Barnens kinder är rosiga och fina, ute många minusgrader. Dammarna ute på ängen har frusit till is och ägarna har öppnat hagen och inbjuder till skridskoåkning. Jublande barn och vuxna. Vi går dit och är med en stund, låter livet bara få vara, njuter av här och nu. Vi lever ett härligt liv här på landet, med trygghet för våra barn.
Vi går runt dammen, funderar på en längre runda innan det är dags att gå in igen, och då ser vi en svanunge i en liten vak. Tidigare i somras visste vi om att det fanns ett svanpar med två duniga ungar, som vi ofta kollade på när vi var ute och gick. Nu är det bara denna unge kvar, i en liten vak. Vi pratar med markägaren som berättar att föräldrarna samt syskonet har varit hos den och tittat till den flera gånger, men att svanungen inte kan flyga. Vi hoppas verkligen att vaken inte fryser till och att svanungen får en chans att överleva trots Darwins teori om den starkes överlevnad.
Vi fortsätter vår promenad kring de frusna ängarna, följer den gamla nedlagda järnvägen mot Görslövs kyrka och tar av och förljer Sege Å hemmåt idag. Att vara ute och gå med barn är roligt, för antingen är de 20-30 meter före eller 20-30 meter bakom men i bland så finns det samklang som gör att man går i harmoni och det händer ibland.
Väl hemma konstaterar vi att temperaturen sjunker - 10 grader, scones i ugnen och varm choklad i hungriga barnmagar höjer definitivt humöret!
Ps Morfar/Pappa/Svärfar: Här ser du att vi fixade det!
God Söndag alla!
♥
