Att vakna...

... utan smärta och stela leder är fantastiskt, att få göra det under en lång tid är underbart, att sen trilla ner i det där smärtsamma och stela tillståndet igen efter flera friska år är hemskt, men de senaste dagarna känns det som om det vänt.

I dag vaknade jag utan ledstelhet, redan halv åtta (efter en jobbkväll igår) kände jag att jag  kan inte ligga här och slumra, jag måste ut och röra på mig, ut i det fina vädret. Så en skön morgonpromenad i härligt vårväder blev det, solsken, fågelkvitter och bra musik i lurarna gav vi oss ut, maken och jag på en halvtimmes powerwalk i vackert morgonväder. Nu när jag sitter och skriver så har det mulnat något, men det är varmt ute.

Gårdagens logistik fungerade väl, sonen tyckte det var kul på mitt jobb och hade myskväll med storebrorsan, dottern tyckte tjejkalaset hon var på och att sen sova över hos sin bästis var underbart (hon kommer strax hem), mannen gillade turen till huvudstaden och jag gillade egentiden med barnen ( nästa gång ska vi bara planera det lite bättre).
Helgen blir intensiv eftersom jag jobbar hela  helgen igen, men det blir lite blandad mix också, imorgon är de palmsöndag och dags att sjunga, alltid lika trevligt. Måndag och tisdag tänker jag dock vara ledig tillsammans med barnen och njuta av lite lov tillsammans med dem, det är fördelen med att jobba helger, man får lite lediga vardagar och ibland passar det väldigt bra när det är lov.

Trevlig helg!