Å andra sidan är förluster aldrig enkla att bearbeta, att hantera och ta ställning till. Ibland tvingas vi göra val som vi egentligen hade velat vara utan, val av tvång, eller av fri vilja för att man inte räcker till, eller blir så rådvill att de logiska alternativen tar slut och hjärnan går i baklås.
När jag hamnar i sådana situationer har jag lärt mig en sak, att skriva mig ur det och det är något som jag tillämpar just nu, att skriva mig ur det samtidigt som jag går iväg på samtal, samtal som ska hjälpa mig att hitta tillbaka till mitt vanliga starka jag.
Så om bloggen är tyst beror det inte på ointresse, om jag verkar disträ och inte kommenterar så är det för att jag läser, tänker, vrider, vänder, formulerar och formulerar om. Skapar och försöker att låta bli att ramla ner i mina fallgropar. Att navigera med känslor som kompass fungerar sällan bra, men att hitta vägen bland alla skuggor genom att ta sikte på det som är starkast - kärleken gör att det blir lite lättare. Just nu är det kärleken som är min polstjärna, det och hoppet om att allt ordnar sig bara det får tid att falla på plats.
Hur gör du när du hamnar i en svacka?


