Mellandagar, lite jobb, men helt ok då situationen är som den är på jobbet. Här hemma lugna förmiddagar, många koppar te och spel tillsammans med barnen. Vi testade även den goda chokladen vi fick av svärmor/farmor och ett suveränt gott tips på varm choklad i dessa tider är:
1 tsk kakao av god kvalité
1 tsk vanlijsocker
1 krm kanel
1 tsk muscovadosocker
Blanda med lite mjölk och slå på
varm mjölk + ev marshmallows = mums
Te då? Min passion är kvar, julens nyhet blev Kusmis julte, magiskt gott och en kopp te och en bra bok är så rogivande, oavsett tidpunkt på dygnet ensam eller tillsammans med någon annan spelar ingen roll!
De sista skälvande dagarna av 2012 kommer att ägnas åt summering av 2012 (listan kommer i bloggen sen), läsning av underbara feelgood böcker, och ja pappa jag har tagit mig långt förbi sidan 35 i 3 Sekunder men deckare får vila lite nu i bland blir det lite för nära verkligheten med ond bråd död och då behövs lite verklighetsflykt i engelska och irländska feelgood böcker i stället.
I dag lördag väntar en tur till Höganäs och fina vänner, och i kväll avslutning på Downton Abbey, gissa om jag är glad att det ska göras ännu en säsong av favoritserien, den är så underbar och favoriten förutom Mary Crawly är den underbra änkehertiginnan, skådespelerskan Maggie Smith är enastående, härliga, spetsiga kommentarer och hon lyckas alltid få folk hon vill utan att de förstår hur de hamnar där!
Det har varit en stilla underbart skönt ledig jul! Barnen har pysslat med sina julklappar, vi har umgåtts med nära och kära, det har spelats både cello och tvärflöjt, vi har sjungit, skrattat och tittat på gamla bilder. Lagat mat åt mina kära svärföräldrar och firat juldagen med dem. Det har också fyndats på rean i dag den 26:e. Men det har har inte funnits någon stress. Så med andra ord vi har haft en underbar jul.
Jag har testat nytt saffransbullsrecept med både mandelmassa och vit choklad, kan berätta att de blev underbart saftiga och goda. Passade även på att testa ett nytt långpannebröd, med russin som också blev gott så här i jultider. Julmat blev det bara på julafton och för en gångs skull lagade vi tillräckligt med mat, inte en massa rester kvar efteråt utan det blev alldeles lagom
Julklapparna under granen innehöll fina klappar till alla barnen, och det var härligt att se hur nöjda de blev. Lagom många paket och ingen blev utan. Sonen har pärlat ett snygg halsband till mig och det får jag nog räkna som årets julklapp, ligger mycket kärlek i det.
Juldagen inleddes med traditionsenlig julotta, körsång och frukost hemma hos en av de familjer som sjunger i kören. Det är en gammal tradition och mysigt var det. Efter det så spenderade vi resten av dagen hemma hos svärföräldrarna och bjöd dem på middag, vi hade en lugn mysig dag tillsammans med dem.
I dag annandag jul är det en lugn dag, de yngre skrotar runt i pyjamas, pysslar med lego, ritar och läser i julklappsböckerna. Den äldre kollar på hockey och vi vuxna roar oss med julklappsböcker och avkoppling. Nu väntar två arbetsdagar och ledig helg för att sedan räkna ner mot lite längre ledighet. Ska bli skönt att ladda batterierna tillsammans med barnen under en veckas tid.
Och dagens boktips: En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna, irländsk feelgood när den är som bäst, tillsammans med en kopp varm choklad och en pepparkaka!
... Blomsterkompaniet i Vellinge! Men först den obligatoriska granbilden, i går tog vi in och klädde årets julgran. Min lediga fredag har varit fylld med pyssel och trots att jag vaknade tidigt så har dagen blivit mycket bra!
