små oskrivna blad som bara väntade på att fyllas med mening, och handling.

Nu är de egna individer, om än varandras bästa kompisar, förutom då de kivas, är oense om vad som ska göras. De har en otrolig trygghet i varandra och med den tryggheten växer de och blommar som de självständiga individer de är. Olika men ändå så lika. Jag tror och upplever att de är lyckliga, levandes här och nu, med full vetskap om att de får vara barn i vår vardag. Barn som har tid att få växa och utvecklas i sin egen takt och i harmoni utifrån de gränser som vi som föräldrar ger dem.



Och om bara några veckor ska vår store börja andra året på gymnasiet, initialt en vecka tidigare eftersom de åker till fjällen med skolan i en vecka för att fjällvandra, men sen så startar även han sitt andra år. Sommaren har varit aktiv även för honom och det är kul att vara en del av hans liv även om han så smått börjar ta steget ut på egna ben med allt vad det innebär så vet även han att han bara kan luta sig tillbaka för att få stöd och trygghet.



Det är så skönt att få se barnen blomma och veta att det vi har gjort här hemma har hittills gett oss trygga och harmoniska barn. Även om det inte alltid varit en dans på rosor, för precis som många vet så har rosor törnen som man kan sticka sig på, men erfarenheter är alltid nyttigt! Men framför allt är det viktigt att ge barnen obegränsat med kärlek, alltid!

4 kommentarer:

  1. Markus börjar på fritids nästa vecka och sen drar förskoleklassen igång om två veckor. Spännande och han ser verkligen fram emot det!

    SvaraRadera
  2. Ja mina barn börjar inte på fritids förrän den 19 augusti när jag börjar jobba igen. Kommer kännas så konstigt efter den skyddade verkstad de haft på förskolan. Men de ser fram emot det och de är bara att följa med!

    SvaraRadera
  3. Det är ju en förälders högsta önskan - att barnen får en grundläggande trygghet med sig ut i livet!
    Tänk att de är så stora, småttingarna. Här har jag svårt att vänja mig med två skolbarn trots att den yngsta blir 8 nu...

    SvaraRadera
  4. Lotten, visst är det en konstig känsla, man tycker inte man blir äldre själv men barnen växer och utvecklas i ett rasande tempo!

    SvaraRadera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin