Regnet har trummat mot taket hela natten och när jag går upp ligger dimman tät över ängar och åkrar, jag sitter med mitt te vid fönstret och ser ut medan dimman lättar. Dofterna av höst gör sig påminda, klar kall luft, fuktig jord och multnande löv. Det är vackert ute, trolskt.
Vår hängbok i trädgården skiftar färg, björken är mer gul än grön och den sista rosen har blommat över. William har samlat valnötter som vårt valnötsträd kastar ner med osviklig precision, även kastanjer hinner han med att plocka in så imorgon ska vi göra ett höstarrangemang. Vi väntar på att våra vindruvor ska mogna, några soltimmar till hade inte skadat så att de får en söt solmogen smak.
På kvällarna tänder vi ljus, myser med barnen, läser sagor, kollar film och sen när barnen sover förlorar jag mig i den värld som Diana Gabaldon har skapat, hur livet ter sig för Jaime & Claire i nybyggarnas Amerika.
Jag tycker om hösten när livet är lugnt och stilla, mer kravlöst än sommaren som är intensiv oftast med många planer och mycket att göra. Hösten är för mig, mer tid med familjen, spela spel när vinden viner runt husknuten, baka, kura skymning under en filt och bara finnas. Hösten är även förkylningstider och denna veckan kom store sonen hem rejält sänkt, han har haft sin andra sjukdag sedan han började gymnasiet och jag fick verkligen tvinga honom att stanna hemma.
I dag lördag är det ett jobbpass för mig innan jag får några dagars sammanhängande ledighet, vilket ska bli skönt. I kväll på Canal plus går filmen Allt för min syster, en film med ett budskap, otroligt vacker mitt i allt det dramatiska, och så aktuell!
Ha en trevlig lördag och söndag!