Åter till Blomsterkompaniet, först hade barnen och jag planerat att binda en egen krans, men jag insåg raskt att tiden räcker inte till till detta pyssel i år. Så vi åkte till fina Jea som har Blomsterkompaniet i Vellinge, hon gör de mest fantastiska binderier, arrangemang och fina kransar och till henne vänder jag mig alltid när jag ska skicka blommor någonstans. Nu var vi på jakt efter en krans till dörren och som den underbara människa hon är involverade hon barnen som tillsammans med hennes hjälp i butiken monterade ihop årets krans.
Jo maken snarkar. Barnen sussar sött och en annan ligger klarvaken, snurrar, försöker somna om samtidigt som stressen rusar runt i kroppen. Inte bra, inte bra alls. Men den här gången är det den där förbaskade Luther på axeln, som hoppar upp där och piskar på. Jag känner ett ansvar mot mina studiekollegor, vi har deadlines på skoluppgifter som skall göras och jag vet att det är ok att halka efter, speciellt eftersom det är dotterns hälsa som har fått stå i fokus under en tid, tillsammans med allt annat runt omkring, med jobb, julförberedelser mm. Men det gjorde att jag halkade efter och jag tycker inte om att halka efter, det stressar mig. Så eftersom jag prioriterade mitt barn, min familj och vår vardag framför tre rapporter som skall in före jul, alla tre med olika deadlines var det bara att bita i det sura äpplet och göra mitt bästa.
Men för att återgå till rubriken så använde jag min sömnlöshet på ett vettigt sätt, hellre starta dagen knasigt tidigt, huset är tyst mina tankar får mala utan att de blir avbrutna av sjuttioelva Mamma, mamma mamma kan vi, ska vi, när ska vi, hur ska vi osv. Jag älskar verkligen min familj men i bland behöver mina tankar få snurra färdigt för att det ska bli ordning och reda på saker och ting. När jag kom ner där i vargtimmen, låg ett vitt snötäcke ute på marken, jag tände adventsljusen och gjorde mig en kopp te och på en och en halv timme med koncentrerat arbete avslutade jag den sista rapporten vars deadline var vid midnatt mellan torsdagen och idag. Så nu är den undan och jag lovar jag ska inte göra något som helst skolarbete under hela julen!
Men annars då, hur bota sömnlöshet? Glöm varm mjölk, det fungerar inte på mig, har aldrig gjort, tycker bara att det är förbaskat äckligt! Ibland kan jag dock dricka te på kvällen och det fungerar rätt bra, förutom när det blir så knasigt som i natt då är det nog inget som hjälper! Vad har du för tips att komma med?
Det har jag ju gjort, funnit en hel del och delat det med pappa. Det som jag vill göra däremot är att finna våra nu levande amerikanska släktingar och få reda på vad som hände pappas farmors systrar som emigrerade från Värmland till andra sidan Atlanten. En av dem startade sitt äventyr i Boston, men var tog hon vägen? Fick hon några barn? Skrevs det brev hem till Sverige? Den andra systern har jag mer koll på, hon gifte sig och flyttade till Chicago, men den har jag inte lyckats hitta vidare ledtrådar till nutida ättlingar men skam den som ger sig, på min julsemester ska jag ta tag i detta igen och det ska bli så spännande att leta framåt i stället för bakåt!
I går var det ju avslutning i Allt för Sverige och nu när jag sett avsnittet måste jag säga att det var en mycket värdig vinnare, grattis!
I dag är det en ledig måndag som ägnas åt studier, tillagande av dessert till kvällens körövning då vi ska öva för julottan och äta jultallrik. I morgon då jag också är ledig ska det pluggas så jag kommer i kapp med studierna!
