torsdag 6 september 2012

Vad vill jag?

... sluta blogga eller inte, plugga vidare och få mer kompetens eller inte? Flytta till en öde ö känns just i dag som en synnerligen god idé, fråga mig inte varför det är bara en sån dag idag.

Skälet till fundering nummer ett är att jag har bloggat på något vis sedan 2002, det började med en sida om bröllopet, fortsatte med graviditetsdagbok, för släkt och vänner, följdes sedan av reflektioner kring att vara nybliven tvillingförälder med allt vad det innebar, sjukdom och oro men även otroligt mycket glädje och så studier, studier studier...
Sen jag slutade plugga på heltid och vi hamnade i drömhuset blev det en annat fokus i bloggandet, fortfarande en hel del familj och vardag, men även annat, mina intressen men idag just här och nu kände jag bara att vad vill jag egentligen, vad vill jag med mina texter. Jag startar ju inte direkt någon samhällsrevolution? Jag är inte någon ypperlig fotograf och har bara några få trogna läsare...??? Frågorna och funderingarna finns där, är det dags att lägga ner efter nästan 10 års pyssel och skrivna texter?

Svar på detta är att jag faktiskt inte vet, jag får nog ta mig en funderare. Det fårjag även göra efter dagens samtal på jobb, spetskompetens eller ej? Går det att kombinera studier med familj och lite jobb, orkar jag ge det ett år till eller är det  helt enkelt så att jag ska bli vid min läst? Får nog fundera på det också... för just nu spretar mina funderingar åt tusen håll och jag vet att tillslut kommer allt falla på plats... igen... snart!




Bild från tumbl.com

8 kommentarer:

  1. Visste inte att du bloggat så länge Nettan! Du är ju proffs. Jag har bloggat aktivt i 1 1/2 år nu..."work in progress" fortfarande ;). Imponerad av allt som hänt och som du bloggat om. Det är stora saker du skrivit om.

    För mig är du en fantastisk mjuk, klok, kärleksfull och fin person som sprider värme här på nätet. Jag är inte ensam om att känna så. Hoppas du vill fortsätta skriva och ha tid för att dela med dig av din vardag och fest. Du behövs här!

    Kram
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina, fina du Lotta! Du är en underbar människa och jag har läst dina tankar och tagit dem till mig...

      Många många kramar

      Radera
  2. Hej Nettan!
    Jag instämmer till fullo med Lotta ovan - du behövs här. Har själv inte bloggat lite mer än ett år och förstår vad du menar när du säger bara några få trogna läsare och vem vill läsa vad jag skriver, inget revolutionerande. Nej, vi vänder inte upp och ner på världen varken du eller jag, men jag gillar dina inlägg och att läsa om verkligheten, vardagen, ibland lite tips och ibland saker man känner igen sig i, att se att man inte är ensam om vissa känslor eller tankar.

    Jag tror också att våra bloggar behövs på något sätt, tror vi överlever i bloggvärlden även om inte massorna hittar oss. Jag kikar in till lite olika kategorier av bloggar, men finner störst glädje, mod och känsla när jag läser de mindre som inte är fullmatade med nyaste inköpet, reklam och länkar till alla sidor där man kan hitta den där blusen för strax under 2000:- eller skåpet till det facila priset av 12000:-! Där tröttnar man liksom fortare, om inte inläggen är varierade och roliga.

    Så håll ut, snälla du! Hoppas du fortsätter blogga och dela med dig av dina fina tankar. Hoppas också att du hittar din väg och vad du vill.

    Ha en fin helg!
    Kram Suz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Suz för dina fina ord och tankar, de gör mig så glad!

      Kramar

      Radera
  3. Det är klart Du skall fortsätta med bloggen,du har ju så mycket att ge.
    Att man inte får så många kommentarer,är ju bara att strunta i.Jag bliver glad över några en gång,jag säger en gång har jag haft 10 st.
    En del är ju så de bara läser och stolpar vidare,men jag förstår inte det heller
    det är ju gratis att säga några ord.Var kvar Du med din blogg
    vi tycker om den.
    kram

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen mig i dina bloggtankar Nettan. Jag tror att vi alla delar dem från och till. Varför skriver vi och för vem? Viktiga frågor tror jag. Och där är vi nog alla olika.

    Själv skriver jag för att jag troligen skulle förtvina om jag inte fick skriva. Det är en del av den jag är och just bloggandet passar mig utmärkt som forum. Ett forum där jag själv helt styr vad jag vill skriva, vilka bilder jag vill visa och hur ofta. Och hur roligt det än är med kommentarer och feedback så skulle jag fortsätta skriva även om jag inte fick en endaste kommentar eller hade en endaste läsare. För att jag måste.

    Själv kan jag ärligt säga att jag saknar den där första tiden då jag bloggade. Tiden då jag fick några få kommentarer till ett inlägg. Då jag hade tid att besöka en handfull bloggar och kommentera varje dag. Då det fanns tid och ork att lära känna de som kommenterade. Många kommentarer är roligt men sanningen är att ju fler du får desto mer opersonligt blir det och desto längre bort från dina läsare kommer du. Ju mer opersonlig tvingas du bli. Och det var inte därför jag började blogga. Det är den känslan som får mig att vissa dagar fundera på att stänga min blogg och starta en ny istället. För att hitta tillbaka till den där genuina känslan.

    Det är bara du som kan besluta kring ditt bloggande men jag hoppas innerligt att du fortsätter blogga. Din röst är viktig och behövs här i bloggvärlden. Att kika in här hos dig är som att välkomnas av en stor varm famn. Jag tycker om din ton, din värme, din omtanke, dina kloka tankar och funderingar kring stort och smått här i livet, din kärlek för din familj och dina bilder. Jag gillar din blogg för att du är du Nettan. Det är det som gör den unik och speciell. Du. Du gör skillnad. Glöm inte det. Så jag hoppas att du vil fortsätta. I din egen takt.

    Och precis som med bloggandet är det bara du själv som kan besluta om studierna. Vad vill du? Just nu.

    Och den öde ön? Säkert skönt de första dagarna men Nettan... du skulle bli tokig efter ett tag. ;)

    Ta hand om dig kära blogsyster. Du är good enough och one of a kind. Glöm inte det.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  5. Jag delar också dina tankar om blogg eller inte, från och till. Varför skriver vi och för vem? Jag har ingen bra förklaring egentligen. Kanske för att hålla vänner, familj och andra uppdaterade på annat sätt än FB? Jag funderar ibland också på att lägga ner min blogg - och då helt plötsligt får jag en topp på 60 besök samma dag (men inga kommentarer..)..och då har jag plötsligt fått en nytändning - kanske kanske är det jag gör uppskattat. Givetvis skulle jag vilja ha massor av läsare och massor av kommentarer, men så är det inte alltid. Jag tror att man får vara nöjd med det lilla, eller vad tror du? Det handlar kanske en del om vad man bloggar om och så, inte vet jag. Jag skriver inte varje dag, skulle nog inte hinna med det heller, och ibland får man (jag) inte ihop texten på ett bra sätt (enligt mig) och då avstår jag från att göra nåt inlägg.
    Du skriver tänkvärt och fantastiskt, så jag skulle nog sakna din blogg om den inte finns mer, även om jag inte alltid kommenterar.

    Det där med att plugga kan väl aldrig bli fel? Om du bara har motivation och ork och tid, så vaför inte? Kunskap får man nog aldrig för mycket av! Lycka till!

    Kramar i massor

    SvaraRadera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin