Lämnar en del av hjärtat i ...

...den värmländska skogen. Att lämna sitt första barn, många mil hemfrån, många mil från allt invant och tryggt, från kompisar och allt som tidigare tagits för givet. Nu ska han stå på egna ben och i mammahjärtat känns det konstigt som om en bit saknas och det gör det ju, rummet stod tomt i går kväll, ingen cello, ingen kille som kom och sa go natt och som sen spelade TV-spel medan vi andra somnade. Skum känsla. Många tårar i bilen både hos mig och lillasystern. Men även många skratt och tokiga kommentarer under den långa bilresan hem till Skåne. Skåne är oerhört vackert men Värmland är Värmland, och jag är glad att min store son får tillbringa mer tid där!

Huvudentrén till Ingesund, musikhögskolan ligger ett stenkast bort!

Östergården blir hans hem under det här året.

Ett mysigt rum, härlig miljö att vistas i. Jag tror det kommer bli ett underbart år för honom och han kommer att lära sig så mycket och sen får vi se om det verkligen är det här han vill hålla på med eller ej?

Dagarna i Värmland gick snabbt, vi hann med att plocka 8 liter kantareller som skall rensas och förvällas idag, långpromenader. grillning. Baka surdegsbröd och framför allt vara med nära och kära. Bilresan hem gick bra även om den var lång lång lång.

I dag väntar en hel del hemmapyssel, förberedelser inför morgondagens skol och jobbstart, nu rullar hösten i gång med besked.

Må gott!!!