Innan vi går in på vardag och ytligheter så kan jag inte låta bli att reflektera över det ofattbara i USA. Ett land där rätten att värna om sig själv och de sina är stark, att vapenlagar är oerhört generösa och gör att i princip vem som helst kan ha vapen hemma. En sådan här hemsk händelse skulle kunna hända var som helst i världen, till och med i lilla trygga Sverige. Det jag nu funderar på samtidigt som jag känner så oerhört för de familjer som förlorat det käraste de har är hur det kan förebyggas? Hur kan vi i samhället tänka annorlunda? Går det att tänka annorlunda? Klart att det gör, för som föräldrar har vi ett ansvar att ge våra barn de normer och värderingar som finns i samhället och så vitt jag vet finns det inte någon förälder i denna värld som vill uppfostra sitt barn till en massmördare av den kaliber vi nu fått se vidden av. Arv och miljö spelar förmodligen roll men vad är det som väger över, arvet eller den miljön vi fostrar våra barn i? Jag är övertygad om att miljön påverkar mer än vad genetiken gör. Jag hoppas verkligen att begreppet arvssynden är avskaffat i ett ärende som detta för barn bär aldrig skulden för hur de uppfostras, det är vi föräldrar som ger våra barn psykologiska verktyg att hantera konflikter och oväntade situationer.
Nu är det lätt för mig att sitta och resonera kring detta som sitter i mitt trygga julpyntade hem på andra sidan Atlanten långt borta från den verklighet som utspelar sig i Connecticut. Men det gör mig sorgsen att sånt här får hända utan att det funnits signaler innan som man missat eller inte hunnit med att uppfatta, eller gud förbjude ignorerat. Någonstans har något gått fruktansvärt fel, sedan spelar det ingen roll eftersom det nu är gjort och aldrig kan göras ogjort. Jag hoppas innerligt att det dras lärdom av det här, för tidigare skolskjutningar har ju tydligen inte lärt de styrande något än så länge och något måste ju göras av de som kan påverka och göra något åt det.
----------------------------------------------
Nu till vår vardag här hemma, vi är lyckligt lottade:
Tänk i går hade det gått nitton år sedan jag såg in i de vackraste bruna ögon, små händer som höll så hårt i mina, min lille stjärngosse (han var beräknad den 13 december). Ögonen har tindrat genom åren, han har utvecklats till en härlig ung man men jag kan fortfarande se pojken med skrubbade knän, busungen som fick foten gipsad trots att det bara var en spricka i den eftersom han var en busig sexåring.
Tryggheten här hemma har låtit honom växa fri, låtit honom få göra saker, åka på äventyr på andra sidan jordklotet. Musiken som alltid spelat stor roll i hans liv upptar nu hans tillvaro och vi finns här bakom, en trygghet att komma till när det behövs. Kärleken till ett barn är bland det största som finns!
I går firade vi honom när han kom hem, vi började med bio, Hobbit eftersom han tycker mycket om Sagan om ringen och lillberor var mycket nyfiken så passade det, dottern var dock inte imponerad och den hade ett segt parti och nu ska jag erkänna något, jag brukar aldrig somna på bio men jag slumrade till (hade två tuffa arbetspass bakom mig), det var ett parti i filmen som var lite långsamt och då föll ögonlocken igen på mig, pinsamt, lite. Men filmen var bra, tyckte hela familjen i varje fall, även om det finns otäcka partier.
Kan dock avslöja att när magistern vi hade i femte klass läste Bilbo för oss så bestämde jag mig för att aldrig läsa Tolkien, något jag gjorde först som vuxen och Sagan om härskarringen är den enda filmtrilogi som är bättre än böckerna de baserats på!
Efteråt åt vi middag ute hela familjen, det händer inte ofta men nu gjorde vi det och vi hade en mysig kväll tillsammans innan han fortsatte lördagsnatten med sina kompisar och vi åkte hem.
Väl hemma så blev det en mugg julte, ett avsnitt Downton Abbey och många timmars god sömn!
I dag söndag är jag ledig, pepparkakshusbakning står på schemat, precis som körsång för dottern med tillhörande avslutning, lakritskyckling och massor av tredje adventsmys!
