Tankar om februari

Bild från vinterpromenad längs med stranden i Skateholm 2010

Februari, vintermånad, snö, iskristaller, rimfrost, väntan, längtan, vånda, sorg, oro och vemod är ord jag förknippar med februari. Men även lycka, glädje, mirakel och underverk är andra ord som hör hit.
Februari är en lycklig månad, det var den månaden vi slutade vänta på våra underverk, våra härliga tvillingar. Men glädjen och lyckan fick en fadd smak den där februarimånaden 2004, den kantades av dagar på sjukhus, att kastas mellan hopp och förtvivlan. Att allt gick bra det vet vi ju men just där och då var det en tuff tid, så månaden februari som i dag är en lycklig månad har faktiskt inneburit en hel del oro.

Härom dagen satt jag och läste igenom mina anteckningar från de där dagarna, det var tuffa tider. Att hitta rätt i tvillingmysteriet, att knyta an till två barn där en av dem behövde mig så mycket och den andra fick knyta an till den andra föräldern först. Anknytningsprocesser som helt enkelt fick ta den tid de tog.

Februari är också sportlov, skidor och snö, att åka utför medan fartvinden biter i kinden, att sitta i en snödriva och dricka varm choklad och äta apelsinklyftor (barndomsminne), att åka längdskidor och njuta av tystnaden i skogen. Att se rådjuren mumsa på utlagt bete. Att åka skridskor över en insjö och veta att den kristallklara isen under mig är minst en meter tjock, att pimpla fisk som sen grillas över öppen eld. Att åka pulka med barnen och skratta åt alla vurpor. Att gå längs med havet som frusit till is och blicka ut över horisonten. Dagarna som blir allt ljusare och ljusare...