En härlig lördag

Genom ett regnigt Skåne sista lördagen i september körde vi 108:an mot svärföräldrarnas hem i norra Skåne. Barnen hade längtat massor efter farmor och farfar så det var verkligen dags för ett besök i skogen.

Massor med skratt, utrymme för minnen, gamla bilder från slutet av 1970-talet (och ännu tidigare) och början av 1980-talet hittades. Många goda samtalsämnen och mannen som insåg att det var dags att röja på vinden medan jag hälsade på alla mina böcker som numera bor hos mina kära svärföräldrar, (Ja en kasse fick följa med mig hem).

Och på vägen hem, denna fantastiska fullmåne, ett runt lysande klot som fick familjens rymdfantast att skina som solen trots att han var trött. Många funderingar kring månen och månens baksida fick vi höra under resan hem.

Knasiga veckan

Dagarna blir allt kortare, och förra helgen var det höstdagjämningen, och det känns helt ok, jag trivs med att dagarna blir kortare eftersom det är livets gång. Jag försöker att ta tillvara varje dag, leva varje dag, se det positiva varje dag men i bland kommer händelser för nära, berör på djupet. I land följer tankar med hem som ska stanna på jobbet - nackdel med det yrke jag har att i bland går spåren av ett möte, en blick och ett ord djupt. Något som är positivt är att jag har blivit bättre på att stoppa innan sådant händer, men det handlar inte om förlust av empati eller omtanke eller professionalitet, för det handlar om att stänga av i tid och följa med i de spelregler som finns. Att ge och ta emot och vara lyhörd men även att veta sina egna begränsningar, styrkor och svagheter och att våga vara ärlig mot sig själv! Och att se helheten i stället för bara delarna!

Det har varit en knasig vecka annars och hur beskriver jag den egentligen? Bakslag x många, medan andra saker flyter på som på räls. Trasig tandställningen (sonen). Knasig och mycket dum mage (dottern), massor på jobbet och katastrofer som berört oss djupt. Samtidigt har andra saker bara fungerat och livet har snurrat vidare trots att det stannat till ibland för otrolig eftertanke.  Men i bland så blir det knasiga veckor och då är det bara att följa med strömmen och gilla läget för mer går inte att göra, man kan inte påverka allt däremot så ska man påverka det som är påverkningsbart, eller hur?

Men nu väntar en härligt ledig höstig helg då jag ska umgås med familjen och ladda batterierna, promenad i skogen planeras, fixa hemma planeras också! Med andra ord kommer det att bli en underbar helg! Och kanske blir det en sagolik äppelpaj...

(Bilder via tumblr.com)

Passion för...

... te, är något som har funnits där sedan min kära pappa lät mig smaka som barn. Via mormors sirliga tekoppar med Earl Grey, varmt sött och med en citronskiva i har vi nu landat i min vardagliga passion för te. Jag har i omgångar försökt lära mig att tycka om kaffe, men det går inte, absolut inte, jag är en te-människa. Min kropp är inställd på te och så får det helt enkelt förbli. Minst tre muggar om dagen, och på lediga helger kan det bli två redan till frukost.

Favoritte då? Earl Grey är ju ofta oslagbart, det teet passar till det mesta, men jag dricker ofta grönt te, darjeelingte och i bland även lite andra sorter. Påste går oftast bort, på jobbet går det an, men jag funderar på om vi tedrickare på jobb ska starta en teklubb?

Mer passioner när jag ändå är igång;  höst, böcker - klassiker, nya, är oerhört glad för medlemskapet i Bokias Låna-Läs klubb, nya böcker som verkar vara helt underbara!  Kastanjer, det knäppande knastrande ljudet från en brasa i en öppen spis (saknar det nu), långa promenader där kylan och vinden biter i kinderna och det känns så friskt. Tjocka raggsockor, iskall nästipp på morgonen när man vaknar och höstvindar som viner runt knuten. Gula löv på marken. Lugn och ro inomhus, lugn och ro i själen. Jag tar vara på mina lediga timmar, myser med man och barn, skriver lite, pysslar, testbakar nya recept och provar nya rätter. Hösten är verkligen min årstid!

