Att jobba regelbundna tider har sina fördelar, i varje fall för mig. Att vakna långsamt på helgerna och framförallt söndagarna har sin charm, dvs att få sova tills man vaknar (oftast vid sju) och sedan ligga kvar och dra sig och veta att man inte behöver gå upp och fara rundor med barnen det första man gör är så underbart. Både barnen och jag uppskattar det lugnet. Ett annat lugn är att jag inte känner mig lika stressad längre, att jag själv bestämmer hur min dag ska se ut när jag jobbar och hur jag lägger upp mitt arbete är så fridfullt, allt handlar bara om god planering.
Nu är det också nedräkning till jullov, fem arbetsdagar kvar innan det blir några veckors ledighet för hela familjen tillsammans något som vi alla ser fram emot. Vi får bara hoppas att det blir vinter också!
Här hemma verkar det bli en söndagsovana att bara blogga en gång i veckan men det är många bollar i luften just nu och med en man som är sjukskriven så får jag en del mer att göra än vanligt. Från det stora bensinbolaget har vi inte hört ett ljud, vilket är dåligt eftersom vi gärna hade hört något från den själviske chauffören.
Vi tog en tur med bilen idag till svärföräldrarna i Nordvästra Skåne och visst charmade vår nya familjemedlem även dem. Vi pratade om hur det var förr och med tanke på skriverier i media om tiggare, invandrare och asylsökande så tänkte jag berätta lite om vad min kloka svärmor upplevde i sin ungdom under krigsåren då det svenska folket ställde upp och tog emot flyktingar i sina egna hem, det ni, här snackar vi medmänsklighet, Att öppna sitt hem och dela med sig av det man har till behövande som inte hade något, det är annat än vad vi gör i dag då många av oss inte ens möter blicken hos en tiggare, eller än mindre låtsas om den fattiga familjen från Egypten som passerar förbi där rädsla och oro står skriven i en mammas ögon. Att blunda och inte vara medmänsklig längre då har det gått långt. Men vidare berättade min söta svärmor om den unge estländaren som spelade fiol när svärmor spelade dragspel och som sedan skrev kärleksbrev som än i dag över 60 år senare finns sparat i ett trasigt kuvert. Eller om de finska vinterbarnen som kom till de svenska byarna långt från ett Finland som kämpade i ett krig som Sverige påstod sig hålla neutralt till. Jag tror det finns en läxa att lära sig i detta eller hur?
Men nog nu, nu gör jag Fenix sällskap och tänker sova gott hela natten och ta itu med sista jobbveckan innan jullov!
