Tankar en söndag

Att skriva strukturerat, att komma igång och blogga efter ett längre uppehåll är lite trögt, lite segstartat men jag ska ändå försöka. Det har varit skönt med en skrivpaus, att den skulle bli på ca 1½ månad var inget jag hade planerat men det var välbehövligt eftersom det gett mig tid att fundera över framtida förändringar. Bloggen kommer förmodligen ändra karaktär en del, det kommer inte vara lika mycket dagbok utan kretsa om ämnen i stället, detta eftersom barnen blir större och har rätt till sin integritet och de är nu tonåringar med allt vad det innebär.

Dagens ämne denna söndag är i varje fall något som jag möter ofta i media, det händer ju så otroligt mycket i Malmö, mycket mer än vad som kommer till media, mycket mer än vad som sägs/skrivs i våra nyheter och det som skrämmer mig det är hur saker och ting har blossat upp i Malmö, för drygt 16 år sedan när jag flyttade ner till Skåne så fanns viss våldet i Malmö men det var i kriminella kretsar, det var bråk mellan stora släkter, mellan MC-gäng osv. I dag är bråket ute på gatan av en annan kaliber, de är yngre, de är argare och det finns en meningslöshet som inte är av denna värld.

Jag tänker ofta tillbaka på hur det var när jag växte upp, utan att idealisera så fanns det arbete inom de stora industrierna som kunde ge en nyanländ arbete snabbt, en väg in i samhället och med lite tur en väg bort från mångmiljonprogrammens bostäder. det är inte något fel på dessa bostäder, det är många barn i min generation som är uppvuxna i Rosengård, Bergsjön, Vivalla, Rinkeby/Tensta, med föräldrar som arbetade på golvet på Volvo, ABB, Bofors, Kockums osv, men det var mat på bordet och hela och rena kläder, vi gick alla i skolan, fick våra betyg och ut i arbetslivet. Den hopplöshet som finns i dag och som många ungdomar känner och som gör att de tar till den enkla vägen gör att vi tappar många ungdomar som inte har några val, det finns inga direkta jobb efter grundskola/gymnasie, det finns inte den styrka som fanns innan. Jag säger inte heller att det var bättre förr, men det fanns i varje fall mer möjligheter till arbete direkt efter gymnasiet. Många som gick t.ex. ekonomisk linje jobbade tex inom kontor och på banken innan de studerade vidare, idag krävs det att du läst vidare på universitet för att ens få in foten på ett kontor. Många som var skoltrötta efter grundskolan kunde hamna på golvet i en verkstad och komma igång med arbete för att sedan studera vidare. Men den möjligheten finns inte i dag som fanns då, i Malmö finns varken strumpfabriken eller Kockums kvar, 2 stora arbetsgivare som försvunnit under min livstid, gamla området där Kockums tidigare låg bebyggs med kontor, Malmö Högskola, och bostäder. Bra på sätt och vis men det hade varit bättre med arbeten, rent krasst.

För även om arbetslösheten sjunker så finns det många som står utanför, som inte har fasta arbeten eller som har svårt att få arbeten, och vi här i lilla lilla Sverige har möjligheten att i varje fall hjälpa våra invånare, ingen ska behöva tigga, eller sova utomhus, ingen ska behöva utstå lidande för vi har alla så att vi kan dela med oss, så att vi kan hjälpa den som står bredvid oss och som behöver hjälp. Eller hur?

Dagens bilder via google.com