Sometimes...

... så går livet som på räls, det bromsar förvisso in i kurvorna och ibland blir det tvärstopp. I bland får man ett telefonsamtal mitt i natten och kan inte göra något för att förändra situationen och i bland leker livet så sanslöst mycket. Jag minns hur det var att vara så ung med allting framför sig. Nu är jag här mitt i livet, med allt vad det innebär och att stötta sitt vuxna barn många mil hemifrån är tufft. Tuffare än vad jag trodde att det skulle bli. I vanliga fall hade jag gått upp, mött honom när han kommit hem, druckit varmt te och lyssnat på hans problem och fått rätsida på tankarna. Men nu är det som det är, vi är här hemma och får stötta på avstånd. Och älskade barn det går fler tåg, jag lovar, jag lovar också att det kommer göra ont mellan varven men vi finns här och lyssnar.

Det går också mot födelsedagar här hemma, två stycken nioåringar får vi i huset under den kommande veckan, nio år var tog de vägen? Två barn som är så lika/olika och som snart firar sin nionde födelsedag. Tiden går verkligen snabbt för jag tyckte det var nyss som de var så små och hjälplösa. Det är dom inte längre. Vi har passerat småbarnstiden, barnsjukdomar, förskolan, skolstarten och är nu inne i skolåldern, med allt vad det innebär. Vi har diskussioner om nagellack, och om rymdraketer, om vad som är viktigt i en nioårings liv, om känslor och om att vara tre tjejkompisar där rädslan för utanförskap är enorm. Vi pratar om hav och landdjur och paleontologi, om planeternas tillkomst och om hur det är att vara astronom. Hästar och hästböcker, fantasy och drakar. Om filmer och om etiska dilemman. Om hur man är som kompis och vad man vill göra på sportlovet. Livet med två nioåringar är magiskt, för ena dagen är de små och i nästa möter man en blivande tweenie, då dörren far igen så den gungar på gångjärnen och frustrationen ryker ur öronen.
Att få se dem växa och utvecklas är så stimulerande, för barns utvecklingspotential är enorm.

Här hemma är det en härlig lördag med lite städning innan långfrukost, teaterbesök för barnen och studier i etik för mig. I kväll laddar vi för mello i vanlig februariordning och så den nya serien om Mr Selfridge, min vänner av engelska serier ni missar väl inte den? Det är skönt och avslappnande att få vara med familjen och ta vara på dagarna. Hoppas att alla får en fantastisk lördag!

(Bild 1&4 egna, bild 2&3 samt svt.se)

Störst av allt är Kärleken

Ute fortsätter det att blåsa, även om det inte längre stormar så blåser det så att vinden verkligen viner runt husknuten och fönstren skallrar. I brist på bra litteratur i går hamnade jag via en länk hos Lotta - Min plats i solen i en annan fotoblogg jag fastnade för alla fina bilder. De som ingår i dagens inlägg har jag hittat här

Om Kärlek

Kärlek kan innefatta så otroligt mycket, alltifrån kärlek som är platonisk, kärleken mellan goda vänner,  den rena skära skarpa kärleken som spänner över allt. Kärleken till barnen som ger så mycket glädje i livet, kärlek till ens partner, älskade man, som är mer än bara ens käraste, utan dessutom den bästa vän jag kan ha, som jag kan dela tankar, drömmar och hopp med.

Men kärlek kan även vara till naturen som till exempel min kärlek till havet. En passion som funnits i många år, att få promenera på en sandstrand samtidigt som vågorna rullar in, är som balsam för själen.

Likadant är det att få promenera i en tyst skog, med grön mossa under fötterna och stilla sus i trädens kronor. Hos mig är kärleken till det skrivna ordet total, det finns inte en dag sedan jag lärde mig att läsa som jag inte har läst. Är jag ledig kan jag lätt krypa upp i soffan under en skön filt tillsammans med en bra bok. Sedan är ju så att vissa böcker är lättare att läsa än andra, vissa böcker ger näring till själen medan andra ger näring till hjärnan men oavsett genre är böcker det ultimata tidsfördrivet en regnig och stormig kväll.

Barns kärlek kan jag inte ta för given, den måste arbetas med dagligen. Att vara närvarande och kärleksfull som förälder ligger mig varmt om hjärtat och mina barn betyder allt för mig, utan deras kärlek är jag inte hel. 

Att ge dem av min oändliga kärlek känns som om att ge dem bra förutsättningar för framtiden för de vet att jag älskar dem, innerligt och att de alltid kan komma hem.

Familjens kärlek till husdjur är också en kärlek som bör nämnas. Här hemma finns två ljuvliga (och vissa morgnar mindre  ljuvliga) pälsbollar, Nu är det länge sedan de var små kattungar som for runt på golvet men minnet finns där. Oavsett vilket husdjur man har så finns det kärlek för de små liven, de blir en del av ens familj. 

Sen finns kärleken till vänskapen till syskon, till släkten och inte minst till vänner. Ibland kan band skapas där det inte var möjligt och band som borde vara naturliga kan brista.Så är det här i livet. En klok vän är den som inte håller fast, men som ändå vet sin egen betydelse. Vänskap är viktigt, lika viktig som kärleken.   Många vänner finns det, men de som står ens hjärta närmast vet att det som är viktigt är att kunna ta upp tråden där den slutade sist, att ett skratt är gott att dela och att veta att vännen finns där ute. Jag är lyckligt lottad.

Sen finns den där kärleken till livskamraten, den bästa vännen som man kan dela allt med, som

kan skapa både frustration och glädje inom loppet av några minuter och som känner en lika bra som man känner sig själv. Den man som jag vill åldras med som gör mig lycklig. Så med andra ord störst av allt är kärleken!

En drygt 25-årig kärlekshistoria

För drygt 25 år sedan besökte jag den där vackra nationen i väster, och en livslång relation tog sin början. Jag har nog aldrig nämnt min passion för Storbritannien tidigare här i bloggen men nu är det dags. Givetvis har jag precis som många andra följt stora brittiska kostymdramaserier som visats på TV, men jag har också under de här 25 åren besökt både England, Skottland och Wales (Skottland och Wales när jag jobbade på Arlanda och enbart i jobbärenden, inget kul!) Men London har alltid varit kul. Allt tog sin början i slutet av 80-talet då jag tillbringade 4 veckor i kuststaden Torquay i Devon (Sydvästra England).

Som många andra studenter så var det en språkresa för att bättra på min engelska. London fanns givetvis med men jag var mer fascinerad av den vackra landsbygden och de utflykter vi gjorde under våra veckor där. Bland annat en utflykt till Dartmoor och även till katedralen i Exeter. Jag hoppas på att någon gång kunna åka dit igen!

Min absoluta favoritplats är dock London, det finns många städer men inget är som London en ljum vårkväll (om vi bortser från Paris då).

Bild hämtad här

Precis som många andra har jag följt serien Downton Abbey, och de miljöerna får mig att längta i väg ännu mer. Givetvis blev jag glad när jag läste att en tredje säsong av serien ska spelas in, underbart och om jag får abstinens i väntan på säsong 3 får jag se till att se om serien!

Även när det gäller litteratur står engelska författare högt på min lista över det som jag läser och givetvis finns de gamla klassikerna där men även de nya deckarförfattarna har smugit sig in med tiden. Men de kan aldrig tävla med Jane Austen, där har vi böcker som tål att läsas om och om igen! Någon gång kanske jag får tillfälle att besöka hennes hem.

Bilden hör hemma här

Jag vet att det finns fler där ute som gillar Storbritannien, vilka platser är era favoriter?