Sonen fick sin första cello för dryga fem år sedan och han var nöjd, vi var nöjda allt var frid och fröjd och visst den cellon har varit med om mycket och gjort många lyckliga och det är ett vackert instrument men precis som med en del relationer kommer man nog som musiker till en punkt där det tar stopp, där man inte kan utvecklas längre tillsammans, där relationer alltid kommer vara att man är bästa vänner men det kommer inte vidare, och utvecklingsmöjligheterna fryses fast i en låst position.
Nu i sommar har vi följt hans lärares rekommendation och hamnat ute hos en fantastisk instrumentmakare ute på den skånska landsbygden och det var något visst att komma in i hennes lokal med instrument i olika stadier och i olika skick. Den första cellon han provade tillverkades kring sekelskiftet mellan 1800-1900-talet. Den kom till Sverige från Tyskland via Köpenhamn. Den andra han provade var en cello tillverkad alldeles efter första världskrigets slut i Berlin och hade klarat sig genom ett sönderbombat Berlin under andra världskriget och kom tillslut till Sverige. Det var otroligt häftigt att se sonen testa de olika instrumenten och deras olika karaktärer. Och med tanke på hur mycket historia jag har läst genom åren så fascineras jag av instrumentens historiska bakgrund!
Cello nr 3 - Love at first sight
Oj! Jag kan inte alls något om cellos så det uttalar jag mig inte om men jag vet vad du menar med att man ”växer ur sina saker”. Till slut behöver man nya saker för att själv utvecklas vidare, för mig har kameran varit en sån sak! Kram Sara
SvaraRaderaPrecis Sara, precis så är det, man kommer till en punkt där utvecklingen blir långsammare, eller rent av stannar av och som musiker kan det bidra till sämre resultat på spelningar mm.
RaderaTack för dina ord!
Kramar
Här finns en till som inte är ett dugg insatt i musikvärlden överhuvudtaget, MEN som tycker det är fascinerande att det finns instrument som tas om hand vårdas under flera hundra år och har en historia parallellt med nytillverkade som besitter sina unika egenskaper. Ett unikt hantverk, både då och nu.
SvaraRaderaFörstår att sonen vill utvecklas och kan "växa ur" instrument, men också problematiken kring finansiering. Det är ju självklart att vi alla vill våra barns bästa, oavsett talanger, intressen och inriktning i livet och det är väl få förunnat att bara kunna välja och vraka fritt utan en tanke på ekonomin.
Sen finns det några som får precis vad de pekar på av bästa eller dyraste sort eller tvingas satsa på saker för att föräldrarna är så otroligt "pushiga", fastän varken intresse eller talang finns. Pratade med en hästfamilj i somras, som hade tydliga exempel på detta. I deras bekantskapskrets fanns det en familj som köpte dyraste och väldigt framgångsrika hästen till dottern, förväntningarna skruvas upp, nu skulle hon vinna allt. Och vad händer - jo, mediokra tävlingsresultat, nervösa framträdande och ett alltmer svalnande intresse. Kontentan kan ju bli alldeles katastrofal, speciellt för barnen/ungdomarna!
Så jag tror det är väldigt bra att involvera barn och ungdomar i hela grejen, att få dem medvetna om vilka val och ibland uppoffringar som måste till för att man ska kunna satsa. Att det kanske krävs en medelväg ett tag, för att sedan kunna nå önskedrömmen.
Men visst hade det varit bra med en hemlig skattkista emellanåt:)
Kramar
Suz
Hej Suz!
RaderaJo visst är de gamla antika instrumenten mäktiga men som instrumentmakaren själv sa det innebär inte att instrumentets klang, harmoni eller ljudbild är bättre än ett nybyggt instrument. Jag tror också det är bättre att involvera barnet/ungdomen i det som ska väljas och i K's fall är det hans eget val som får styra, jag kan väl hälften av vad han kan men det viktigaste är ju att han väljer med hjärtat, men det får inte vara ett förhastat beslut eftersom det är en sån oerhörd kostnad och investering.
Hoppas att du har en skön helg!
Kramar
Nettan
Jag är inte heller insatt i musikens värld, men det låter som en naturlig utveckling att - som Suz skriver - "växa ur" instrumentet. Jag vet att dessa instrument är hantverk och säkert mycket kostsamma. Vad fint att ni stöttar och är med och gör det möjligt.
SvaraRaderaDet är ett vackert instrument! Skulle vilja höra hur det låter.....
Varm kram, ha en fin helg!
Lotta
Någon dag Lotta ska jag lägga upp en länk på hur det låter får kanske bli via youtubekanalen eller något måste bara fråga honom först...
RaderaJo vi försöker stötta och hjälpa och framförallt lyssna på honom.
Kramar och ha en underbar helg vännen!
Nettan
Vad häftigt ändå, men inte alls något jag tänker på, även om det låter självklart när jag läser din text. Att man kan växa ifrån varandra, instrument och människa. Precis som alla andra relationer. Kram.
SvaraRaderaPrecis är det så, instrumenmakerskan berättade om en cello hon tillverkat till en cellist som stagnerat totalt i sin utveckling då han hade haft sitt instrument för länge så instrumenten måste innehålla en utmaning för musikerna att jobba med och det säger sonen också som spelat större delen av sitt liv!
RaderaKram & ha en härlig helg!
Nettan
Så spännande! Jag spelade fiol när jag var yngre, fick en fin av farmor och farfar. De visste vad jag ville ha :) Cello är ett underbart instrument. Lycka till och fina bloggen!
SvaraRadera<3 Jennie
Hej Jennie! Så kul med ny läsare i kommentarsfältet. Jo cello är ett underbart instrument, bland det vackraste jag vet.
RaderaTack för dina fina ord om bloggen!
Kram
Nettan
Väldigt intressant inlägg att läsa.
SvaraRaderaRoligt att du tycker det Bosse! Ha en härlig helg!
RaderaKram
Nettan
Så spännande! Har tänkt på er sedan vårt möte härom veckan och er jakt på en ny cello. Jag hoppas att det ordnar sig med finansieringen. Och vilken känsla det måste ha varit för er att se alla dessa fantastiska instrument. Tänk om de kunde tala. Vilka historier de skulle kunna berätta. Och vet du, dina bilder av sonen förmedlar verkligen vilken passion och känsla han har för instrumentet. Hur tydligt de hör ihop. Jag håller tummarna!
SvaraRaderaram på dig du fina♥
Ram var något nytt. Kram ska det ju vara. :)
Radera