Njut av söndagen, var rädda om varandra och ta vara på dagen!
... och dagen börjar med rimfrost på träd, buskar, precis allt är klätt i rimfrost.
Till och med på mitt jobb får vi besök av Lucia med tärnor. Tyvärr kom det inte någon Lucia till vår avdelning. Men nere i ljusgården förgyllde de tillvaron för barn, föräldrar och personal.
På kvällen var det så dags, Luciafirande i en av våra vackra kyrkor, och vi njöt av en stunds lugn och ro tillsammans. För mig är Lucia starten på julen, nu väntar fina dagar och i morgon kommer min stjärngosse hem, den store som var beräknad på en luciadag för nitton år sedan fyller 19 i morgon och vi har överraskningar på lut för honom!
Jag tycker om de vackra ljuskronorna i kykorna här ute på landet, stämningsfullt, vackert. Och Luciatåget i år skötte sig över förväntan. Dottern gillar inte levande ljus men hon var klok och blåste ut det i tid.
Och här hemma sprids en doft av jul, vår hyacint blommar och det är en härlig doft blandat med alla de andra juldofterna! I helgen väntar pepparkakshustillverkning och på söndag får vi se resultatet.
I min värmländska hembygd finns spåren av en stor man, han levde inte där så länge, bara två år, 1894-96, men hans intressen i bygden satte sina spår i flera industrier som hade sin storhetstid under 1900-talet. Jag glömmer aldrig när jag var barn och det small i en del av fabriken, fönster som flyger upp, eller går sönder I dag hedrar vi hans minne med fler olika priser, både naturvetenskapliga priser och priser i ekonomin, litteratur och fredspriset (Oslo).
Bilderna ovan visar Alfred Nobel, Björkborns Herrgård, där han bodde och detaljer från hans labb.
Här hemma har vi som tradition att de prisutdelningen, och jag tycker om att lyssna på pristagarnas tal. Barnens skola har i dag firat Nobeldagen, lite godare lunch, dans i idrottshallen och lite annorlunda skoldag en dag som denna. Jag tycker att det är en fin tradition som vuxit med åren och jag hoppas verkligen att skolorna kommer fortsätta sin fina tradition.
Det har fortsatt att snöa,i dag och jag gillart, december är precis som december ska vara!
Dottern skulle på bowlingkalas så det var bara till att ge sig ut i ovädret. På vägen hem passade vi andra på att handla lite julklappar och saker till dagens middag och till dagens pyssel, marsipanfigurer. Konstnärssjälarna i familjen flyttade på pepparkakshusbaket till nästa söndag så i dag gör de figurer i marsipan i stället.
Bilden ovan visar vägen mot motorvägen när ovädret precis hade börjat och bilden nedan visar ungefär samma vägsträcka en timme senare.
Väl hemma igen är vi glada att dottern får skjuts hem och att vi inte behöver ge oss ut i yrsnön igen. Ute skymmer det och skottat snö har jag hunnit med, härligt rosig om kinderna är det gott att komma in och fika.
När vi var i väg och handlade passade jag på att leta reda på en ny ansiktscreme, jag får en väldigt torr hy på vintern och min vanliga anisktcreme räcker inte till, utan jag behöver mer, tyvärr hade den jag haft tidigare utgått ur sortimentet så jag får testa en ny produkt och det blir spännande eftersom jag inte har testat den innan. Än så länge känns det lovande och kanske ansiktet låter bli att krackelera i kylan nu?
Kul har de familjens pojkar.Tillverkning av olika marsipanfigurer en söndagseftermiddag i december. Både tomtar, hundar och snögubbar tar form, vissa under skratt och andra med tårar av frustration då det inte blir som man tänkt sig. Men kul har de och de slutade när maken började göra rosa elefanter!
Och ute fortsätter det att det blåsa och snön vräker ner, men det gör absolut inget för vi är hemma och inomhus och behöver inte ge oss ut förrän i morgon....