Med andra ord jag älskar hösten och önskar alla er andra en härlig höst!

Bilder via tumblr.com

Snurra min jord...

... allt snabbare. Tankar som spretar åt tusen olika håll, beslutsångest som heter duga. Hur och vad göra?
Känner mig sjukt obeslutsam och grubblar ledig tid igenom. Att fatta rätt beslut borde inte vara så envetet svårt. Men vet ni vad, det är det.

Så snurra min jord, låt mig finna balans och harmoni och våga tro på mig själv att jag kan och vill!!!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördagsfunderingar

Många är tankarna som far genom huvudet, hur liten är man inte på jorden och hur lite kan man påverka, visst man kan påverka en hel del saker som rör en själv, men kan man förändra det stora? Att varje dag iaktta hur något vackert och välfungerande trasas sönder till molekyler, när oro sprider sig som ringar på vattnet. Vi lever i ett välfärdssamhälle, och i mina ögon borde vi kunna tåla en skattehöjning om pengarna gick till rätt sak och inte ner i andras fickor på vägen dit. Att ge personal i vården anständigt betalt är väl inte så himla svårt? Eller? Eller att ge lärare och förskolelärare rättvist betalt vore inte heller så svårt. Att arbeta med människor i dag är inte värdefullt. Att fostra och ge kunskap till nya generationer prioriteras inte. Att vårda och möta människor i livets början, under dess gång och i livets slut är inte heller det glamouröst, men ändå har vi en hälso och sjukvårdslag som anger att alla har rätt till en lika vård, och att den största möjliga nyttan skall komma så många till del som möjligt men snart är det inte möjligt längre då det ska sparas på allt. När personalen skall arbeta sina egna arbetspass och dessutom andras. Snart kommer det inte finnas folk som orkar arbeta inom vård och omsorg, den välfärd mina föräldrar och mor & farföräldrar byggde upp håller på att monteras ner. Att arbeta med människor är inte ett kall, det är inte volontärarbete man gör för att vara snäll och idka välgörenhet. Vi som arbetar med människor har oftast en gedigen utbildning i ryggen, för egen del har jag många års studier på högskola/universitet, och det gäller även av många av mina kollegor. Det vi gör till vardags är saker vi aldrig kan prata om. Vi utgör en trygghet och en ryggrad i den svenska vården, vi finns där för dem som behöver oss och det vi dagligen ser och gör syns aldrig utanför våra väggar. Vi förväntas finnas där dygnet runt och året om. Är det då så svårt att se till att vi får vettigt betalt? Att vården inte beläggs med sparkrav som monterar ner verksamheter och försämrar säkerheten för de människor som söker vår hjälp?

Om det finns två verksamheter som jag gladeligen skulle betala mer skatt till så är det vården och skolan, och dessa pengar borde komma dem till del utan att passera politikers händer först!

Hur tänker du?

Bilder från tumblr.com

Vad vill jag?

... sluta blogga eller inte, plugga vidare och få mer kompetens eller inte? Flytta till en öde ö känns just i dag som en synnerligen god idé, fråga mig inte varför det är bara en sån dag idag.

Skälet till fundering nummer ett är att jag har bloggat på något vis sedan 2002, det började med en sida om bröllopet, fortsatte med graviditetsdagbok, för släkt och vänner, följdes sedan av reflektioner kring att vara nybliven tvillingförälder med allt vad det innebar, sjukdom och oro men även otroligt mycket glädje och så studier, studier studier...
Sen jag slutade plugga på heltid och vi hamnade i drömhuset blev det en annat fokus i bloggandet, fortfarande en hel del familj och vardag, men även annat, mina intressen men idag just här och nu kände jag bara att vad vill jag egentligen, vad vill jag med mina texter. Jag startar ju inte direkt någon samhällsrevolution? Jag är inte någon ypperlig fotograf och har bara några få trogna läsare...??? Frågorna och funderingarna finns där, är det dags att lägga ner efter nästan 10 års pyssel och skrivna texter?

