Det blev en kort vecka denna veckan, i tisdags tog jag tåget till Örebro för att gå på den konsert som sonen och hans medstudenter arrangerade till minne av förintelsen under gårdagskvällen. Det var en fantastisk vacker konsert med flera olika kompositörer vars verk speglar förintelsen, det judiska, sorgen och saknaden efter vänner. Det var verk av Max Bruch, Kol Nidrei som sonen spelade och ett fantastisk avslut av en pianotrio komponerad av Dmitrij Sjostakovitj, vackert så att det gjorde ont ända in i själen.
Sonen i övningsrummet innan konserten, det är så kul att få en liten glimt av det som är hans vardag! Och att få en chans att höra det han övar på, och mysigt att få några dagar på tu man hand. Men Örebro visade sig inte från sin bästa sida, regnet vräkte ner och all den vackra snön var borta.
Men men vädret är lika illa här hemma så det är ju inget ovanligt! Nu är det dock fredag kväll och vi har åter igen en helg framför oss med vandring, besök hos svärföräldrarna och en del annat framför oss!
Kram
Å, så roligt att få vara med sonen och se honom öva och så vara med på konserten! Jag hade gärna varit med! Att minnas och hedra de som drabbats av förintelsen är viktigt. Min man förlorade stora delar av sin familj under kriget.
SvaraRaderaMå så gott vännen och njut av helgen! (jag dricker te och kurerar en influensaliknande förkylning - solen skiner så det känns ok trots allt ;-)
KRAM!
Vi får aldrig någonsin glömma det som skedde under andra världskriget, aldrig glömma alla de oskyldiga vars liv förändrades för all framtid, alla de som förlorade sina liv, oavsett om det var i kriget, i lägren eller som civila offer. Viktigt att minnas och när barnen har åldern inne åker vi återigen till södra Polen för att minnas på plats och berätta de historier som aldrig får glömmas.
RaderaHoppas nu att du blir frisk snabbt!
Kram
Det måste ha varit så fint. Jag kan bara föreställa mig. Jag skulle så gärna velat delta också.
SvaraRaderaOCH ja, jag tycker verkligen att man verkligen ska uppmärksamma den dagen. Aldrig nånsin glömma det vidriga som skedde.
Kramar!