Även om man gör sitt bästa och är nöjd med prestationen så räcker det inte ändå. I torsdags fick jag vara den stöttande föräldern,sonen som för andra gången sökte in på musikhögskolan i Malmö fick ge upp drömmen för den här gången, all tid han lagt ner räckte inte ens för att komma vidare efter första urvalet, det är sjukt svårt att komma in på musikerutbildningen på de svenska universiteten, platserna för cellisterna är få, konkurrensen är stenhård och många av de sökande har sökt flera år i rad utan att ta sig vidare. Från sonens skola var det inte någon som gick vidare av de cellister som provspelade. Som tur är har han ett år till i de värmländska skogarna, på Ingesunds musikhögskola, en grundutbildning om 60 högskolepoäng.
Som förälder är det tufft att stå vid sidan om i de här lägena, jag har inget att säga till om, betygen spelar ingen roll eftersom allt handlar om det musiska, hur väl man spelar, tolkar och präglar, för mig gäller det att komma med uppmuntran, se till att stötta på de sätt jag kan. Men visst önskar jag att jag kunde hjälpa honom. Som tur är finns hans fd cellolärarinna som är en oerhört fantastisk person och när jag inte klarar av att motivera så stöttar hon, jag är så tacksam för hennes klokhet och kunskap.
Nu ser han fram emot att ta nya tag och ladda inför nästa års sökningar, för det arbetet börjar nu!
Helgen då? En lite annorlunda helg som inleddes med att jag fick feber i fredags och var rätt krasslig under gårdagen, barnen var på disco tillsammans med kompisar på fredagskvällen, men jag orkade inte röra mig många mm från soffan. Är sällan sjuk men nu var jag helt knockae. Gårdagen blev också en slö historia, men det känns ändå helt ok då det blåser ute och vi till och med haft snöstorm så här i mars.
Wille och jag inledde ett långt parti schack, länge sedan jag spelade och spelet slutade med remi då vi båda hade några enstaka pjäser kvar och ingen vinnare blev given.
Dottern har fått en ny dröm, en rätt galen sådan men hon tycker mycket om musikaler och under melodifestivalen fick hon upp ögonen för att Peter Jöback ska spela Fantomen på Operan i N.Y. Gissa om hon tjatar om detta, då det är hennes favoritmusikal. Tyvärr finns nog ingen chans att uppfylla hennes dröm i år men i framtiden kanske? Eller om mamman vinner på triss? Jag lovar att inte gnälla om hur det är att plugga med studielön, men det är att leva lika snålt som med studielån, jag lovar... Nästa gång jag pluggar något kommer det bli för mitt eget höga nöje, det kommer inte vara vårdrelaterat utan bara för att det är kul och ger mig energi, det finns så mycket som jag är nyfiken på, arkeologi till exempel...
Men trots snöstorm, massor med tråkigheter, så har helgen varit bra. Jag har njutit av att hela familjen har varit samlad. Ätit gott och njutit av god glass i mormors blåa desserttallrikar. Skrattat åt tokigheter, kollat skidor, spelat spel och pusslat. Läst bra böcker med gripande öden och artiklar till magistern har också fått vara med på ett hörn. I morgon väntar en ny vecka, med avsked, skola och tillbaka till vår vardag. Med andra ord går livet sin gilla gång!
Ha en fortsatt skön vecka!
