tisdag 13 augusti 2013

Klok, klokare, klokast

Ute har högsommarvärmen försvunnit och det finns en viss krispighet i den augustivind som nu blåser. Vi njuter av sista semesterveckan barnen och jag och nästa vecka börjar de tredje klass vilket får mig att fundera, minnas tillbaka genom åren, bilden nedan är från 2010 när de började föreskoleklass, en dimmig septembermorgon.



Och så tänker jag tillbaka på var och ett av mina hjärtan och i dag är orden till William.

Min kära son, att komparera adjektiv så att du får ut så mycket som möjligt av orden är något du gärna använder dig av, ibland kommer dock tårarna, då orden saknas och känslorna svallar över, du snubblar på dem fast du vet vad du vill säga och jag lyssnar, rynkar pannan och koncentrerar mig på vad är det egentligen du säger mellan raderna när orden inte räcker till och dina ögon blir tårfyllda och alldeles röda.

Mitt i natten, du kommer tassandes för du kan inte sova, du kryper ner nära och jag snusar i ditt hår, någonstans mellan alla sandkorn från dagens bad i havet känner jag din doft den som du alltid haft sedan du var bebis. Dina ögon sluts och drömmarna fångar dig, du ler, kramar nallen du har i famnen och kniper till om min hand.

Vi är ute, du står i en äng full med blommor, kanske är du tre år gammal och tycker livet är alldeles underbart, i dina ögon glittrar glädjen över alla värdefulla intryck du hämtar in, den hösten minns jag att du ritade många teckningar med blommor på. En annan dag, ett annat år när du nu har börjat skolan du säger till din fröken att det är vackert ute, ute är det dimmigt och rått, fröken funderar över vad du menar och du förklarar att dagdropparna glittrar som diamanter i gräset och att bakom dimman finns det färger där solen glittrar igenom.

Att förstå sig på dig är ett evighetsjobb, en utmaning till mig i mitt föräldraskap, och dagligen ställer du mig inför nya tankar, tankar om hur jag ska hjälpa dig framåt, utmana dig att söka mer kunskap, lära dig nya saker. Käre son du får mig att växa som förälder och som människa. Jag växer tillsammans med dig.


2 kommentarer:

  1. Å, mycket kärlek och värme i dina ord! Känslosamt och vackert Nettan. En njutning att läsa. Vilken lycka att vara mamma till William!

    Bilden är jättefin <3

    Varm kram
    Lotta

    SvaraRadera
  2. Åhh, Nettan! Vilken underbar kärlekshyllning till dina barn och här framförallt till William. Kärleken. Den villkorslösa, vackra och starka. För våra barn går vi genom eld. Det finns inget vi inte skulle göra.

    Ta hand om varandra!♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera

En rad eller två uppskattas alltid, kul att just du tar dig tid!♫♪♫

LinkWithin

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin