... allt snabbare. Tankar som spretar åt tusen olika håll, beslutsångest som heter duga. Hur och vad göra?
Känner mig sjukt obeslutsam och grubblar ledig tid igenom. Att fatta rätt beslut borde inte vara så envetet svårt. Men vet ni vad, det är det.
Så snurra min jord, låt mig finna balans och harmoni och våga tro på mig själv att jag kan och vill!!!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lördagsfunderingar
Många är tankarna som far genom huvudet, hur liten är man inte på jorden och hur lite kan man påverka, visst man kan påverka en hel del saker som rör en själv, men kan man förändra det stora? Att varje dag iaktta hur något vackert och välfungerande trasas sönder till molekyler, när oro sprider sig som ringar på vattnet. Vi lever i ett välfärdssamhälle, och i mina ögon borde vi kunna tåla en skattehöjning om pengarna gick till rätt sak och inte ner i andras fickor på vägen dit. Att ge personal i vården anständigt betalt är väl inte så himla svårt? Eller? Eller att ge lärare och förskolelärare rättvist betalt vore inte heller så svårt. Att arbeta med människor i dag är inte värdefullt. Att fostra och ge kunskap till nya generationer prioriteras inte. Att vårda och möta människor i livets början, under dess gång och i livets slut är inte heller det glamouröst, men ändå har vi en hälso och sjukvårdslag som anger att alla har rätt till en lika vård, och att den största möjliga nyttan skall komma så många till del som möjligt men snart är det inte möjligt längre då det ska sparas på allt. När personalen skall arbeta sina egna arbetspass och dessutom andras. Snart kommer det inte finnas folk som orkar arbeta inom vård och omsorg, den välfärd mina föräldrar och mor & farföräldrar byggde upp håller på att monteras ner. Att arbeta med människor är inte ett kall, det är inte volontärarbete man gör för att vara snäll och idka välgörenhet. Vi som arbetar med människor har oftast en gedigen utbildning i ryggen, för egen del har jag många års studier på högskola/universitet, och det gäller även av många av mina kollegor. Det vi gör till vardags är saker vi aldrig kan prata om. Vi utgör en trygghet och en ryggrad i den svenska vården, vi finns där för dem som behöver oss och det vi dagligen ser och gör syns aldrig utanför våra väggar. Vi förväntas finnas där dygnet runt och året om. Är det då så svårt att se till att vi får vettigt betalt? Att vården inte beläggs med sparkrav som monterar ner verksamheter och försämrar säkerheten för de människor som söker vår hjälp?
Om det finns två verksamheter som jag gladeligen skulle betala mer skatt till så är det vården och skolan, och dessa pengar borde komma dem till del utan att passera politikers händer först!
Hur tänker du?
Bilder från tumblr.com
Viktiga tankar Nettan. Jag läste just igår ett citat från JF Kennedy
SvaraRadera"One person can make a difference, and everyone should try" som jag tänkt på. Ibland gör vi skillnad för en enskild person, ibland kan vår röst höras och bidra till något bra för många. Allt räknas.
Efter mina år i USA har jag fått lära känna olika alternativ, inställningar och system när det gäller tex sjukvård, skola och omsorg. Många gånger har jag tänkt att det borde finnas ett "happy medium", att länder kan lära av varandra. För mig är det självklart att de som arbetar inom skola och sjukvård ska ha bra betalt och att vi alla får den bästa tänkbara vård när det behövs, att våra barn får chans till bra skola och utveckling. Oavsett vart vi bor.
Varm kram!
Lotta
Vi delar tankar i detta ämne Nettan. Dina skulle kunna vara mina. Jag minns när jag berättade för människor att jag hade kommit in på lärarhögskolan och skulle utbilda mig till lärare. Flertalet tyckte att jag var galen som valde ett yrke som var sämre betalt än det jag lämnade. Jag minns samtalet jag hade med min chef som fastanställd lärare om att jag ansåg att jag skulle ha samma lön som mina forna klasskamrater fick på sina skolor och då min chef och facket ansåg att en nyutexaminerad inte kunde ha lika mycket betalt som en som arbetat i flera år. Hennes förvåning då jag hävdade att det tyckte jag. Att jag inte skulle ha sämre betalt för att de betalade övrig personal dåliga löner. Och om de inte började betala nyutexaminerade rätt löner så kommer lönerna heller aldrig att stiga för de som arbetat länge. Man binder sin egen svans. Genom att visa att utbildning lönar sig i lönekuvertet och att yrket är viktigt. Att jobba för gemensam sak. Att inte bara godkänna att manliga yrken inom industri, bygg och liknande som ofta inte är i närheten av den utbildningsnivå som finns inom vård och omsorg tjänar mycket mycket mer. Vård och skola måste få kosta. Det är de som är grundpelarna i vårt samhälle.
SvaraRaderaVill också passa på att tacka dig så mycket Nettan för all omtanke, värme och uppmuntran som du visat mig genom kommentarer och mail förar veckan när jag gick genom några tuffa dagar. En värme som betyder så oerhört mycket för mig. En omtanke som fick mina tårar att rulla nerför mina kinder. Tack du fina för att du finns.♥
Kram Lotta