Svar på detta är att jag faktiskt inte vet, jag får nog ta mig en funderare. Det fårjag även göra efter dagens samtal på jobb, spetskompetens eller ej? Går det att kombinera studier med familj och lite jobb, orkar jag ge det ett år till eller är det  helt enkelt så att jag ska bli vid min läst? Får nog fundera på det också... för just nu spretar mina funderingar åt tusen håll och jag vet att tillslut kommer allt falla på plats... igen... snart!

Bild från tumbl.com

Trasighet....

... slitna jeans, tröjan som förlorat både färg och form. Jagade ögon, tillbakadragande, undvikande... orden om trasighet är många, sorgen och ilskan jag kan känna över att så många lämnas utanför, känner sig svikna och ensamma i ett välmående land. Hur göra för att hjälpa? Hur nå föräldrarna till dessa barn och få dem att se och öppna det som de låst så hårt?

Samtidigt tacksamhet, tre trygga barn som jag värnar om som en lejonhona, som älskas så innerligt, som får pröva sina vingar, som får frihet och ansvar och kärlek i lika delar.
Det är här mina funderingar stöter på patrull, att ödmjukheten testar mig, vill lära mig att även om jag har höga krav på mig själv som förälder så är vi alla så olika. Att jag måste vara ödmjuk inför det jag inte förstår och inte kan påverka. Jag hoppas och tror innerligt att alla föräldrar vill sitt barns bästa, och ge dem trygghet, närhet och kärlek, kraft att växa, utvecklas och lära sig saker. Men att under lång tid se barn fara illa utan att något händer gör mig oändligt sorgsen. Maskrosbarnen som lär sig överleva och gör det till en konst.

Alla barn förtjänar att vara trygga och välmående....

Ja jag har haft en tuff dag med många tankar, detta ämne lär jag säkert återkomma till med fler funderingar under denna höst för jag har långt ifrån funderat färdigt, jag har bara börjat...

Eget rum

Oj oj oj som tösen  väntat på detta, i två veckor har det mellan jobb, skola och kvällströtta barn och föräldrar ägnats tid åt att rensa, sortera, kasta och strukturera. Men idag så kände hon äntligen att nu är rummet mitt. Vi har fixat med lampor och ljus, trixat med en gammal TV från storebrors rum, fixat med möbleringen och äntligen börjar vår lilla tjej bli nöjd. Flöjten har sin givna plats på skrivbordet, ordning och reda råder.

Välkommen till Linnéas rum!

Go' Natt & Dröm Sött

Att rita och pyssla är några av hennes favoritsysselsättningar, så hon har ett bra skrivbord för detta ändamål, men även en bra läxplats. Vi ska montera upp en hylla på väggen för böcker mm och ordna en bra skrivbordsbelysning till både henne och William.

Och utanför fönstret Magnoliaträdet med vita blommor om våren...

Nästa helg ska vi fota Willes rum, men där är lite  mer att göra först, för av någon outgrundlig anledning är inte ordningen och reda lika närvarande där!?

Modig

I bland glänser Disney och Pixar till Hitta Nemo och Wall-E är ju bra exempel men nu kan vi ju även lägga till filmen Modig som utspelar sig i Skottland till den listan. En film med budskap och där bandet mellan vuxen och barn är starkt.

 

I går var vi iväg och såg den tillsammans med barnen, 3D glasögon på näsan och barnen fulla av förväntan. Och om barnen får bestämma är det en film som hamnar i vårt filmbibliotek för den gillades av både liten och stor. Sensmoralen gick inte att ta miste på och ofta så är det ju så i Disney's filmer att det finns en sensmoral som ligger till grund för filmen, en tanke bakom helt enkelt.

När jag ändå är i gång och lämnar ett filmtips tänkte jag att jag kan lämna ett boktips också!

Tiden där emellan av Maria Dueñas, en fantastisk bok som spänner över tiden från tiden före Francos revolution i Spanien till tiden efter andra världskriget. Om hur en skicklig sömmerska kommer nära de högt uppsatta i maktens korridorer och förser den engelska underrättelsetjänsten med information på sin mönster i form av morsekod. Från Spanien till Marocko och Spanien igen, en mycket bra bok och tidsflykt!

Ha en skön söndag!

Välkommen September...

... redan första lördagen i september månad. Årets åtta första månader har passerat, sommaren går definitivt mot sitt slut, och hösten knackar på. Även om årstiderna har jämnats ut, något som meteorologerna säkert kallar nått fyndigt och kan förklara med massor av vetenskapliga formler och teorier, som lutar åt olika väderfenomen som styr vädret så bryr jag mig bara en smula, för ärligt talat så vill jag ha en vacker höst och en smällkall vinter i år så att det blir ordning och reda på årstiderna igen!

Jag älskar hösten, har alltid gjort det och kommer förhoppningsvis alltid att göra det. Jag tycker om alla årstiderna men hösten är speciell för mig. Mer harmoni, tända ljus, legitimt med filtar och att pyssla inomhus, långa promenader i skogar klädda i höstens alla färger. Äppelpaj som sprider sin doft i huset, grytor, långkok på helgerna. Livet blir på något vis mer långsammare, tempot blir lugnare.

Att ta långa promenader, eller börja dagen med en power walk i en skog som denna är underbart, ljuden är så dämpade, färgerna så vackra och ofta är luften hög, klar och alldeles krispig. Gillart! 

Att pynta dörren med en fin höstkrans piggar upp i mörkret som kommer allt tidigare. Att tända värmeljus i de där ljuslyktorna som jag tycker så mycket om lyfter också kvällarna mot nya dimensioner. Att få vara ledig på helgerna tillsammans med familj, umgås med fina vänner och bara vara tid hör hösten till.

Vi har en relativt lugn höst  framför oss åtminstone nu och planeringsmässigt finns det flera härliga luckor som ger utrymme för att bara vara!

I dag lördag har vi förberett oss lite, sommarens sista njutningar, vi plockar och pysslar både inomhus och utomhus. Barnens rum får sitt sista fixande innan vi anser att vi är klara. Ordning och reda råder redan inne hos dottern, hos sonen tar det lite mer tid att strukturera upp tillvaron men det går framåt.

Njut av denna första lördagen i september, för det gör vi!

(Alla bilder tumblr.com)

Tio ljuvliga år!

This day, this moment in life, för tio år sedan nygifta, sprudlande av glädje och lycka, framtiden låg för oss.

På tio år hinner det hända otroligt mycket, vi har fått två fina barn och den äldste sonen har hunnit flytta. Vi har orienterat i skog och mark, kört oräkneliga turer med bilen i form av olika skjutsningar, besökt både nya och gamla välkända platser i Skåne och andra delar av Sverige. Skrattat massor, gråtit, varit oroliga, gått långa promenader vid havet. Legat i mörkret och skrattat tills vi fått ont i magen. Bott i ett fantastiskt hus, flyttat till mindre. Varit på världens bästa ö (Herrmanö)! Njutit av lyckan i sonens ögon när han vandrade runt på NASAs utställning på tekniska muséet. Beundrat ett okänt antal sniglar och andra kryp. Sett våra barn utvecklas från bebisar till fantastiska 8½ åringar, sett en 9-åring gå från osäkerhet till trygghet och harmoni. Tack käraste älskade man för all den lycka du ger varje dag!

Denna otroligt vackra bukett väntade på mig idag när jag kom hem från jobbet!

Ett stort tack vill jag också skicka till en underbar bloggvän som vet hur man berör människor och som kan skriva så vackra ord att jag får tårar i ögonen! Tack Lotta - Min plats i solen för det otroligt fina kortet som kom med posten idag, jag blev så rörd att jag började gråta. Du är en helt underbar person och jag önskar dig allt gott vännen!