torsdag 15 augusti 2013

En annorlunda torsdag

I dag inledde vi den, jakten på den perfekta cellon för vidare studier och vidare utveckling. Den som tror att det bara är att gå och köpa sig ett instrument kan sluta läsa här och nu och surfa vidare till någon annanstans i cyberrymden, ok?

Sonen fick sin första cello för dryga fem år sedan och han var nöjd, vi var nöjda allt var frid och fröjd och visst den cellon har varit med om mycket och gjort många lyckliga och det är ett vackert instrument men precis som med en del relationer kommer man nog som musiker till en punkt där det tar stopp, där man inte kan utvecklas längre tillsammans, där relationer alltid kommer vara att man är bästa vänner men det kommer inte vidare, och utvecklingsmöjligheterna fryses fast i en låst position.

Nu i sommar har vi följt hans lärares rekommendation och hamnat ute hos en fantastisk instrumentmakare ute på den skånska landsbygden och det var något visst att komma in i hennes lokal med instrument i olika stadier och i olika skick. Den första cellon han provade tillverkades kring sekelskiftet mellan 1800-1900-talet. Den kom till Sverige från Tyskland via Köpenhamn. Den andra han provade var en cello tillverkad alldeles efter första världskrigets slut i Berlin och hade klarat sig genom ett sönderbombat Berlin under andra världskriget och kom tillslut till Sverige. Det var otroligt häftigt att se sonen testa de olika instrumenten och deras olika karaktärer. Och med tanke på hur mycket historia jag har läst genom åren så fascineras jag av instrumentens historiska bakgrund!


Cello nr 1




Cello nr 3 - Love at first sight

Den tredje cellon han provade, är relativt nybyggd, och han är den första att spela på instrumentet och det var en cello i hans smak, den låg rätt i relation till hans längd och kroppshållning och det fanns otroligt mycket i instrumentet att arbeta med både vad gäller klanger, ljudbild och utvecklingspotential. Han testade två andra cellis som också var nybyggda men återvände hela tiden till cello nr 3.  Så nu får vi se, ytterligare testning blir det nästa vecka då han ska dit igen sen gäller det att leta finansiering via olika kanaler, för det är inte en triangel vi pratar om...




14 kommentarer:

  1. Oj! Jag kan inte alls något om cellos så det uttalar jag mig inte om men jag vet vad du menar med att man ”växer ur sina saker”. Till slut behöver man nya saker för att själv utvecklas vidare, för mig har kameran varit en sån sak! Kram Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis Sara, precis så är det, man kommer till en punkt där utvecklingen blir långsammare, eller rent av stannar av och som musiker kan det bidra till sämre resultat på spelningar mm.

      Tack för dina ord!

      Kramar

      Radera
  2. Här finns en till som inte är ett dugg insatt i musikvärlden överhuvudtaget, MEN som tycker det är fascinerande att det finns instrument som tas om hand vårdas under flera hundra år och har en historia parallellt med nytillverkade som besitter sina unika egenskaper. Ett unikt hantverk, både då och nu.

    Förstår att sonen vill utvecklas och kan "växa ur" instrument, men också problematiken kring finansiering. Det är ju självklart att vi alla vill våra barns bästa, oavsett talanger, intressen och inriktning i livet och det är väl få förunnat att bara kunna välja och vraka fritt utan en tanke på ekonomin.
    Sen finns det några som får precis vad de pekar på av bästa eller dyraste sort eller tvingas satsa på saker för att föräldrarna är så otroligt "pushiga", fastän varken intresse eller talang finns. Pratade med en hästfamilj i somras, som hade tydliga exempel på detta. I deras bekantskapskrets fanns det en familj som köpte dyraste och väldigt framgångsrika hästen till dottern, förväntningarna skruvas upp, nu skulle hon vinna allt. Och vad händer - jo, mediokra tävlingsresultat, nervösa framträdande och ett alltmer svalnande intresse. Kontentan kan ju bli alldeles katastrofal, speciellt för barnen/ungdomarna!
    Så jag tror det är väldigt bra att involvera barn och ungdomar i hela grejen, att få dem medvetna om vilka val och ibland uppoffringar som måste till för att man ska kunna satsa. Att det kanske krävs en medelväg ett tag, för att sedan kunna nå önskedrömmen.
    Men visst hade det varit bra med en hemlig skattkista emellanåt:)

    Kramar
    Suz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Suz!
      Jo visst är de gamla antika instrumenten mäktiga men som instrumentmakaren själv sa det innebär inte att instrumentets klang, harmoni eller ljudbild är bättre än ett nybyggt instrument. Jag tror också det är bättre att involvera barnet/ungdomen i det som ska väljas och i K's fall är det hans eget val som får styra, jag kan väl hälften av vad han kan men det viktigaste är ju att han väljer med hjärtat, men det får inte vara ett förhastat beslut eftersom det är en sån oerhörd kostnad och investering.

      Hoppas att du har en skön helg!

      Kramar
      Nettan

      Radera
  3. Jag är inte heller insatt i musikens värld, men det låter som en naturlig utveckling att - som Suz skriver - "växa ur" instrumentet. Jag vet att dessa instrument är hantverk och säkert mycket kostsamma. Vad fint att ni stöttar och är med och gör det möjligt.
    Det är ett vackert instrument! Skulle vilja höra hur det låter.....


    Varm kram, ha en fin helg!

    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon dag Lotta ska jag lägga upp en länk på hur det låter får kanske bli via youtubekanalen eller något måste bara fråga honom först...

      Jo vi försöker stötta och hjälpa och framförallt lyssna på honom.

      Kramar och ha en underbar helg vännen!

      Nettan

      Radera
  4. Vad häftigt ändå, men inte alls något jag tänker på, även om det låter självklart när jag läser din text. Att man kan växa ifrån varandra, instrument och människa. Precis som alla andra relationer. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis är det så, instrumenmakerskan berättade om en cello hon tillverkat till en cellist som stagnerat totalt i sin utveckling då han hade haft sitt instrument för länge så instrumenten måste innehålla en utmaning för musikerna att jobba med och det säger sonen också som spelat större delen av sitt liv!

      Kram & ha en härlig helg!

      Nettan

      Radera
  5. Så spännande! Jag spelade fiol när jag var yngre, fick en fin av farmor och farfar. De visste vad jag ville ha :) Cello är ett underbart instrument. Lycka till och fina bloggen!
    <3 Jennie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jennie! Så kul med ny läsare i kommentarsfältet. Jo cello är ett underbart instrument, bland det vackraste jag vet.
      Tack för dina fina ord om bloggen!

      Kram
      Nettan

      Radera
  6. Väldigt intressant inlägg att läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du tycker det Bosse! Ha en härlig helg!

      Kram

      Nettan

      Radera
  7. Så spännande! Har tänkt på er sedan vårt möte härom veckan och er jakt på en ny cello. Jag hoppas att det ordnar sig med finansieringen. Och vilken känsla det måste ha varit för er att se alla dessa fantastiska instrument. Tänk om de kunde tala. Vilka historier de skulle kunna berätta. Och vet du, dina bilder av sonen förmedlar verkligen vilken passion och känsla han har för instrumentet. Hur tydligt de hör ihop. Jag håller tummarna!

    ram på dig du fina♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ram var något nytt. Kram ska det ju vara. :)

      Radera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin