I veckan som gått har sonen fått ett stipendium, från Sällskapet Concordia i Örebro och jag är så stolt över honom, absolut, alltid. Men för mig kommer han alltid att vara min son och när man är förälder till ett barn som valt att satsa på det som många ser som en hobby möter man i bland funderingar som får en att tänka till lite extra. För han är duktig ja, men han är fortfarande mitt barn, och att se sitt barn prestera som musiker, som DJ och göra det han vill här i livet det fyller mig med stolthet över den han är, över alla timmar han lägger i övningsrummet, över de framsteg han gör och över det han skapar. Men det finns också en baksida, för det handlar inte om ett 7-16 arbete, det handlar om att alltid prestera och vara på topp, det är inget slentrian och rutiner över arbetet som han gör och den oron är jag nog inte ensam om att känna när man har barn som väljer att jobba med konst, musik, teater, dans, allt det som ger glans åt vår vardag. För det är lätt att säga till sitt barn klart att du kan bli vad du vill, men just ditt barn kommer alltid behöva stödet från sina föräldrar för att lyckas. Så än en gång käre son grattis till dina prestationer!
Veckan som kommer är sportlovsvecka, lite jobb blandat med lite ledigt och kanske att förkylningen från helvetet tar och flyttar någon annanstans. Vi har lite planerat och lite oplanerat, en skön mix helt enkelt. Vad hittar ni andra på på lovet?
Hej Nettan!
SvaraRaderaHar saknat din röst i bloglandia. Glad att du är tillbaka igen.
Skönt att du känner dig bättre. Många som har flunsan nu, usch!!
GRATTIS till din son, jag känner ju så väl igen tänket du har. Tänker också mycket på hur det ska bli när K gått ut uni. Vad får hon för jobb då? I denna hårda branch? Får hon ens jobb?
OCH sen vet jag precis hur det är, som du, att stötta. Och stötta får vi säkert göra hela livet.
Jag skulle så gärna vilja höra din pojke spela.
Kramar!