När jag var barn och ofta hälsade på hos min mormor och morfar så fanns det stunder man aldrig glömmer, ett av dessa barndomsminnen bestod av några blå skålar som mormor alltid serverade efterätt i, eller glass, eller kalla stuvade makaroner (jag vet det låter knäppt men det var gott). För drygt ett år sedan dog min mormor efter ett långt och händelserikt liv, de sista åren var hon dock märkt av sjukdom och kunde inte komma i håg mig, och eftersom avståndet var stort mellan oss både fysiskt och psykiskt är jag glad att jag hann med att träffa henne en sista gång innan dimman blev alltför tät.
I höstas hämtade jag hem en del minnessaker efter henne, bland annat dessa vackra blå skålar som jag minns från min barndom, de är oerhört vackra, klassiska blå och numera äter vi efterrätt ur dessa skålar, glass ibland men än så länge har vi hoppat över de kalla stuvade makaronerna!
Nu ska det pysslas vidare här hemma! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