Fem veckor

Av regn, och solsken, av bearbetning och funderingar och äntligen början till att läka. Vintern, våren och sommaren har varit allt annat än snälla och vackra känslomässigt men jag är igenom, något luttrad och något mer erfaren. Saker och ting blir inte alltid så där som man tänker sig och då gäller det att göra annorlunda och hitta en ny väg, nya mål och planer. Det gäller att leva och livet är för kort för att bara gå och tjura.

Att i stället gå vidare på livets stig som i början kan te sig som en smal obrukad stig i snårigt elände med vassa stenar och i bland oklara bitar men som sakta breddar sig genom granskogen och blir en fin gammal skogsväg utan rötter och med lenare stenar, för att mynna ut vid en fin strand där man kan stanna, njuta av att doppa fötterna i vattnet innan man går vidare för att finna sig själv och sin själ starkare än någonsin.

Denna semester har gått åt till att läka på flera plan och till att fundera ut hur jag vill må och vad jag vill lägga kraft och energi på och det känns så oerhört bra att veta för min egen del. Så även om inte mycket märks utåt så känns det inombords och den läkningen har varit oerhört efterlängtad även om det fortfarande är skört, och många saker inte har fallit på rätt plats ännu så finns grundstrukturen där för framtiden. Och det är gott att veta.

I helgen blir det kvalité för själen för hela familjen, två av oss deltar aktivt och de övriga kommer för att njuta, du som läser är också varmt välkommen till en vacker och fin sommarkväll i Uppåkra kyrka kl 20:00.

De flesta bilder i detta inlägg är från olika sidor på nätet utom den sista den är från programmet på söndag!

Kram