Motivation
De senaste veckorna har jag påbörjat ett antal inlägg men inget har blivit färdigskrivet, inget har nått mer än redigeringsstadiet. Anledningen, motivationen som bortblåst, lusten till kreativitet som är väck, lusten att fotografera har lyst med sin frånvaro. Nyheterna vi fick för några veckor sedan har fortfarande inte nått 100% lösning men vi är en bit på väg i varje fall och har lite alternativ om det kniper. Som bilden ovan ger en hint om så har jag befunnit mig underground i samband med allt som hopat sig över familjen. Nu känns det lite bättre, det känns som om vi går mot ljusare tider och då får jag lite mer lugn och ro i själen!
Mening
Allt har sin tid, och det finns en mening med allt? Med en stor naturkatastrof som är synnerligen välrapporterad så undrar jag vad det var för mening med att Japan skulle drabbas så hårt denna gång, visst naturkatastroferna kommer tätare och tätare, jorden skakar i sina grundvalar. Alla minns vi hur det kämpades för Haiti men när jordbävningar/jordskalv drabbar mer industriella länder/länder som har starka ekonomier så pratas det inte lika mycket om solidaritet och att hjälpa dem eftersom de har fungerande infrastrukturer, något som Haiti saknar än idag. Men jag undrar var kontentan blir av det som drabbat Christchurch i New Zeeland och nu Japan? Är det inte lika illa oavsett var en sådan stor jordbävning inträffar?
Mål
Att göra gott, att finnas för min familj är viktigt, jag har fattat beslut som jag hoppas ska kunna leda till mer samvaro med familjen, mer egen tid att bestämma över och inte hela tiden stressade situationer i våra vardagliga möten. Jag har insett att det senaste halvåret har varit tufft och att jag inte mår så bra av det. Jag har satt upp både kortsiktiga mål och mål som ska uppfyllas på längre sikt vilket känns bra. Att ha mål här i livet är viktigt och att ta itu med problem som man länge skjutit ifrån sig är ett bra sätt att bearbeta det som är svårt och som tar tid att ta sig igenom.
Kärlek
Här hemma härskar dock kärleken, bandet i vår familj är ett starkt band och att ha familjens stöd när det krisar är oerhört viktigt. Då känns det tryggt att ha en famn att luta sig mot som funnits där och gett trygghet och närhet de senaste 11 åren. Tillsammans har vi delat mycket älskling och vi har massor framför oss! Våra barn är underbara och det är underbart att se dem växa! ♥
(Alla bilder i dagens inlägg kommer från http://weheartit.com/)
Märker att det är länge sedan jag kikade in. Förstår inte varför, du skriver så vackert och välformulerat!
SvaraRaderaHoppas det fortsätter att bli bättre och bättre nu!
Hej Nettan!
SvaraRaderaVad fint, vackert och klokt du skriver. Det berör och jag förstår att du har funderat mycket på sistone.Tagit en titt på ditt liv lite utifrån och nått fam till en hel del insikter. Det är en resa vi alla måste göra själva. Men förhoppningsvis finner vi styrkan i att göra det med hjälp av de vi har runt omkring oss som älskar oss. Följ ditt hjärta och din magkänsla, då kan det aldrig bli fel.
Kram på dig kära du
Kram från Gantofta!
SvaraRadera